Att fotografera på hobbynivå tilltalar mig oerhört och när jag tittar in på de bloggar jag följer upptäcker jag en sak. Fortsätt läsa
fotografering
Alla inlägg märkta fotografering
…eller rättare sagt, motljus. En bild som togs vid tiotiden på förmiddagen utan att blixt och centrummätning användes, vilket annars är att föredra när man tar bilder i motljus.
Under en höst som bara kan beskrivas med ”50 shades of grey” och en snöfattig vinter där inte ens blankslitna skor slinter, får man ta tillvara de få ljusglimtar som erbjuds. Då förstår ni att jag talar om vädret och inte de trevliga stunder man haft med vänner.
De få stunder när himlen visat sin blå färg bakom gråtunga moln har varit få, men de har funnits. Bilderna nedan är tagna under tre av årstidens promenader där det gällde att passa på innan molnen tog över scenen och se….
…det fanns också en dag när det s.k. ”lappmöglet” lade sig som en flortunn hinna på marken i Nyköping. Ögonblicket var kort, men hann förevigas innan det töade bort och vattnet rann bort i rännilar och försvann ned i brunnar.
Vid samtliga tillfällen rörde jag mig i trakten av Nyköpingshus, kommunens kanske främsta turistmål tillsammans med Stendörren. På mina promenader är det oftast hit och till hamnen stegen bär mig och kanske inte så märkligt då vatten och historiska platser lockar mig mer än det mesta.
När solen belyser fasaderna på det gamla slottet är det kanske inte främst till slottets historia, alla de människor som en gång vistades på det eller de händelser som gjort Nyköpingshus välkänt, som tankarna går. Nej, amatörfotograf med ett brinnande intresse för det visuella upptas tankarna på att hitta just DEN vinkeln som ingen annan hittat. Givetvis ingen lätt uppgift med tanke på att tusentals, kanske tiotusentals, människor fotat slottet genom åren. Bilderna nedan är förevigade tidigare, det vet jag, men solens värmande sken kanske ändå inte finns i var mans fotoalbum.
Så när solen sakta försvinner bakom horisonten hittar man andra motiv att föreviga.
Jag brukar säga till mina mindre fotointresserade vänner att den tvättäkta amatörfotografen nöjer sig med att fånga slottet i sin helhet under soliga förhållanden. Amatörfotografen som försöker utveckla sig och som gärna vill hitta speciella bilder att lägga ut på Instagram och liknande sociala medier, som försöker fånga slottet i sin helhet under andra förhållanden som oväder, solnedgång eller under mörka natten. Plus att han/hon försöker krydda anrättningen med lite ovanliga vinklar och utsmyckningar. Det tvättäkta proffset som vill sälja bilder till tidningar eller visa upp dem på utställningar kryper närmare för att hitta den där lilla rostiga spiken från anno 1600-tal eller den där inristade kärleksförklaringen på någon av slottets alla stenar.
Vilken av dessa tre urtyper av fotograf jag är får var och en bedöma. Själv vill jag lägga mig i facket för amatörfotografer med lite större vilja än de tvättäkta, men som ändå strävar efter att få visa upp bilder för andra än sig själv.
När vädret inte tillåter en att idka friluftsliv och man knappt ens vill sticka ut näbben utanför dörren, stannar man förstås inne i värmen och ägnar sig åt lite hobbyverksamhet där. Som att exempelvis ta bilder med de två makroobjektiv som finns i mina ägor. Då talar jag om det Sigma 70-300 mm F4-5.6 DG jag köpte i USA för ganska många år sedan och det AF-S Micro Nikkor 60 mm F/2.8G ED jag skickade efter på nätet för ett par år sedan. Inga värstingar, men det duger för ända målet och definitivt för en hobbyfotograf som under tecknad.
Ni undrar kanske vad det här är för osmaklig röra? Kan meddela att det är en synnerligen god Princesstårta som inhandlades till födelsedagen för en månad sedan. Vill tillägga att bilden togs i samband med detta och inte igår.
Vad sägs om lite flingsalt i närbild?
Makroobjektiv är inte bara till för bilder i extrem närbild. De fungerar ganska bra på lite längre avstånd också.
Det här med makroobjektiv och skärpa är alltid en utmaning. Det extremt korta skärpedjupet gör det svårt att lägga fokus där man vill att fokuset ska ligga. Man kan förvisso ”stacka” motivet, vilket innebär att man tar flera bilder av samma motiv, men med fokus på olika delar och sedan lägger man ihop bilderna i ett bildbehandlingsprogram. Det är egentligen bara smaken som avgör och kanske också beroende på det motiv man tar bilden av. Bilden nedan är inte ”stackad” då jag ville få själva vattendroppen att sticka ut. Gick väl så där.
Här ligger stearinljuset i fokus och förgrunden skapar en ganska oskarp inramning.
Ljus ja. De kan man ha ganska kul med när mörkret lägrar sig utanför bostaden.
Så det här med växter. Växter fungerar alltid när man vill ta bilder i makroformat. Utmaningen ligger som vanligt i att fokusera på rätt ställe.
För några månader sedan skickade jag efter ett litet ljustält från Kina. Kommer väl till pass när man vill ta bilder mot vita eller svarta bakgrunder. Vigselringen gjorde sig bättre mot den vita än mot den svarta.
Till sist den lilla glaskulan som också inköpts i Kina. En liten, smidig sak, som man kan ha mycket glädje av i sitt vardagliga fotograferande. Här är kulan i fokus och vem kan se att den suddiga bakgrunden består av två färgglada kokböcker? Ni ser dem bättre på bild om ni tittar noga på själva kulan.
Makrofotografering är kul och i sommar hoppas jag kunna ta lite bilder i moder natur och på de varelser som lever bland de växter som kantar min väg. Nu har jag dessutom inhandlat en ringblixt (från Kina förstås) och med den monterad på objektivet bör det bli lite bättre bilder än annars, men hjälp av lite träning förstås.
