Den lilla grannen

Det gäller att smida medans järnet är varmt. Det gäller att cykla när cykeln ändå är uppvärmd och innan den blir stulen. Har ännu inte smält att min förra blev stulen utanför lägenheten. Grrrrr…..

Tredje semesterdagen, andra långturen och den här dagsturen landade i….

Just det, vår lilla granne Oxelösund.

Sanning o säga brukar jag ta cykeln dit någon gång per år, företrädesvis sen vår eller sommar. Oxelösund är en stad som dragits med och fortfarande dras med ett dåligt rykte. Till viss del förtjänar man detta, till viss del är ryktet oförtjänt.

Oxelösund har inte samma historik som den större grannen Nyköping och heller inte de historiska byggnader som bär på både spänning, tragik och romantik. Fast det finns pärlor även i denna lilla kuststad.

Som exempelvis Gamla Oxelösund.

Gamla Oxelösund nämns i böckerna redan på 1530-talet då lotsar var bosatta i området. Oxelösundet kallades platsen och vid sekelskiftet 1700-1800 uppfördes här små lotsstugor som omgärdade en lotsstation som hade byggts betydligt tidigare. Alla dessa byggnader är idag rivna, vilket många säkerligen tycker är synd idag.

Det finns dock en liten bebyggelse idag, pittoresk och vacker jämfört med stans mer moderna delar.

Mest känd är kanske Villa Mästerlotsen som byggdes 1870 som sommarbostad åt grosshandlarfamiljer från Nyköping, då under namnet Bergshyddan.

Byggnaden var länge rivningshotad, men lokala och starka krafter såg till att den renoverades och restaurerades till sitt ursprungliga skick. Idag kan man hyra Villa Mästerlotsen för konferenser, dop, bröllop m.m. När man ser denna pittoreska och underbara skapelse, kan man inte låta bli att tänka framåt då alla dessa eldsjälar inte längre lever och den yngre generationen saknar allt intresse för vår historia och kultur. Det är nog tyvärr så att Villa Mästerlotsen och många liknande byggnader som denna och platser som Gamla Oxelösund kan vara ett minne blott om ett par generationer. Sorgligt…

Det är inte bara byggnader som påminner om en svunnen tid, här finns också ett litet museum jag kan rekommendera. Det hade inte öppnat, men jag har besökt det vid ett tidigare tillfälle, så det gjorde inte så mycket. Ett antal gamla attiraljer kan man också beskåda i utomhusmiljö, som denna vagn…

…som står på berget precis ovanför Gamla Oxelösunds kanske mest kända och populära plats. Oxelö krog.

Tyvärr var jag så tidig på min runda att krogen ännu inte öppnat. Jag måste erkänna att jag kände ett sug efter deras räkmacka och en iskall öl, framför allt det sistnämnda. Det är nästan så jag fortfarande känner suget där jag sitter framför datorn och författar detta inlägg. Har ni inte varit här, åk hit för guds skull.

Redan på 1670-talet omnämns en krog på platsen. Den byggnad som ses på bilden ovan uppfördes dock först på 1770-talet och är en av områdets äldsta. Byggnaden har också en historia som gästgivargård, bygdegård och bostadshus för både lotsar och fiskare. Sedan 1967 äger Oxelösunds kommun byggnaden och arrenderar idag ut den till den berömda caféverksamheten.

Mot nya mål i den lilla staden och en av de mest besökta platserna.

Femöre.

Bor man i Nyköping, vill bada och sola på klippor, finns egentligen bara Stendörren och Femöre att tillgå. Kan därför te sig märkligt att Nyköpings kommuns reklam i broschyrer och annonspelare utropar stan som en kuststad, illustrerat med bilder av människor som badar just från klippor. En liten fals marknadsföring kanske…?

Dagen till ära var jag ensam längst ute vid klipporna. Nja, inte riktigt ensam. En herre i min egen ålder var före mig och försökte leta efter en plats i lä från den lite kyliga vinden. 20° i luften, en lite för stark vind och upptornande moln inåt land avskräckte förmodligen många från att ta sig hit. Mannen som jag växlade några ord med gav snart upp och då satt jag där ute alldeles ensam och filosoferade om livet och hur jag skulle lägga upp inlägget du just läser. Min medhavda matsäck intogs här och mina intentioner var aldrig att vare sig sola eller bada, utan att göra Oxelösund med min kamera.

Båtar, stora som små, passerade utanför klipporna. Som denna till synes väldigt avslappnade kvinna som med en kaffemugg i handen styr in mot Oxelösund hamn. Tack för zoomobjektiv.

Jag var inte här så länge, utan fortsatte min färd mot andra mål på Femöre, som…

Femörefortet.

Ovan ser ni en av tre tornpjäser som uppfördes på platsen under 60 och 70-talen när ryssen utropades som ett hot. Om denna pjäs kan man läsa följande.

Nu tänker jag skämmas lite. Strax nedanför pjäs 1, ligger själva fortet. Den 3300 m² stora anläggningen med dess 450 meter långa tunnlar är öppen för allmänheten sedan 2003 och jag som älskar såna här platser har ännu inte varit här. Ser ni hur jag rodnar? Nej, det gör ni förstås inte, men ni kan tänka er synen. Skamligt, lika skamligt som jag aldrig besökt Nyköpings gästabud.

Fast på väg till tornpjäsen mötte jag en guide och ett sällskap på cirka 20 personer som precis hade inlett eller var på väg att avsluta sin tur i och omkring anläggningen. Kul att se hur intresset för denna turistmagnet håller i sig och hur åldern på gästerna varierade från yngre tonåringar till gråhåriga pensionärer.

Fortsätter man stigen förbi fortet kommer man till en av Oxelösunds mest fotograferade byggnader.

Fyren som står framför Fyrvaktarbostaden.

Säg den Nyköpings- eller Oxelösundsbo som inte sett denna i olika varianter? Själva fyrplatsen stängdes 1974, men bostaden och den mindre fyrbiträdesbostaden kan idag hyras för 1100 respektive 600 kronor/dygn.

Lite historik finns också här. På 1400-talet utfärdade dåvarande kung, Erik XIV, ett löfte till traktens fiskare att de tilläts fiska strömming mot att de höll lots när konungens skepp skulle passera. Inga incidenter finns att rapportera, så fiskarna skötte säkert sina åtaganden till belåtenhet. Däremot rapporteras om en förlisning i mitten av 1800-talet, när en segelskuta gick på grund och sjönk precis utanför Femörehuvud.

Från Femöre cyklar jag bakvägen längs en stig och hamnar vid hamnen.

Oxelösunds hamn är en s.k. djuphamn och kan därmed ta emot de största fartygen som bär sin last på Östersjön. 16,5 meter har man mätt upp.

Vid platsen där jag tog bilden ovan, finns ett annat landmärke. Den 14 meter höga och 16 ton tunga Ståltheten.

Om denna skulptur finns det många åsikter och de spänner över ett ganska brett spann. Jag har min, men den håller jag för mig själv. Skulpturen som stod färdig 2001 är skapad av en dåtida bekant, Jessica Fleetwood, född och uppvuxen i Oxelösund.

Här ute ligger också den populära hamnkrogen Sailor, delikatessbutiker, båtbutiker, uppläggningsplatser för både fritids- och fiskebåtar och annat som hör till en riktig hamnstad.

Min tur till den lilla grannstaden närmade sig sitt slut, men inte ett besök i Oxelösund utan att komma hem med en bild på…

…den spektakulära S:t Botvids kyrka. 1957 invigdes själva kyrkan och det 24 klockor stora klockspelet som ni ser mellan pelarna invigdes 1969.

Det finns förstås saker jag missat, men som ni inte ska missa när ni besöker Oxelösund. Jogersö, Skärgårdsvåfflan, Boda Borg, småbåtshamnen med restaurang Läget m.m.

Oxelösund har sitt rykte och staden lär få leva med det. Oxelösund är också en liten stad med spännande industrier som SSAB, hamnen och allt som rör sig kring fiskeindustrin. Det finns också mysiga bostadsområden som Danvik och inte bara förortsliknande betongklumpar som Ramdalen och Frösäng. Precis som i Nyköping byggs det också nytt, framför allt kring kanalen. Oxelösund som dragits med vikande befolkningssiffror ser nu en vändande trend och det är positivt. I Nyköping är de ansvariga på väg att bygga bort småstadscharmen, i Oxelösund behövs nybyggnation för att skapa charm.

Två grannstäder, två olika lotter.

Två långa cykelturer på tre dagar började nu kännas i vissa utvalda kroppsdelar. På vägen hem tänkte jag göra ett litet stopp, just i syfte att befria valda kroppsdelar från en upptornande smärta. Stoppet tänkte jag skulle bli vid en liten pärla på vägen mellan Nyköping och Oxelösund, men nej…

Molnen inåt land blev både tätare och mörkare, så det blev att bita ihop och ta sig den dryga milen till hemmet. Lite smärta i onämnbara kroppsdelar, men jisses vilka rekord jag slagit i ABB:s pågående stegtävling under min första semestervecka.

Nästa vecka har frugan och jag hyrt bil och på nåt vis känns det skönt.

 

Vykort

Vykort över Nyköping är den rätta rubriken. På en 3 timmar lång promenad (1,5 före jobbet och 1,5 efter) i vårt vackra Nyköping, samlade jag på mig lite bilder av ett antal motiv som de flesta känner igen, åtminstone om man bor eller kommer från kommunen. Det finns säkert platser jag glömt, platser just du förknippar med Nyköping och de kanske ryms i ett annat inlägg, efter en annan långpromenad.

Saknar du människor på bilderna? Det är medvetet och du som rest i världen och försökt fota kända platser, vet varför. Liv, rörelse och folkvimmel får rymmas vid ett annat tillfälle.

Nyköping gott folk.

Betraktelser 2 – i staden

Om förra inlägget visade vad man kan finna utanför Nyköping, visar detta något man kan finna i Nyköping. Välkända motiv, några fångade på ett vis man annars inte gör.

Inte mycket att orda om, bara se…

…på haren som satt stilla och bara väntade på att fotograferas nedanför slottet.

Vår fina hamn dit jag gick efter kvällsskiftet för att fånga området i skymningen.

En tom bänk utanför Nils Oscars, inte sällan upptagen av stans…ja, ni vet.

Flaggan som fladdrar utanför slottet, sett genom de kaskader av vatten som fontänen sprutar ut.

Värmeverket som förvisso fotats från Lindbacke, men som ändå får tillhöra ämnet ”i staden”.

En regnig dag lämnar ofta efter sig vattenpölar som kan utgöra intressanta föremål för spegelbilder. Som här utanför Sunlight.

Nedanför Myntans äldreboende betar nu kor och en ko framför siluetten av en stad kanske inte många är vana att se, men i Nyköping kan man det.

En gammal fiskeskuta, till synes övergiven nere vid Spelhagen.

Näckroserna har börjat blomma i Svandammen. De finns i olika kulörer och det här är nog min favorit.

Slottet ja. Nyköpingshus är fotat ur alla vinklar och i alla väderlekar. Det här motivet tillhör nog det vanligaste.

Sist, men inte minst. Teaterparken med dessa teater är en ganska bortglömd pärla i vår stad. Alla stadsbor med en kamera har bilder på slottet, men hur många har teatern på bild?

 

För tidigt?

Den här veckan har jag jobbat eftermiddagsskift. Förnuftiga arbetskamrater tar tillfället i akt och sover ut på morgonen, men inte Stefan. Han tar tillfället i akt och beger sig ut på en tidig morgonpromenad.

I en liten stad som Nyköping är antalet intressanta platser och föremål att fotografera begränsade. Alla, nåja de flesta, med en systemkamera, digitalkamera eller mobilkamera har förevigat dessa med olika kvaliteter, så det är svårt att sticka ut om man vill fånga åskådarnas intresse.

Istället är det detaljer på kända byggnader och samma byggnader i mer intressant ljusförhållanden man ska satsa på. Sena kvällar, solnedgångar, oväder eller möjligen tidiga morgnar som här. Inga mästerverk att skåda nedan, men skulle jag tagit bilder på samma motiv några timmar senare och jämfört skulle ni förstå vad jag menar.

Hur många har fångat en ganska öde gågata i ett gyllene sken?

Tre för Nyköping välkända landmärken som de flesta har i sina fotoalbum eller på sina minneskort. Blir något vackrare att skåda i morgonljus än i dagsljus.

Ett helt öde kanotstadion gör sig bättre arla morgontimmar, fast kanske ännu bättre i soluppgång och solnedgång.

Apropå detaljer hade denna bild varit helt ointressant om jag istället tagit en bild på skyltarna i sig. Bara genom att vinkla kameran ned mot vattenpölarna blev bilden genast mer intressant. Bara som ett tips…

Prosten Pihls gård har anor och finns i ett av Nyköpings finaste och mest intressanta områden. En tidig morgon när solen knappat orkat upp över takåsarna blir det ännu finare.

En vanlig enkel blomma i ett gräs där den frostiga marken precis är på väg att tina upp.

Till sist. Lite gammalt och nytt i en arkitektonisk blandning.

Att förmiddagen blev lång och att jag nästan satt i tv-fatöljen och somnade är en annan historia. Vet ej om det berodde på kvällsskiftet eller den tidiga morgonen. Hur som helst var jag nöjd med den motion jag fick.

 

Det grå Nyköping

Ingen har undgått det typiska aprilvädret i Nyköping den senaste veckan. Växelvis sol, moln, snö, regn och hagel. Det är nog många som slitit sitt hår i ren förtvivlan, inte minst uteserveringarna som tagit ut sina möbler och alla som väntat på att få ha sin första grillkväll med vännerna.

Dagen när bilderna nedan togs var just en sådan dag när man inte visste om vinter- eller vårjackan skulle plockas fram när jag traskade till jobbet. Ja, jag hade med mig kameran i syfte att ta en promenad efter avslutat arbetspass.

Förvisso höll sig temperaturen över nollan när jag 05:20 närmade mig Storgatan, men det kändes lite kallare än så. Lite ljus kunde dock skönjas i fjärran och vissa förhoppningar fanns om en trevlig promenad på eftermiddagen.

När jag anlände arbetsplatsen och vände blicken mot söder såg det alla annat än ljust ut. Tunga moln drog förbi, även om riktningen var oklar.

Åtta timmars hårt arbete och därefter en promenad i trakterna kring hamnen och slottet. Bilderna som togs på promenaden gjorde sig bäst i svartvitt och varför förstår ni snart.

Jag erkänner. Svart-vita bilder skapar ofta en annan dimension än naturliga och visst är det något extra med regntunga skyar. Var eftermiddagen då så grå som bilderna visar? Nej, det fanns lite glädje mellan molnen, men det gällde att passa på att föreviga dessa.

Jämför

Tänk vad inställning kan göra. Det gäller såväl inställningen till livet, inställningen till arbetet, inställningen på idrottsarenan och givetvis inställningen i kameran.

Följande två bilder togs från de två pontonerna vid kanotstadion och mot Brandholmen. Tidpunkten var cirka 06:00 denna härliga helg som i söndags begåvade oss med fint vårväder. Bilderna togs med lite differentierade inställningar och från två platser med några meters avstånd.

Bild ett togs från den vänstra pontonen med inställningarna f/36, 2 s, ISO 250 och 42 mm.

Bild två togs från den högra pontonen med inställningarna f/11, 1/20 s, ISO 250 och 42 mm.

Till bägge bilderna använde jag slutarprioritet och trots att det hade gått några minuter mellan tagningarna, blev den senare tagna bilden mörkare än den första. Samma effekt hade jag fått om jag istället använt bländarprioritet med bländare enligt ovan. Stativ användes för att få något skarpare bilder.

Det är givetvis en smaksak vad man vill uppnå med sina bilder. Den uppmärksamme lägger märke till att det lite oroliga vattnet verkar lite lugnare på bild ett. Det beror på den längre slutartiden som skapar en något mer silkeslen vattenyta och också mer konturlösa moln. Det är en effekt man uppnår med längre slutartider och hade jag använt mitt Gråfilter ND3 x1000 (exponeringstiden förlängs motsvarande 1 000 gånger) skulle vattnet och molnen få en spegelblank yta, men nu monterade jag ditt mitt ND4-filter och därmed blev effekten inte lika markant.

Som sagt, inställningen kan göra skillnad.

I vårens tecken

Jag vet att det sagts tidigare, men igår kändes det mer angeläget än på länge. Vårkänslor.

Förmiddagens promenad med frugan gick längs bryggorna vid småbåtshamnen, hamnbassängen och ut mot Täcka udden. Med vinden i ryggen och solen i ansiktet, kändes våren närmare än den hittills gjort i år. Det är nog bara en tidsfråga innan området kring hamnbodarna sjuder av verksamhet.

Det fuktiga marken vittnar om att den sista snön, förhoppningsvis sista snön, nyss smält bort när temperaturen åter klättrat över nollan. Isen har tinat, förutom på en del ställen där skuggan skyddar den långt in på eftermiddagen.

Nyköpingsborna får vänta ännu några månader innan området kring hamnens restauranger och caféer slår upp portarna och ytterligare någon månad innan veteranbilarna parkeras för allmän beskådan varje onsdag. Folkfesten får alltså vänta, men en dag som igår var det ändå mycket folk i rörelse, många iklädda gymnastikskor och träningskläder. En perfekt dag att förena nytta med nöje och påbörja uppbyggnaden av de lite slankare kroppar många strävar efter till sommaren.

Ovanför våra huvuden flög den ena gåsen efter den andra förbi. Deras karaktäristiska läten börjar bli lika vanliga som fiskmåsarnas, men är det någonstans jag vill se dem, så är det i luften…

…och i vattnet. Inte på gräsmattor, gångvägar och parkeringsplatser där de skitar ned på ett direkt otrevligt vis.

Vallarna nedanför slottet är fortfarande ganska tom på folk, likaså den intilliggande Tovastugan som just nu rustas upp inför sommarens öppettider. En dag som denna hade det förmodligen gått att sitta ute i solgasset och njuta av en kopp kaffe. Den koppen intogs senare på en de centrala delarnas caféer och smakade lika gott där. Det vore bara känslan att kunna sitta ute som saknades.

Den här trappan, eller ”Stairway To Heaven” som det sjungs om i en välkänd Led Zeppelin-låt, har blivit något av ett favoritmotiv. Vet ej varför just den röner så stort intresse, när det vimlar av historiska motiv bara några få meter därifrån. Det bara är så…

Den långa promenaden var snart till ända och därefter intogs trappan ut till altanen på vår bakgård. Här hade vi vinden i ansiktet och vi märkte snart att det inte var lika varmt att sitta där som det såg ut när vi tittade genom fönsterrutorna. En kort stund blev det och på den korta stunden hann jag föreviga ett av vårtecknen i vår lilla trädgård.

Här märkte jag en annan detalj. Min kamera  fokuserar inte riktigt där jag vill att den ska fokusera, därav den lite suddiga blomknoppen. Detta är bara något som märks när man vill fokusera på mindre detaljer och här är kanske svaret på varför mina makrobilder sällan blir så skarpa som jag vill. Huruvida den fokuserar lite framför eller bakom fick jag inte klart för mig, men detta är ett projekt jag tänker ägna lite tid till.

Nästa inslag kommer att handla om söndagens tidiga promenad. En lite kylig, men härlig promenad i utkanten av Nyköping.