Växter i vår närhet

Man behöver inte gå över ån för att hitta vatten. Man behöver heller inte ge sig iväg långt för att hitta den färgprakt som moder natur gläder oss med.

Färger

Hösten är här och med den färgprakten som kännetecknar denna årstids första skälvande veckor. Hösten är annars en tid på året som ger uttrycket ”50 shades of grey” ett ansikte. Så varför inte passa på?

En jakt på höstens färger

Morgonen började lite gråmulen, men har under förmiddagen förvandlats till en härlig sensommardag. Åtminstone kan vi i Nyköping njuta av detta faktum.

Jag hade egentligen redan bestämt mig, tvekade dock en stund på morgonen, men gav mig slutligen iväg på promenad efter frukosten. Målet var att finna höstens granna färger.

Annons

Färggrant hela vägen hem

Som så många gånger började den här kvällspromenaden nere vid Vattensportens hus. Nja, promenaden som sådan inleddes inte här, men väl detta blogginlägg. Kvällen bjöd på en färgpalett som bara himlen kan erbjuda.

Det är ganska lätt att förälska sig i den här typen av fotograferande. Många tycker det räcker med solnedgångar, soluppgångar, grynings- och skymningsbilder. Inte jag.

Från Vattensportens hus bar det av hemåt och givetvis måste man då passera mellan hamnbassängen och de hamnkrogar som ligger öde i väntan på våren. Är vatten med i bilden finns det alltid motiv att föreviga. Den här kranen är ingen vacker tingest, inte heller särskilt spännande, men ack så bra den gör sig i bilder med en betydligt mer spännande bakgrund.

Vände man sedan blicken och kameran lite till höger så fångades denna bild. Ni ser skillnaden i färger, bara genom att vrida kameran några futtiga grader.

Lite mer rosa i den första bilden och lite mer gult i den andra.

En sista blick bort mot Stadsfjärden och de båtar som ligger vid kaj, till synes året om. En ganska vacker vy i mina ögon.

Tvärsöver vattnet skådas detta välkända landmärke. Den f.d. silon som numera utgör bostäder åt ett antal Nyköpingsbor. Kanske inte stans vackraste byggnad, men väl en av de mer spännande och då talar jag förstås om förvandlingen från en trist och grå silobyggnad, till ett tämligen smäckert och läckert bostadshus.

Här kan jag säga att fler än jag passade på att ta bilder med den vackra himlen som lyser upp det nya bostadsområdet.

Som jag skrivit förut, så går man inte gärna hem utan att passera vårt kända slott. Klart att också det gör sig bra i skymningsljus även om solen nu hade nått så långt ned bakom horisonten att de vackraste färgerna hade försvunnit från himlen.

Nu gick det fort och bara tiotalet minuter och tiotalet meter bort så lyste skymningens sista färger upp horisonten.

Handhållen kamera och mörkerbilder kanske inte alltid är den bästa av kombinationer, men dagens systemkameror löser problemet på ett helt godkänt vis.

Det hade blivit ganska kylslaget, så det blev från denna punkt en ganska rask promenad hem. Fast jag var bara tvungen att föreviga vårt grannskap och en bild som känns ganska hemtrevlig.