Svartvit vinter

Är det bättre att fotografera vinterlandskap i svartvitt än i färg? Det finns givetvis delade meningar om detta, men i dessa gråtrista dagar fungerar svartvitt alldeles utmärkt.

Vi fotografer

Att fotografera på hobbynivå tilltalar mig oerhört och när jag tittar in på de bloggar jag följer upptäcker jag en sak.

Stad i ljus…

…eller rättare sagt, motljus. En bild som togs vid tiotiden på förmiddagen utan att blixt och centrummätning användes, vilket annars är att föredra när man tar bilder i motljus.

En stund av lycka

Under en höst som bara kan beskrivas med ”50 shades of grey” och en snöfattig vinter där inte ens blankslitna skor slinter, får man ta tillvara de få ljusglimtar som erbjuds. Då förstår ni att jag talar om vädret och inte de trevliga stunder man haft med vänner.

De få stunder när himlen visat sin blå färg bakom gråtunga moln har varit få, men de har funnits. Bilderna nedan är tagna under tre av årstidens promenader där det gällde att passa på innan molnen tog över scenen och se….

…det fanns också en dag när det s.k. ”lappmöglet” lade sig som en flortunn hinna på marken i Nyköping. Ögonblicket var kort, men hann förevigas innan det töade bort och vattnet rann bort i rännilar och försvann ned i brunnar.

Vid samtliga tillfällen rörde jag mig i trakten av Nyköpingshus, kommunens kanske främsta turistmål tillsammans med Stendörren. På mina promenader är det oftast hit och till hamnen stegen bär mig och kanske inte så märkligt då vatten och historiska platser lockar mig mer än det mesta.

När solen belyser fasaderna på det gamla slottet är det kanske inte främst till slottets historia, alla de människor som en gång vistades på det eller de händelser som gjort Nyköpingshus välkänt, som tankarna går. Nej, amatörfotograf med ett brinnande intresse för det visuella upptas tankarna på att hitta just DEN vinkeln som ingen annan hittat. Givetvis ingen lätt uppgift med tanke på att tusentals, kanske tiotusentals, människor fotat slottet genom åren. Bilderna nedan är förevigade tidigare, det vet jag, men solens värmande sken kanske ändå inte finns i var mans fotoalbum.

Så när solen sakta försvinner bakom horisonten hittar man andra motiv att föreviga.

Jag brukar säga till mina mindre fotointresserade vänner att den tvättäkta amatörfotografen nöjer sig med att fånga slottet i sin helhet under soliga förhållanden. Amatörfotografen som försöker utveckla sig och som gärna vill hitta speciella bilder att lägga ut på Instagram och liknande sociala medier, som försöker fånga slottet i sin helhet under andra förhållanden som oväder, solnedgång eller under mörka natten. Plus att han/hon försöker krydda anrättningen med lite ovanliga vinklar och utsmyckningar. Det tvättäkta proffset som vill sälja bilder till tidningar eller visa upp dem på utställningar kryper närmare för att hitta den där lilla rostiga spiken från anno 1600-tal eller den där inristade kärleksförklaringen på någon av slottets alla stenar.

Vilken av dessa tre urtyper av fotograf jag är får var och en bedöma. Själv vill jag lägga mig i facket för amatörfotografer med lite större vilja än de tvättäkta, men som ändå strävar efter att få visa upp bilder för andra än sig själv.