Hösten och människorna

Det andra av tre inlägg som kramar det sista ur hösten visar Nyköpingsbor på språng och gång.

Frostbiten

Kroppen har väl inte riktigt vant sig vid de kyliga morgnarna och värmen till lägenheterna har väl inte riktigt bestämt sig för om den ska ge elementen mer kraft eller inte. M.a.o. är det lite kyligt också inne, men så här är det varje år och man får sakta men säkert vänja kroppen vid det faktum att vintern är i antågande.

Att vänja sig innebär att man sakta anpassar kroppen till den förändring i väderleken som infaller varje år. Att ta en kortare promenad en vanligt är ett sätt att vänja sig. Den kyliga morgon när dessa bilder togs blev det en kort promenad runt kvarteret och inte mer. De kvarvarande löven var frostbitna och de löv som hade fallit låg fastfrusna i asfalten.

Sedan visade spår i det frusna gräset att vi människor verkar gå åt den lite mer bekväma och lata livsstilen. Kan man gena några meter så gör man det. Ni har säkert sett de små stigar som bildats på gräsmattor när fotgängare och för den delen också cyklister, väljer att ta en kortare väg i syfte att spara någon meter och någon enstaka sekund.

 

Sammanfattning

En sammanfattning över den gångna hösten? Nej, det vore att överdriva då den innehållit så mycket mer och är så mycket mer komplex än dessa bilder. Nej, det får bli en sammanfattning av de bilder som inte hamnat i något av de inlägg från den svenska höstens variationer. Natur, stad och hemmets domäner…

 

Övergången

Nu är träden nästan kala och de gula löven som dekorerat marken har tagit en mer brunaktig ton. Hösten är på väg att lämna Nyköping för den här säsongen och vintern står utanför och vill in. Det lär snart bli vinterbilder som får illustrera bloggen under några månader, men innan dess ett antal bilder som legat och samlat damm. Bilder från en höst när träden fortfarande hade merparten av sina löv kvar och marken var mer gul än grön.

Det var inte enkelt att hitta något grönt under den helgen när bilderna i detta inlägg togs. Två veckor sedan var det närmare bestämt. Fast intill ån och upp mot Mariebergs vackra natur klängde den här alldeles intill vattnet.

De klassiska garagen vid Hemgården är inte vackra att skåda. Allt mer slitna och allt mer demolerade. Fast i motljus under en av björkarna som kantar området ser det rätt behagligt ut.

Ägaren till denna bilen är nog glad så länge det ligger nedfallna löv på och omkring den. Snart möts han/hon av nedfallen snö och isiga rutor.

Frugan och min cykel stod ett tag parkerade i ett hav av nedfallna löv. Idag är löven borta från grusgången, men ligger fortfarande och multnar på gräsmattan utanför vår bostad.

En enda svamp fanns att finna nere vid Tovastugan. Vad den heter har jag ingen susning om och inte heller om den är ätlig….vilket jag i.o.f.s. betvivlar.

Inga ädelfiskar i laxtrappan idag…

…men väl den populära hägern som ser ut att kaxa upp sig….

…eller om den bara skakar på vingarna i frustration över utebliven lunch. Ett löv är ett löv och knappast aptitlig ens för en hungrig fågel.

Inte mycket sprut i Svalorna, men väl en ganska vacker spegling i vattnet.

Uppe vid Nya kyrkogården hamnar jag och frugan ofta på våra promenader. Det spelar egentligen ingen roll vilken årstid det är för det finns alltid något motiv att rikta kameran mot. Kanske jag borde haft ett kortare skärpedjup för att framhäva det ensamma trädet bättre, men ibland får man ge vika och acceptera att en fotorunda helst bör ske mol allena eller tillsammans med likasinnade.

Rätt genom Hållet bakom kyrkogården drar en asfalterad väg fram. Den slutar tvärt några meter innan motorvägen, men om jag inte minns helt fel kunde man ta sig upp hit med bil från det område som idag är lasarettet. Rätta mig gärna, det skulle bara glädja mig.

Som avslutning på den aktuella helgen tog vi den natursköna vägen från kyrkogården och ned mot Högbrunn. Syns inte mycket av stigen, men den finns där under alla löv.