Häng med

Häng med på en promenad i utkanten av Nyköping. En promenad som tas på oplogade skogsvägar, trafikerade landsvägar, förbi många människors sista vila och som avslutas där friluftsälskande Nyköpingsbor gärna vistas.

Bilskroten

På en plats inte långt från mig expanderas ett område så det knakar. För bara två år sedan var här åkermark, men redan då hade kommunen planerat för ett helt nytt industriområde.

Först ut var en bilfirma som tillhandahåller ett finare bilmärke och sedan har det rullat på i rask takt. Bara tiotalet meter från den bilfirman står andra bilar, som dock inte är så fina och definitivt inte till försäljning.

Har de gjort sitt?

I det förra inlägget visade jag upp fyra bilder i svartvitt från ett område i Nyköping som genomgår en snabb förändring.

En av bilderna föreställer ett av de omtvistade garage som står och förfaller allt mer.

Hur länge får de stå kvar?

Nyköping expanderar. En del gillar hur stadens charm sakta försvinner bland asfalt, betong och bilism. Andra sörjer detta.

Hursomhelst är stan under förvandling, vare sig vi vill eller inte. Alldeles intill en av stadens mest expansiva områden finns dessa motiv att föreviga. Hur länge de får stå kvar återstår att se, men de passar i sammanhanget bäst i svartvitt.

Baksidan

Även en stad med växtvärk och ambitioner att bli Stockholms sydligaste förort har sina baksidor. Då talar jag kanske inte om det vi kan läsa i SN med jämna mellanrum, utan de delar av stan som reklambroschyrer och turistguider inte gärna visar upp.

Under några promenader i vår kära, men allt mindre mysiga stad, sprang jag på dessa motiv som får räknas in i kategorin baksidor.

En av många stulna cyklar som kastats i Nyköpingsån har av någon plockats upp ur vattnet och ligger nu som en rostig påminnelse om att låsa våra cyklar med säkerhetslås eller ännu hellre ha dem inlåsta i hemmet.

Den gamla likboden intill St. Anna är numera väldigt färgglad, men på ett tråkigt sätt. Här kan man uppenbart smyga omkring i skydd av mörker och omgivande buskage och tämligen ostört klottra ned ett minnesmärke. Så här ren och snygg var byggnaden för väldigt många år sedan.

Sedan springer man förbi andra områden i stan som kanske inte visar det vackraste delarna av Nyköping.

Sedan är det svårt att inte publicera bilder från sorgebarnet. Området kring SAAB-ANA garagen och övriga Hemgården. Sorgligt egentligen, men detta område är som blindtarmen. Alla vet att den finns, men ingen vill ha den.

Äh, man ska inte gnälla. Kanske det finns en viss charm och kanske dessa områden behövs för att man ska känna sig mer bekväm i det man bor.