Hembygdsföreningen

En km från Tystberga samhälle ligger ortens hembygdsförening. Det är hit jag velat ta mig många gånger, men alltid fått förhinder av olika slag. Nu skulle det bli av och nu blev det av.

Trilogin – Koppartorp

I det tredje stoppet och den tredje delen i trilogin landade jag med cykeln i en liten by med en stor kulturhistoria.

Koppartorp.

Ute på landsbygden, långt från allt, ligger byn med sina cirka 130 invånare. Denna lilla by har en historia som är mer spännande än de flesta mindre orter i Nyköpings kommun kan ståta med. Jag återkommer till den, men vill inleda med lite kuriosa…ointressant för de flesta av er besökare. Från denna lilla by kom inte mindre än sex av mina arbetskamrater på ABB, men p.g.a. neddragningar återstår bara två.

Detta om detta. Den långa cykelturen började lida mot sitt slut och Koppartorp blev vändpunkten på denna. Ett besök i byns kyrka stod på programmet och till min glädje var portarna till denna öppna. Ni minns mitt inlägg från kyrkorundan kring Tystberga där samtliga fem kyrkor var låsta.

Jag vet inte om portarna till kyrkan alltid är öppna, för när jag trött och svettig kliver in står en av kyrkans män och samtalar med ett ungt par, som jag av samtalet att döma förstod skulle gifta sig inom kort. Jag höll mig lite på sidan och ville inte störa genom att vandra omkring med kameran i högsta hugg. När jag så småningom blev ensam tog jag ett antal bilder med högt ISO.

Kyrkan, som förövrigt heter Tunabergs kyrka, nämns för första gången 1538 och har också gått under namnen Koppartorps kyrka och Utterviks kapell. Under 1600 och 1700-talen byggdes kyrkan ut i omgångar och 1776 fick den sitt nuvarande utseende. Tunabergs kyrka är Södermanlands enda träkyrka.

På en höjd utanför kyrkan står klocktornet. Tre klockor inrymmer den. Den äldsta från 1629 och den yngsta från 1876.

För att vara en så liten ort, så är området vid kyrkan stor. Kyrkogården är stor och ligger på bägge sidor av byvägen som sträcker sig genom byn. På andra sidan vägen ligger församlingshemmet och det lilla kapellet.

Att vandra runt i Koppartorp är lite som att vandra tillbaks i tiden. Här har ideella krafter sett till att bevara mycket av det gamla och många är nog dem evigt tacksamma.

Vid hembygdsgården finns en cafeteria där man kan en fika i gammal svensk gruvmiljö. Många byggnader står kvar sedan tiden det begav sig, givetvis renoverade då tidens tand tär på gammalt material.

Här finns också ett intressant museum som jag och frugan besökte för några år sedan. Gillar man svensk kultur- och industrihistoria är ett besök där ett måste. Mycket välgjort och spännande.

Fast kanske mest känt är Koppartorp för sina gruvor där det började brytas koppar på 1400-talet. Störst av dem alla är Storgruvan (kom senare att döpas till de Beschegruvan) som fick sin stora öppning efter ett ras 1818. 1889 avslutade gruvdriften och under sina glansdagar arbetade 160 personer i denna och andra gruvor i området.

När vi besökte museet för några år sedan var vi nere i gruvan och det var både spännande och intressant att se den i verkligheten och höra guidens information. En film från denna kommer i slutet av inlägget.

Gruvan sedd från annat håll. Snacka om ett ”room with a view”.

Det vankades hemresa, men jag kunde ändå inte låta bli att stanna vid ett annat intressant utflyktsmål i Koppartorp.

Simonberget.

Jag har hört så mycket om detta berg som rankas till de bästa klätterbergen i Mellansverige. Cirka 70 meter högt är det och därmed något lägre än sin granne, det mindre kända Kummelberget med sina dryga 80. Jag har aldrig bestigit berget, men nu jäklar skulle det bli av.

Sörmlandsleden går uppför berget och därför tänkte jag att det ändå måste vara tämligen lättklättrat. Tji fick jag. Jag började trava uppför berget på ganska besvärligt underlag och ju högre jag kom, ju mer besvärligt blev det. Snabbt insåg jag att det kanske inte var någon bra idé. Med en ryggsäck innehållandes kamera och diverse lunchrester blev det lite jobbigt och att gå i sådan terräng ensam är nog inget man ska ge sig på.

Jag vände därför efter ett par hundra meter på leden och fick känna mig besegrad av väggen.

Trilogin i spännande miljö är därmed slut och jag har en aning om att det inte är sista gången jag besöker Buskhyttans såg, Hummelvik och Koppartorp. Innan ni klickar ned sidan kan jag tipsa om denna sida där ni kan se gamla bilder och läsa mer om Koppartorp, den lilla byn med den spännande historien. Sedan var det detta med filmen från Storgruvan…