Man tager vad man haver

Bildsviten nedan är tagen tidigt en lördagsmorgon innan det bara av till Ohlsons konditori för att inhandla färskt bröd till frukosten. Kameran hängde över axeln, men stativet låg kvar hemma.

Alla som fotograferar på en något högre nivå än den renodlade fotografen, vet att ett stativ är att föredra, för att inte säga nödvändigt, när man ska ta bilder i dåligt ljus.

Strunt samma tänkte jag som inte hade lust att bära med mig stativet runt stan och till konditoriet. Man tager istället vad man haver och utnyttjar det som finns tillgängligt för att uppnå de skarpa bilder som den renodlade amatören struntar blankt i.

Som är när jag tog denna bild över ett tyst och öde hamnområde. Här fick stentrappan ned från Lenningsväg utgöra underlag. Lite obekvämt att titta i sökaren när jag skulle se om kameran stod någorlunda rakt och fokus var där jag vill ha det.

Här använde jag handhållen kamera med cykelsadeln som stöd för händerna. Svårt att hålla kameran helt stilla under en lång exponering, men jag tycker ändå att jag fick till en hyfsat skarp bild.

Här står kameran på ett kabelskåp. Tyvärr gick det inte att undvika staketet och växtligheten kring detta, men det kanske skapar en annan dimension åt bilden?

Bilden över Brandholmen är fångad när kameran står på träbron över kanalen.

Även denna bild visar Brandholmen i bakgrunden, men här står kameran på en bänk på en av träbryggorna intill hamnpromenaden.

Här placerade jag kameran på en sliten bänk under en av belysningsstolparna. Därav det orangea skenet. Fukten i luften skapar prismorna i överkanten.

Vid Vattensportens hus ställde jag kameran på trästaketet på den långa bryggan. Jämför denna bild med bilden i förra inlägget. På den använde jag den inbyggda blixten, här är bilden tagen utan blixt. Det blir lite skillnad och här ser man vad en blixt kan åstadkomma i landskapsfotografering.

Åter tillbaka vid hamnen och här placerade jag kameran på en av ”träsofforna”. Lika tyst och öde som timmen innan.

Vad lär man sig av en dylik fotosejour? Jo, att stativ är att föredra framför det som omgivningen har att erbjuda. Inte för att bänkar, kabelskåp, trästaket eller stentrappor är att förakta när när man tar bilder med långa exponeringar. Utan för att man blir lite ledbruten när man ska böja sig fram för att titta i sökaren då kameran står på marken eller 0,5 meter ovan.

Annonser

Från öst till väst

Ska erkänna att jag inte har någon riktig koll på väderstrecken, men tror mig veta att långpromenaden tog mig från östra sidan av Nyköping till den västra.

Hamnen förstås, var annars hamnar man på sina promenader. Även om området inte sjuder av samma liv som under sommaren, är det ändå ganska mycket folk i rörelse. Mest då för motionens skull och inte den kalla ölen, glassen eller den goda middagen på något av matställena i hamnområdet.

Gångvägen intill kanotstadion blev min utgångspunkt och promenaden bort till hamnbassängen blev så varm att jackan åkte av. Sensommarvärmen gjorde sitt till för att göra motionsrundan så angenäm som möjligt.

Fast den här anden verkade inte riktigt trivas i vattnet. Fast sanningen är nog att hon räknade med ett litet skrovmål. Tyvärr, hade jag inget att bjuda på. Snålvarg tänkte hon nog när hon ruskade av sig vattnet efter hoppet upp på stentrappan.

Lite långväga besök hade man för dagen, man vad och varför lyckades jag inte lista ut. Förövrigt är anden på bilden ovan, den and som hoppade upp på stentrappan framför mig.

Jag undrar vad de boende i de nedersta våningarna i silohuset tänker idag? Hade de räknat med att få nya bostäder inpå knuten som alla skymmer sikten mot hamnen? Vet inte, men svaret är förmodligen nej. Nu ska vi kanske få se nya huskroppar intill de nyligen byggda, vissa högre än de befintliga intill kajkanten. Debatten går het. Vill Nyköpingsborna se ett mini-Manhattan på Spelhagen eller är det ett nytt parkområde som lockar? Åsikterna går isär och för tankarna till Åkroken där man gav sig tusan på att bygga ett parkeringsgarage med tillhörande bostadshus, istället för att göra en vacker stadspark med bänkar och kanske någon uteservering.

Nåväl, husen speglar sig ganska fint i vattnet…

…och i vattenpölarna.

En av de vackraste platserna i centrala Nyköping, är i mina ögon Östra torget. Omgiven av All Helgona Kyrka och gamla byggnader ligger det lilla torget. Få som passerar tänker nog på dess skönhet, men stanna till någon gång och ser omkring. Den här platsen är väl vad vi i Nyköping med rätta kan kalla ”Gamla Nyköping”. Tyvärr saknas idag synen av ett kärt landsmärke. Ni från stan vet vilket. Även om man nu bygger upp klockstapeln, som kommunledningen lovat, kan något nytt aldrig ersätta det gamla originalet.

Posten Pihls gård är bara en av den gamla arkitektur som finns bevarad.

Från Östra Torget gick promenaden nedför Östra Trädgårdsgatan mot Korsbron där några av stadens turistmagneter kan skådas.

Bilden tagen från slottet mot Bryggeriet. I vanliga fall brukar det bli det omvända, så ombyte förnöjer. Här vid Bryggeriet kan en annan turistmagnet beskådas. Till den återkommer jag i nästa inlägg och jag förstår att nyfiken är dig övermäktig…

Att följa Nyköpingsån är ett nöje. Vacker miljö och historiska byggnader kantar din väg, ändå från hamnen och upp mot Hållet. En av byggnaderna du passerar är i mitt tycke kanske Nyköpings vackraste. Sparbankshuset från 1898.

Det var en tidig morgon jag tog min promenad och en kall natt i kombination med en värmande morgonsol skapar den vackra dimma som flyter över vattnet.

Här vek jag av vägen och tog mig förbi Kyrkans hus, tittade till de vackra byggnaderna på Prästgatan…

gick under Repslagargatan, förbi Forsen gamla industribyggnader och upp mot västra kyrkogården. Det stora kors som står nedanför det gamla hospitalet har säkert en historia bakom sig. Någon kanske kan förtälja den till mig.

Den två timmar långa promenaden var strax till ända, men en sista bild blev det den här dagen. Lasarettet som ser gemytligare ut på långt än på nära håll.

En skön morgon i sensommarens tecken. Hösten knackar på dörren och har på sina håll öppnat den på glänt. Vem vet, på nästa långpromenad kanske sensommarens grönska förvandlats till höstens röd/gula färger?

Fast i nästa inlägg får ni se en av stans mer kända turistmagneter.

 

 

Ut ur dimman

Lördagsmorgnar viks åt en promenad till Ohlsons bageri för att inhandla färskt bröd till frukosten. En tradition frugan och jag haft sedan vi flyttade ihop. Efter flytten från centrala Nyköping till utkanten, har den promenaden blivit lite längre, men det köper vi.

Morgonstund har som bekant guld i mun och vi turas om att gå varannan vecka, så det är inte så betungande.

Helgen som gick var det min tur och när jag vaknade tidigt såg jag min chans att ta med mig kameran på en liten längre morgonpromenad innan frukostbrödet inhandlades. Det bar av till hamnen och ingen förvånas väl över det.

På avstånd såg jag ett magiskt sken som lyste upp höghusen vid Rosvalla och jag önskar nu idag att jag hade tagit cykeln. Trots att jag ökade steglängden hann jag inte fram för att ta en bild på detta. Synd, men jag hoppas det blir fler tillfällen.

Fast redan vid restaurang Piren smög sig solen upp bakom morgondimman och skapade härliga mönster.

Väl borta vid höghusen hade det magiska skenet försvunnit, men lite av dess magi hann jag ändå få på bild.

Lite trollstämning, men inget mot det jag såg på avstånd.

Den uppgående solen spred ett härligt varmt sken över kanotstadion och jag kände att min relativt tunna jacka blev lite för varm. Lusten att ta av sig den var stor, men jag insåg att man lurar sig lätt och en tunn t-shirt var nog i tunnaste laget när mobilen visade att det var 11° ute.

Vyn över restaurangen är välkänd i Nyköping, men alltid lika intressant att fotografera. Oavsett om det är morgonsol, solnedgång, regn, iskallt snötäcke eller en klarblå himmel, är byggnaden ett perfekt motiv för både amatör och proffs.

Visserligen är det svårt att hitta just den där vinkeln ingen annan hittat eller ljusskenet som bara visar sig i några sekunder, men visst kan var och en hitta det man söker. Stativ är självklart att föredra, men då bör man nog vara ute i syfte att ta bilder och inte på vägen till det morgonöppna bageriet.

Vägen från hamnen till Ohlsons bageri gick över Alla Helgona kyrka där solstrålarna letade sig genom de täta lövverken. Hade jag fångat det stora korset i en vinkel där solens varma strålar hade letat sig från korset och mot träden, hade bilden kunnat bli magisk.

Fast dimma, solstrålar och en kyrkogård är ändå något utöver det vanliga.

Efter brödköpet valde jag att kliva nedför trapporna vid Tessinskolan och mot ån där nattens kyla och morgonens värme fick räddningsbåten att ryka.

Ibland önskar jag att man hade mer tid att lägga på denna hobby, för tidiga morgnar under denna årstid kan visa sig från sina allra bästa sidor. Med en brödpåse i ena handen, en systemkamera i andra och en hungrig mage, inser man att det finns bättre förutsättningar för bilder tagna med dimma och morgondagg i fokus.

Sommaren är kort

Sommaren är nu slut…trodde jag. Den är kort i vanliga fall, semestern ännu kortare och denna sommar när vädret varit lynnigt, känns hösten närmare än vanligt. Fast döma av gårdagens väderprognos inför nästa vecka finns det hopp om ytterligare några dagar med sol och temperaturer runt de 20.

Bilderna nedan skildrar lite av den sommar som varit i Nyköping och visas i kronologisk ordning.

 

Den lilla grannen

Det gäller att smida medans järnet är varmt. Det gäller att cykla när cykeln ändå är uppvärmd och innan den blir stulen. Har ännu inte smält att min förra blev stulen utanför lägenheten. Grrrrr…..

Tredje semesterdagen, andra långturen och den här dagsturen landade i….

Just det, vår lilla granne Oxelösund.

Sanning o säga brukar jag ta cykeln dit någon gång per år, företrädesvis sen vår eller sommar. Oxelösund är en stad som dragits med och fortfarande dras med ett dåligt rykte. Till viss del förtjänar man detta, till viss del är ryktet oförtjänt.

Oxelösund har inte samma historik som den större grannen Nyköping och heller inte de historiska byggnader som bär på både spänning, tragik och romantik. Fast det finns pärlor även i denna lilla kuststad.

Som exempelvis Gamla Oxelösund.

Gamla Oxelösund nämns i böckerna redan på 1530-talet då lotsar var bosatta i området. Oxelösundet kallades platsen och vid sekelskiftet 1700-1800 uppfördes här små lotsstugor som omgärdade en lotsstation som hade byggts betydligt tidigare. Alla dessa byggnader är idag rivna, vilket många säkerligen tycker är synd idag.

Det finns dock en liten bebyggelse idag, pittoresk och vacker jämfört med stans mer moderna delar.

Mest känd är kanske Villa Mästerlotsen som byggdes 1870 som sommarbostad åt grosshandlarfamiljer från Nyköping, då under namnet Bergshyddan.

Byggnaden var länge rivningshotad, men lokala och starka krafter såg till att den renoverades och restaurerades till sitt ursprungliga skick. Idag kan man hyra Villa Mästerlotsen för konferenser, dop, bröllop m.m. När man ser denna pittoreska och underbara skapelse, kan man inte låta bli att tänka framåt då alla dessa eldsjälar inte längre lever och den yngre generationen saknar allt intresse för vår historia och kultur. Det är nog tyvärr så att Villa Mästerlotsen och många liknande byggnader som denna och platser som Gamla Oxelösund kan vara ett minne blott om ett par generationer. Sorgligt…

Det är inte bara byggnader som påminner om en svunnen tid, här finns också ett litet museum jag kan rekommendera. Det hade inte öppnat, men jag har besökt det vid ett tidigare tillfälle, så det gjorde inte så mycket. Ett antal gamla attiraljer kan man också beskåda i utomhusmiljö, som denna vagn…

…som står på berget precis ovanför Gamla Oxelösunds kanske mest kända och populära plats. Oxelö krog.

Tyvärr var jag så tidig på min runda att krogen ännu inte öppnat. Jag måste erkänna att jag kände ett sug efter deras räkmacka och en iskall öl, framför allt det sistnämnda. Det är nästan så jag fortfarande känner suget där jag sitter framför datorn och författar detta inlägg. Har ni inte varit här, åk hit för guds skull.

Redan på 1670-talet omnämns en krog på platsen. Den byggnad som ses på bilden ovan uppfördes dock först på 1770-talet och är en av områdets äldsta. Byggnaden har också en historia som gästgivargård, bygdegård och bostadshus för både lotsar och fiskare. Sedan 1967 äger Oxelösunds kommun byggnaden och arrenderar idag ut den till den berömda caféverksamheten.

Mot nya mål i den lilla staden och en av de mest besökta platserna.

Femöre.

Bor man i Nyköping, vill bada och sola på klippor, finns egentligen bara Stendörren och Femöre att tillgå. Kan därför te sig märkligt att Nyköpings kommuns reklam i broschyrer och annonspelare utropar stan som en kuststad, illustrerat med bilder av människor som badar just från klippor. En liten fals marknadsföring kanske…?

Dagen till ära var jag ensam längst ute vid klipporna. Nja, inte riktigt ensam. En herre i min egen ålder var före mig och försökte leta efter en plats i lä från den lite kyliga vinden. 20° i luften, en lite för stark vind och upptornande moln inåt land avskräckte förmodligen många från att ta sig hit. Mannen som jag växlade några ord med gav snart upp och då satt jag där ute alldeles ensam och filosoferade om livet och hur jag skulle lägga upp inlägget du just läser. Min medhavda matsäck intogs här och mina intentioner var aldrig att vare sig sola eller bada, utan att göra Oxelösund med min kamera.

Båtar, stora som små, passerade utanför klipporna. Som denna till synes väldigt avslappnade kvinna som med en kaffemugg i handen styr in mot Oxelösund hamn. Tack för zoomobjektiv.

Jag var inte här så länge, utan fortsatte min färd mot andra mål på Femöre, som…

Femörefortet.

Ovan ser ni en av tre tornpjäser som uppfördes på platsen under 60 och 70-talen när ryssen utropades som ett hot. Om denna pjäs kan man läsa följande.

Nu tänker jag skämmas lite. Strax nedanför pjäs 1, ligger själva fortet. Den 3300 m² stora anläggningen med dess 450 meter långa tunnlar är öppen för allmänheten sedan 2003 och jag som älskar såna här platser har ännu inte varit här. Ser ni hur jag rodnar? Nej, det gör ni förstås inte, men ni kan tänka er synen. Skamligt, lika skamligt som jag aldrig besökt Nyköpings gästabud.

Fast på väg till tornpjäsen mötte jag en guide och ett sällskap på cirka 20 personer som precis hade inlett eller var på väg att avsluta sin tur i och omkring anläggningen. Kul att se hur intresset för denna turistmagnet håller i sig och hur åldern på gästerna varierade från yngre tonåringar till gråhåriga pensionärer.

Fortsätter man stigen förbi fortet kommer man till en av Oxelösunds mest fotograferade byggnader.

Fyren som står framför Fyrvaktarbostaden.

Säg den Nyköpings- eller Oxelösundsbo som inte sett denna i olika varianter? Själva fyrplatsen stängdes 1974, men bostaden och den mindre fyrbiträdesbostaden kan idag hyras för 1100 respektive 600 kronor/dygn.

Lite historik finns också här. På 1400-talet utfärdade dåvarande kung, Erik XIV, ett löfte till traktens fiskare att de tilläts fiska strömming mot att de höll lots när konungens skepp skulle passera. Inga incidenter finns att rapportera, så fiskarna skötte säkert sina åtaganden till belåtenhet. Däremot rapporteras om en förlisning i mitten av 1800-talet, när en segelskuta gick på grund och sjönk precis utanför Femörehuvud.

Från Femöre cyklar jag bakvägen längs en stig och hamnar vid hamnen.

Oxelösunds hamn är en s.k. djuphamn och kan därmed ta emot de största fartygen som bär sin last på Östersjön. 16,5 meter har man mätt upp.

Vid platsen där jag tog bilden ovan, finns ett annat landmärke. Den 14 meter höga och 16 ton tunga Ståltheten.

Om denna skulptur finns det många åsikter och de spänner över ett ganska brett spann. Jag har min, men den håller jag för mig själv. Skulpturen som stod färdig 2001 är skapad av en dåtida bekant, Jessica Fleetwood, född och uppvuxen i Oxelösund.

Här ute ligger också den populära hamnkrogen Sailor, delikatessbutiker, båtbutiker, uppläggningsplatser för både fritids- och fiskebåtar och annat som hör till en riktig hamnstad.

Min tur till den lilla grannstaden närmade sig sitt slut, men inte ett besök i Oxelösund utan att komma hem med en bild på…

…den spektakulära S:t Botvids kyrka. 1957 invigdes själva kyrkan och det 24 klockor stora klockspelet som ni ser mellan pelarna invigdes 1969.

Det finns förstås saker jag missat, men som ni inte ska missa när ni besöker Oxelösund. Jogersö, Skärgårdsvåfflan, Boda Borg, småbåtshamnen med restaurang Läget m.m.

Oxelösund har sitt rykte och staden lär få leva med det. Oxelösund är också en liten stad med spännande industrier som SSAB, hamnen och allt som rör sig kring fiskeindustrin. Det finns också mysiga bostadsområden som Danvik och inte bara förortsliknande betongklumpar som Ramdalen och Frösäng. Precis som i Nyköping byggs det också nytt, framför allt kring kanalen. Oxelösund som dragits med vikande befolkningssiffror ser nu en vändande trend och det är positivt. I Nyköping är de ansvariga på väg att bygga bort småstadscharmen, i Oxelösund behövs nybyggnation för att skapa charm.

Två grannstäder, två olika lotter.

Två långa cykelturer på tre dagar började nu kännas i vissa utvalda kroppsdelar. På vägen hem tänkte jag göra ett litet stopp, just i syfte att befria valda kroppsdelar från en upptornande smärta. Stoppet tänkte jag skulle bli vid en liten pärla på vägen mellan Nyköping och Oxelösund, men nej…

Molnen inåt land blev både tätare och mörkare, så det blev att bita ihop och ta sig den dryga milen till hemmet. Lite smärta i onämnbara kroppsdelar, men jisses vilka rekord jag slagit i ABB:s pågående stegtävling under min första semestervecka.

Nästa vecka har frugan och jag hyrt bil och på nåt vis känns det skönt.

 

Vykort

Vykort över Nyköping är den rätta rubriken. På en 3 timmar lång promenad (1,5 före jobbet och 1,5 efter) i vårt vackra Nyköping, samlade jag på mig lite bilder av ett antal motiv som de flesta känner igen, åtminstone om man bor eller kommer från kommunen. Det finns säkert platser jag glömt, platser just du förknippar med Nyköping och de kanske ryms i ett annat inlägg, efter en annan långpromenad.

Saknar du människor på bilderna? Det är medvetet och du som rest i världen och försökt fota kända platser, vet varför. Liv, rörelse och folkvimmel får rymmas vid ett annat tillfälle.

Nyköping gott folk.

Betraktelser 2 – i staden

Om förra inlägget visade vad man kan finna utanför Nyköping, visar detta något man kan finna i Nyköping. Välkända motiv, några fångade på ett vis man annars inte gör.

Inte mycket att orda om, bara se…

…på haren som satt stilla och bara väntade på att fotograferas nedanför slottet.

Vår fina hamn dit jag gick efter kvällsskiftet för att fånga området i skymningen.

En tom bänk utanför Nils Oscars, inte sällan upptagen av stans…ja, ni vet.

Flaggan som fladdrar utanför slottet, sett genom de kaskader av vatten som fontänen sprutar ut.

Värmeverket som förvisso fotats från Lindbacke, men som ändå får tillhöra ämnet ”i staden”.

En regnig dag lämnar ofta efter sig vattenpölar som kan utgöra intressanta föremål för spegelbilder. Som här utanför Sunlight.

Nedanför Myntans äldreboende betar nu kor och en ko framför siluetten av en stad kanske inte många är vana att se, men i Nyköping kan man det.

En gammal fiskeskuta, till synes övergiven nere vid Spelhagen.

Näckroserna har börjat blomma i Svandammen. De finns i olika kulörer och det här är nog min favorit.

Slottet ja. Nyköpingshus är fotat ur alla vinklar och i alla väderlekar. Det här motivet tillhör nog det vanligaste.

Sist, men inte minst. Teaterparken med dessa teater är en ganska bortglömd pärla i vår stad. Alla stadsbor med en kamera har bilder på slottet, men hur många har teatern på bild?