Chitty Chitty Bang Bang

I julas träffades vi syskon hos mina föräldrar i Tystberga. Där hade en kartong plockats upp ur gömmorna och i den kartongen låg gamla leksaksbilar som brorsan och jag hade kul med som barn. Jag tog hem några för att använda som rekvisita i nya fotoprojekt. Mer om detta senare.

Bland bilarna låg denna.

Jag var ganska liten, men har ändå en del minnen av bilen och filmen där den utgjorde en central punkt.

Chitty Chitty Bang Bang.

1968 kom den ut på bio. Filmen baserades på Ian Flemings bok med samma namn och efter ett manus skrivet av Roald Dahl. Producent var Albert R Broccoli och han precis som Fleming är kanske mer kända för sina James Bond-filmatiseringar. I rollerna återfanns kända skådespelare som Dick van Dyke, och Benny Hill.

Jag erkänner att jag inte minns så mycket av själva handlingen och inte heller rollfigurerna. Däremot minns jag tydligt hur bilen på bilden ovan kunde flyga.

På små vingar svävade den över nejderna och nya spännande äventyr väntade genom hela filmen.

Med en sådan raritet i sin ägo, kan man i framtiden göra lite fotoprojekt med bilen i fokus. Bara fantasin sätter stopp. Tyvärr har figurerna som satt på sina säten försvunnit under resans gång, men visst undrar jag om bilen som sådan inte har ett visst värde idag?

Här är ett litet projekt jag roade mig med för någon helg sedan.

Kanske inget märkvärdigt, men en stunds tidsfördriv. Ni får själva ägna några minuter åt ett annat tidsfördriv, genom att titta på trailern till den brittiska filmen Chitty Chitty Bang Bang.

Ledmotivet vann en Oscar och tro’t eller ej, men den har jag kunnat gnola på ända fram tills dags dato. Kanske ingen låt man sparat på Cd eller har ligger som favorit på Spotify, men här är den. Erkänn att ni gärna gnolar med i refrängen, så samla familjen och sjung med…

Minnen

2013 var jag, frugan, min syster och svåger på den grekiska ön Skiathos. Liten, men charmig och lugn.

Vi hade tur med vädret, inte i alla fall, utan verklig tur. Varma dagar med sol och bad. Ljumma kvällar på uteserveringar med god mat och dryck. Ett fint minne ni gärna kan läsa lite mer om på min gamla blogg.

Skiathos 2018 och det vore en ren lögn om jag sa att jag längtar dit.

Biostaden

Varför inte passa på att göra lite reklam?

Biostaden i Nyköping.

5 salonger möter besökaren och sammanlagt ryms 526 av dem. Den största salongen rymmer 231 besökare och dessa kan sitta bekvämt i bekväma fåtöljer med ett bekvämt avstånd mellan varandra. Ett mumma för mig som gick på bio i Tystberga bygdegård där man satt på knallhårda stolar, tätt intill varandra och fick knackningar på axeln om att ducka när bakomvarande inget såg. Den som vill betala 20 kronor extra får sitta i s.k. plusstolar med extra benutrymme och mugghållare på bägge sidor. Väl värt pengarna kan jag lova.

2011 slog Biostaden upp sina dörrar och den stora salens bioduk var med sina 161 m², Sveriges största och den titeln hade man till juli 2014 när Uddevalla fick sin nya salong och en bioduk på 162 m². Lyckan blev dock inte långvarig för Uddevalla. Sveriges största filmduk finns nu på Mall Of Scandinavia och är hela 250 m² stor. Ungefär som en tennisplan.

Numera bor jag bara ett par stenkast från Nyköpings bio och filmälskare som jag är borde jag vara en flitig besökare, men nej. Sorgligt att säga är jag inte det. Två filmer har jag sett och ja…man får nästan skämmas. Kanske att minnena av de hårda stolarna i Tystberga, chipsätande bänkgrannar på Nyköpings gamla biografer och alla knackningar på axeln satt sina spår.

Jag borde skärpa mig och kanske en god öl och lite gott att äta på Biostadens restaurang kan få mig att glömma barndomens biominnen.