Visst förknippar man svenska vintrar med gnistrande nysnö, träd som lyses upp av rimfrost, frusna vattendrag och en klarblå himmel som kuliss? Fast snö kan också utgöra en bra grund under lite mer gråmulna och kulna dagar. Fortsätt läsa
is
Alla inlägg märkta is
Ett försök att fånga en isbits väg mot vattenytan…
…började med att jag placerade en vattenkaraff framför en upphängd badhandduk. Det första försöket gjordes med kort slutartid och seriebildstagning. På bild ett ser man hur isbiten just lämnat handen och är på väg ned mot karaffen.
På bild två ser man isbiten precis nå vattenytan. Trots seriebildstagning och kort slutartid blev resultatet så där.
Bäst resultat uppnåddes när jag slog på den inbyggda blixten. Jag har sett fantastiska resultat när mer proffsiga fotografer använt både två och tre externa blixtar, men de har jag inte tillgång tid. Man kan även ställa in en blixt så att den agerar på olika sätt. Jag gjorde det enkelt för mig och använde bara standardinställningen. Med den är det svårt att använda sig av seriebildstagning och därför gäller det att knäppa av bilden i precis rätt ögonblick. Trots knappa resurser och bara ett försök, tyckte jag att resultatet blev lyckat.
Om det förra inlägget visade upp ett Nyköping som fick oss att förnimma en annalkande vår, handlar det här inlägget om ett Nyköping där vintern håller oss i ett järngrepp.
Vart i stan ska man bege sig om man vill uppleva något som för tankarna till Antarktis eller från ”Den frusna planeten” i någon science-fiction film? Jo, till Storhusfallet vid den lilla Sågarbacken. Kombinationen av fukt från fallet och kyla, kan skapa de mest fantasifulla kreationer av is och frost.
Låt vara att årets vinter inte bjudit på samma spektakulära skådespel som det för två år sedan, då Nyköpingsborna vallfärdade hit med sina kameror för att fånga området som var skrudat i en hinna av is och frost. Från själva fallet och långt ut med promenaden längs med ån. Några bilder finns att skåda på min förra blogg.
Både träd och mark hade en hinna av fruset vatten. Så hade också trappstegen ned mot ån, vilket jag upptäckte när fötterna plötsligt tog en annan väg än den jag tänkt. Instinktivt kastade jag ut den lediga handen och greppade trappräcket och lyckades därmed klara mig från en vurpa med stort V. Lite mer smärta i den redan onda axeln och ett eventuellt benbrott hade jag överlevt, men en demolerad kamera för x antal tusen vet i tusan om jag hade klarat.
Denna värld av is och snö tror jag inte man ser på andra platser i Nyköping och visst för oss tankarna till platser långt härifrån. Jag var inte ensam på platsen och inte heller den enda med kamera. Uppenbart fascineras fler av området kring Storhusfallet, men det gäller att snabba på då de milda vindarna ser ut att dra in över stan under kommande vecka.
Redan den här dagen såg man hur det frostiga lagret mer eller mindre hade försvunnit från träden en bit bort från fallet. Det var egentligen bara träden närmast som fortfarande tyngdes ned av is.
Denna kalla och snörika vinter lär få se en Nyköpingså med högt vattenstånd. Därför kommer säkerligen slussportarna vid Storhusfallet att vara öppna under längre perioder än vanligt. Ån måste helt enkelt göra sig av med vatten och vad gör det. Det är sannerligen mäktigt att se hur vattnet kastar sig utför det lilla fallet med ett mullrande dån.
En liten känsla av science-fiction får man när man ser Näcken sitta på plats bland isskulpturer och snö. Den som är extra modig kan få rätt häftiga bilder på statyn och dess omgivning. Så modig var inte jag, vis av erfarenhet från den isiga trappan ned till ån. En vurpa i slänten ned mot skulpturen, skulle kunna få förödande konsekvenser och dessa var jag inte beredd att möta.
Ytterligare en eller ett par inlägg på temat vinter kan komma i närtid, sedan hoppas jag att berättelser och bilder på våren kommer att dominera bloggen du just nu besöker.
Då var vintern över oss…igen. När vårkänslorna och vårtecknen (snödroppar) infann sig hos familjen Karlsson, slog vintern till med säsongens kallaste dygn och tydligen kommer kylan att hålla oss fångna ett tag till. Brrrrrrr…..
Fast man kan inte förneka att en promenad likt den igår är lite av mumma för själen. Det bar av till Spelhagen där politikerna vill anlägga en mindre variant av Hammarby Sjöstad. Än så länge kännetecknas dock området av en småbåtshamn, grönområden och mindre skjul. Får se hur länge det varar.
Snötäcket är fortfarande tunt och långt från årets Sverigerekord på 178 cm. Fast lite karaktär till landskapet ger den och just nu känns det inte som att täcket bör bli tjockare. Isen i hamnbassängen är inte särskilt tjock den heller, där den ens finns.
Vinter, kyla, snö, is….visst har det sin tjusning, men jag säger som jag gjort de senaste tjugo åren. Ligger det varken snö eller is på julafton, behöver det inte ligga någon alls. Jag inser egoismen i de orden och förstår glädjen hos vinteridrottare, skollediga barn och alla butiker som säljer vinterattiraljer. Klart att de också ska ha sitt och det är ju ändå Sverige vi bor i och här ska det vara mörkt och kallt flera månader under vintern.
Som sig bör var det lite kallare nere vid vattnet. När jag kom över på andra sidan Hamnvägen märktes en liten lindring, men den kanske lika väl var psykiskt betingad. Här startade nästa etapp på min promenad som skulle visa sig få ett positivt slut.
Det var till Storhusfallet och Sågarbacken stegen bar. Jakten på de fantastiska snö- och isformationer som kan visa sig här, lockade förstås.
Nog hade jag önskat mer av nedtyngda träd som hänger vita över ån. Mer av is och frusna grenar som ramar in fallet. För tre år sedan lockade detta område tusentals invånare som med sina kameror förevigade skådespelet. Riktigt där är vi inte än, men det kan komma om kylan håller i sig över helgen.
Näcken felar vidare utan sin stråke, utan tanke på väderomständigheterna.
En ensam droppe som fastnat i sin pose.
Bakom den brusade ån när den kastade sig utför det lilla Storhusfallet och när jag tog några steg till vänster, uppenbarade sig något jag egentligen inte förväntat mig. Den blev ett trevligt slut på den här lite kylslagna promenaden.
Just det. En regnbåge sträckte sig upp mot himlen och förgyllde en dag som ändå får räknas till en av denna vintersäsongs finaste.
