För tidigt?

Den här veckan har jag jobbat eftermiddagsskift. Förnuftiga arbetskamrater tar tillfället i akt och sover ut på morgonen, men inte Stefan. Han tar tillfället i akt och beger sig ut på en tidig morgonpromenad.

I en liten stad som Nyköping är antalet intressanta platser och föremål att fotografera begränsade. Alla, nåja de flesta, med en systemkamera, digitalkamera eller mobilkamera har förevigat dessa med olika kvaliteter, så det är svårt att sticka ut om man vill fånga åskådarnas intresse.

Istället är det detaljer på kända byggnader och samma byggnader i mer intressant ljusförhållanden man ska satsa på. Sena kvällar, solnedgångar, oväder eller möjligen tidiga morgnar som här. Inga mästerverk att skåda nedan, men skulle jag tagit bilder på samma motiv några timmar senare och jämfört skulle ni förstå vad jag menar.

Hur många har fångat en ganska öde gågata i ett gyllene sken?

Tre för Nyköping välkända landmärken som de flesta har i sina fotoalbum eller på sina minneskort. Blir något vackrare att skåda i morgonljus än i dagsljus.

Ett helt öde kanotstadion gör sig bättre arla morgontimmar, fast kanske ännu bättre i soluppgång och solnedgång.

Apropå detaljer hade denna bild varit helt ointressant om jag istället tagit en bild på skyltarna i sig. Bara genom att vinkla kameran ned mot vattenpölarna blev bilden genast mer intressant. Bara som ett tips…

Prosten Pihls gård har anor och finns i ett av Nyköpings finaste och mest intressanta områden. En tidig morgon när solen knappat orkat upp över takåsarna blir det ännu finare.

En vanlig enkel blomma i ett gräs där den frostiga marken precis är på väg att tina upp.

Till sist. Lite gammalt och nytt i en arkitektonisk blandning.

Att förmiddagen blev lång och att jag nästan satt i tv-fatöljen och somnade är en annan historia. Vet ej om det berodde på kvällsskiftet eller den tidiga morgonen. Hur som helst var jag nöjd med den motion jag fick.

 

Det grå Nyköping

Ingen har undgått det typiska aprilvädret i Nyköping den senaste veckan. Växelvis sol, moln, snö, regn och hagel. Det är nog många som slitit sitt hår i ren förtvivlan, inte minst uteserveringarna som tagit ut sina möbler och alla som väntat på att få ha sin första grillkväll med vännerna.

Dagen när bilderna nedan togs var just en sådan dag när man inte visste om vinter- eller vårjackan skulle plockas fram när jag traskade till jobbet. Ja, jag hade med mig kameran i syfte att ta en promenad efter avslutat arbetspass.

Förvisso höll sig temperaturen över nollan när jag 05:20 närmade mig Storgatan, men det kändes lite kallare än så. Lite ljus kunde dock skönjas i fjärran och vissa förhoppningar fanns om en trevlig promenad på eftermiddagen.

När jag anlände arbetsplatsen och vände blicken mot söder såg det alla annat än ljust ut. Tunga moln drog förbi, även om riktningen var oklar.

Åtta timmars hårt arbete och därefter en promenad i trakterna kring hamnen och slottet. Bilderna som togs på promenaden gjorde sig bäst i svartvitt och varför förstår ni snart.

Jag erkänner. Svart-vita bilder skapar ofta en annan dimension än naturliga och visst är det något extra med regntunga skyar. Var eftermiddagen då så grå som bilderna visar? Nej, det fanns lite glädje mellan molnen, men det gällde att passa på att föreviga dessa.

Jämför

Tänk vad inställning kan göra. Det gäller såväl inställningen till livet, inställningen till arbetet, inställningen på idrottsarenan och givetvis inställningen i kameran.

Följande två bilder togs från de två pontonerna vid kanotstadion och mot Brandholmen. Tidpunkten var cirka 06:00 denna härliga helg som i söndags begåvade oss med fint vårväder. Bilderna togs med lite differentierade inställningar och från två platser med några meters avstånd.

Bild ett togs från den vänstra pontonen med inställningarna f/36, 2 s, ISO 250 och 42 mm.

Bild två togs från den högra pontonen med inställningarna f/11, 1/20 s, ISO 250 och 42 mm.

Till bägge bilderna använde jag slutarprioritet och trots att det hade gått några minuter mellan tagningarna, blev den senare tagna bilden mörkare än den första. Samma effekt hade jag fått om jag istället använt bländarprioritet med bländare enligt ovan. Stativ användes för att få något skarpare bilder.

Det är givetvis en smaksak vad man vill uppnå med sina bilder. Den uppmärksamme lägger märke till att det lite oroliga vattnet verkar lite lugnare på bild ett. Det beror på den längre slutartiden som skapar en något mer silkeslen vattenyta och också mer konturlösa moln. Det är en effekt man uppnår med längre slutartider och hade jag använt mitt Gråfilter ND3 x1000 (exponeringstiden förlängs motsvarande 1 000 gånger) skulle vattnet och molnen få en spegelblank yta, men nu monterade jag ditt mitt ND4-filter och därmed blev effekten inte lika markant.

Som sagt, inställningen kan göra skillnad.

I vårens tecken

Jag vet att det sagts tidigare, men igår kändes det mer angeläget än på länge. Vårkänslor.

Förmiddagens promenad med frugan gick längs bryggorna vid småbåtshamnen, hamnbassängen och ut mot Täcka udden. Med vinden i ryggen och solen i ansiktet, kändes våren närmare än den hittills gjort i år. Det är nog bara en tidsfråga innan området kring hamnbodarna sjuder av verksamhet.

Det fuktiga marken vittnar om att den sista snön, förhoppningsvis sista snön, nyss smält bort när temperaturen åter klättrat över nollan. Isen har tinat, förutom på en del ställen där skuggan skyddar den långt in på eftermiddagen.

Nyköpingsborna får vänta ännu några månader innan området kring hamnens restauranger och caféer slår upp portarna och ytterligare någon månad innan veteranbilarna parkeras för allmän beskådan varje onsdag. Folkfesten får alltså vänta, men en dag som igår var det ändå mycket folk i rörelse, många iklädda gymnastikskor och träningskläder. En perfekt dag att förena nytta med nöje och påbörja uppbyggnaden av de lite slankare kroppar många strävar efter till sommaren.

Ovanför våra huvuden flög den ena gåsen efter den andra förbi. Deras karaktäristiska läten börjar bli lika vanliga som fiskmåsarnas, men är det någonstans jag vill se dem, så är det i luften…

…och i vattnet. Inte på gräsmattor, gångvägar och parkeringsplatser där de skitar ned på ett direkt otrevligt vis.

Vallarna nedanför slottet är fortfarande ganska tom på folk, likaså den intilliggande Tovastugan som just nu rustas upp inför sommarens öppettider. En dag som denna hade det förmodligen gått att sitta ute i solgasset och njuta av en kopp kaffe. Den koppen intogs senare på en de centrala delarnas caféer och smakade lika gott där. Det vore bara känslan att kunna sitta ute som saknades.

Den här trappan, eller ”Stairway To Heaven” som det sjungs om i en välkänd Led Zeppelin-låt, har blivit något av ett favoritmotiv. Vet ej varför just den röner så stort intresse, när det vimlar av historiska motiv bara några få meter därifrån. Det bara är så…

Den långa promenaden var snart till ända och därefter intogs trappan ut till altanen på vår bakgård. Här hade vi vinden i ansiktet och vi märkte snart att det inte var lika varmt att sitta där som det såg ut när vi tittade genom fönsterrutorna. En kort stund blev det och på den korta stunden hann jag föreviga ett av vårtecknen i vår lilla trädgård.

Här märkte jag en annan detalj. Min kamera  fokuserar inte riktigt där jag vill att den ska fokusera, därav den lite suddiga blomknoppen. Detta är bara något som märks när man vill fokusera på mindre detaljer och här är kanske svaret på varför mina makrobilder sällan blir så skarpa som jag vill. Huruvida den fokuserar lite framför eller bakom fick jag inte klart för mig, men detta är ett projekt jag tänker ägna lite tid till.

Nästa inslag kommer att handla om söndagens tidiga promenad. En lite kylig, men härlig promenad i utkanten av Nyköping.

 

Den ofrivillige flanören

Inget ont som inte har något gott med sig. Ni har hört det och ni har säkert upplevt det.

I fredags hade jag en tid inbokad hos en arbetsterapeut som skulle titta på en armbåge som krånglat någon månad. Strax innan vår flytt förra våren bytte jag vårdcentral. Jag ändrade också adressen till min profil på aktuell vårdcentral, men glömde att ända telefonnummer från vår fasta som vi inte längre har, till mitt mobilnummer.

Receptionisten hade försök nå mig på telefon, men hade av självklara skäl ringt på det nummer jag angivit. Därför kom jag till vårdcentralen 8:00 på morgonen och möttes av beskedet att arbetsterapeuten var hemma för vård av sjukt barn, en företeelse som verkar vara extra vanlig vid längre skollov.

Nu blev det inget besök och därför ingen undersökning. Eftersom fredagar innebär kortare arbetsdagar för oss, hade jag inget intresse av att promenera ändå hem igen efter avslutat besök. Av den anledningen hade jag planerat för en frukost på stan och därefter en promenad med kameran som låg nedpackad i väskan.

Undersökningen blev således inte av, däremot frukosten på Kumlins och därefter en promenad runt Nyköpings mer centrala delar. Dock företogs promenaden i två timmar och inte som planerat, en. Tur då att vädret, trots kylan, var ganska behagligt och tämligen gynnsamt för ändamålet.

Nedan ser ni en del av bilderna från promenaden runt några av Nyköpings mest fotograferade motiv. Således inga mästerverk, men ett bra tidsfördriv mellan det tilltänkta besöket på vårdcentralen och fredagens eftermiddagsskift.

Hur blev det då med min onda armbåge? Jo, en ny tid beställdes och ni som besökt vårdcentraler, tandläkare och andra inrättningar vet att köerna är oacceptabelt långa. En dryg månad till får jag vänta på att undersöka en krånglande armbåge hos en arbetsterapeut. Egentligen hade jag ställt in mig på en sjukgymnast, men till dessa är köerna ännu längre.

Välfärdsstaten Sverige från sin sämsta, men allt vanligare sida. Att jag inte nämner vårdcentralen vid namn, beror på att det förmodligen är omständigheternas och inte deras fel.

 

Dessa tidiga morgnar

Jag erkänner. I motsats till ungdomsåren när jag var kvällspigg och morgontrött, är jag idag kvällstrött och morgonpigg. Vilket som är att föredra är en smaksak.

Att ge sig ut tidigt på morgonen med kameran hängandes över axeln är inte bara mumma för själen, det är också att föredra om man vill fånga bilder med det lilla extra. Oavsett om det gäller makrofotografering av insekter, en stad som sakta vaknar eller en härlig himmel som färgas när solen stiger över horisonten, är och förblir tidiga morgnar min och min kameras bästa vän.

Det är något visst med lugnet innan omgivningen vaknar och vardagen/helgen möter en med allt det den bjuder på. Hamnen i Nyköping erbjuder många chanser till bilder med det där lite extra. Ni har läst det förr, ni har sett det förr och här kommer mer av det ni läst och sett.

En tidig lördagsmorgon i området kring hamnen och slottet. Lite småkyligt, men vad tusan…lite umbäranden får man stå ut med.

Och så var det det här med miljön…

…vilket förmodligen de nya invånarna i hamnområdet inte bryr sig om när deras nya bostäder speglar sig i vattnet.

Lite småkyligt och dimmigt, men den kombinationen skapade lite extra atmosfär till slottsområdet.

Porten till svensk historia lyste inbjudande.

På detta följde sedan en varm kopp te och nybakat bröd. Helgen är här.

Svartvitt eller färg

Den något kyliga vintern försvann lika fort som den kom och lämnade ett Nyköping i slask och blask. Vi får se om den dyker upp bakom hörnet igen, eller om det är våren som gör sin efterlängtade entré lite tidigare än normalt.

Jag hann ändå med några långa promenader med kameran, vis av lärdomen. Dagens vinter är inte samma vinter som gårdagens, det får vi nog konstatera och det gäller att passa på när tillfället erbjuds. Bli inte förvånade när jag säger att nedanstående bilder togs vid hamnområdet, det är nämligen där jag ofta hamnar på mina promenader med kameran som enda sällskap.

Vintern den här dagen var på väg att tina bort. Till skillnad från tidigare långpromenader i 10-15 gradig kyla, orkade kvicksilvret knappt kämpa sig under nollstrecket och i luften hängde en fukt som bar med sig lite regnblandad snö. En dag som denna undrade jag om vinterbilder passar sig bäst att fota i färg eller svartvitt. Det blev en kompromiss och vad som är bäst är nog en smaksak. Finns färggranna motiv i närheten utgör dessa en härlig kontrast till den vita snön, men är omgivningen näst intill lika vit som marken kanske svartvitt är att föredra, i synnerhet när en blå himmel lyser med sin frånvaro.

Ja, döm själva.