Med en enkel tulipan

När vintern gjort en kort comeback och det är så där ruskigt ute som det bara kan vara riktigt tråkiga vinterdagar, så får man ägna lite tid inomhus. Som att exempelvis fotografera en bukett med tulpaner som frugan fick av undertecknad.

Inget märkvärdigt, men ett trevligt tidsfördriv.

När detta skrivs (minuterna innan avgång till jobbet) så ligger snön vit på marken. Tyvärr eller äntligen är en smaksak, men förmodligen är den borta till eftermiddagen och därför misstänker jag att det inte blir några snöbilder i fotoalbumet ikväll heller.

Odjuret

Jag är djurälskare, men det finns undantag. Huruvida skalbaggar kategoriseras under insekter eller djur får man väl tvista om. Insekter är väl på sitt sätt också djur, även om vi kanske inte vill jämföra dem med gulliga katter, ståtliga hästar eller stiliga hjortar.

Hur som, den här rackaren låg på golvet i köket och sprattlade. Det fanns vissa svårigheter att vända sig på rätt köl, om man så säger.

När jag upptäckte den lilla skalbaggen sprang jag efter kameran och monterade på mitt makroobjektiv. Något stativ var det inte att tala om och det är förstås ett misstag när man fotograferar små ting med just ett sådant. Svårt att sätta skärpan där man vill ha den och det behövs inte mycket till skakning för att motivet ska bli suddigt. Ni ser på bilden ovan att skärpan ligger på mitten och inte huvudet som det var tänkt.

Bästa bilden blev denna.

Det är väl inte direkt något djur man gosar med. Snarare ett som kunde vara hämtat från de japanska science-fiction filmerna från 70-talet där Godzilla, Mothra m.fl. hade huvudrollen. Fast även om skalbaggen ifråga ser tämligen otrevlig ut, så är jag en gentleman och självklart välte jag den på mage. Fast ett litet egon bor inom mig och jag ville förstås hitta vinklar för att kunna fota den utan att ligga raklång på golvet. Det blev därför köksbordet.

Till sist en liten skakig och oskarp version innan jag öppnade dörren och sparkade ut skalbaggen…förlåt placerade skalbaggen…i rabatten.

 

Sex projekt

Ibland är vädret för ruskigt att vistas ute i. Då kryper man gärna ihop framför TV:n till en bra film eller fotbollsmatch. Eller så ägnar man tid till några fotoprojekt med enkla hjälpmedel.

Höst innebär också tända ljus och visst är det något visst när skenet och värmen lyser upp lägenheten.

Ett av få gröna löv spändes fast i ett stativ för mobiltelefoner, belystes av en extern led-lampa och den gröna bakgrunden ”lånade” jag från jobbet och består av ett enkelt A4-ark.

Tomaten kommer faktiskt från vår egen odling. Den sköljdes av och placerades i den ljusbox jag köpt från Kina och som fungerar bra när man vill ta bilder på mindre ting.

I en fototidning såg jag en underbar makrobild av en maskrosboll som omgavs av silvrigt matglitter och denna bild inspirerade mig att göra något liknande. Jag letade bland stans närliggande matbutiker och hittade så småningom detta glitter som annars används till att dekorera bakverk. Någon maskros fanns av naturliga skäl inte att tillgå, men en blomma som hade ramlat av en blomkruka fick duga. Lite svart bakgrund, underexponering och så på med glittret….Det blev inte på långa vägar den fantastiska bild jag såg i fototidningen, men den får duga till nästa år när ett nytt försök kommer att göras.

En närbild på frugan med fokus på ögat.

Ett självporträtt. Vid tillfället var jag ensam hemma och då ligger den stora utmaningen i att få till fokus där man vill att fokuset ska ligga. Blev kanske inte som jag tänkt, men får duga. Bilden är tagen utan blixt och därför skruvades ISO-värdet upp. Därav den något korniga bilden, som i.o.f.s. kan passa bra till just svartvita. Den svarta bakgrunden består av ett lakan som hängdes upp mellan två dörrar och sidobelysningen är den externa led-lampa som användes till bladet ovan och som fästes i ett av mina två stativ. Av anständighet och respekt för er besökare valde jag att klippa bilden där den klipptes.

Den långa spången

-Har du gått på den där långa spången uppe vid Hållet?

Frugan frågade mig när hon kom hem från jobbet.

-Vilken spång?

Frågade jag och försökte erinra mig någon lång spång uppe i detta område där jag vistats många gånger genom åren.

-Vi gick där på lunchen idag. Den är flera hundra meter lång.

Det fick mig att fundera ännu ivrigare. En spång som är flera hundra meter lång uppe på Hållet. Själva Hållet är ju inte ens så stort att området är flera hundra meter i diameter. Hur kan jag ha missat det, tänkte jag och började tro att frugan skojade med mig. Hon var ihärdig och under en promenad i somras ville hon visa mig.

Hållet för er som inte är från Nyköping är ett litet trevligt friluftsområde alldeles i utkanten av Nyköpings centrala delar.

Jodå, spången låg där mitt emellan ett par av de stigar som slingrar sig i området.

Spången går över en mosse som under våta perioder kan vara väldigt sank. Jag har gått på den tidigare och anledningen till att jag inte kände igen beskrivningen är att den inte är flera hundra meter lång. Jag mätte när vi gick över den och den är väl cirka 70-80 meter från ena till den andra änden, alltså inte flera hundra meter.

Det här med avståndsbedömning kanske inte alltid är så lätt och jag var tvungen att dra lite på smilbanden när vi traskade på de ditlagda plankorna.

Till den här spången och mossen återvände jag några veckor senare och syftet var att fotografera växter och djur. Med mig hade jag en kombination av gammalt och nytt. Första gången vi var i USA köpte jag ett kombinerat tele- och makrobjektiv, ett SIGMA 70-300 mm F4-5.6 DG Makro. Det var flitigt använt i början, men har mest blivit liggande sedan jag köpte mitt NIKKOR reseobjektiv. Fast ibland brukar jag använda det för skojs skull och det håller trots allt måttet väldigt bra. Till detta ville jag prova min från Kina inköpta ringblixt, faktiskt ett av de bästa köp jag gjort därifrån.

Det var tänkt att bli ett litet test med gammalt och nytt och förhoppningsvis många makro-bilder. Lite besviken fick jag konstatera att växtligheten runt spången var sparsmakad och att såväl stora som små djur höll sig borta. Inga fjärilar, inga sländor, inga spindlar, inget av någonting.

Jag valde att istället ta en lång promenad runt hela Hållet för att sedan bänka mig vid Frisksporttorpet och där fanns de…

Nedan en liten kavalkad av de bilder jag tog med mitt något ålderstigna objektiv och min tämligen nya ringblixt.

Jag blev trots allt ganska nöjd med resultatet. Samtliga bilder ovan är tagna med objektivet inställt på makro-läget (200-300 mm) och därmed på ett tämligen långt avstånd från motiven, men med ringblixtens hjälp gick det ändå att få till ganska skarpa bilder.

Ibland är en kombination av gammalt och nytt inget att förkasta och jag skulle inte bli förvånad om jag kommer att använda denna vid fler tillfällen.