Måndag och första dagen vi vaknar i Gopshus. Mulet väder, en behaglig temperatur och på väderapparna varnas det för regn. Som gjort för den bilresa runt Siljan vi planerat in före avresan från Nyköping.
Vårt första stopp blev Siljansfors skogsmuseum som vi passerade på vägen upp till Gopshus. Ingen i sällskapet hade tidigare besökt området och vi tog beslutet redan då att vi skulle stanna till här. Så gjorde vi och detta innan café och utställningarna inomhus hade slagit upp sina portar.
Vi kunde ändå gå omkring i området och det var en trevlig upplevelse som jag rekommenderar om ni är i trakterna. Området i sig var från början ett järnbruk som var i drift mellan åren 1738 och 1876. Idag finns bara den stora masugnen kvar och det är den man ser från vägen. Längre in i området finns rester kvar av andra faciliteter som användes tiden det begav sig. Utöver dessa har man fraktat hit byggnader, maskiner och annat som använts till skogsavverkning genom åren och är man intresserad av svensk historia och kultur är det intressant att vandra omkring på området och tänka sig tillbaks i tiden. Nedan ett bildspel av något man kan se (klicka för större bilder) och under den en länk till museet där du kan läsa mer.
Vi åkte vidare och nu började det droppa så sakteliga från himlen. Ett ganska behagligt väder att åka bil i, men visst hade man hoppats på en klarblå himmel för att göra de vackra vyerna mer rättvisa. Man kan inte få allt i livet, då hade jag inte bott i Nyköping och jobbat på ABB. Vi svängde in på den vackra Sollerön där vi tog en efterlängtad fika i Hembygdsgården.
Vi besökte denna för många år sedan och då passade vi på att utforska området lite mer. Bl.a. gick vi den utstakade Kulturstigen som leder besökarna genom ett forntida vikingalandskap med runstenar, gruvor, gravplatser, boplatser, offerkällor m.m. En rundtur jag starkt rekommenderar.
Nu blev det bara en fika, en billig och god sådan i cafeterian som är inhyst i den låga Krångstugan från 1800-talets början. När vi sitter där kommer ett ungt par från Tyskland in. De frågar personalen om sevärdheter, små vägar och pittoreska byar och visst är det kul när turister intresserar sig för vår svensk historia, landsbygd och inte bara det som erbjuds i våra större städer.
Efter fikapausen for vi ned till den lilla byn Bengtsarvet för att titta på Ångbåtsbryggan.
Även denna lilla oansenliga brygga har sin historia. Den gamla bryggan revs förvisso 1968 och med den försvann en del historia. Förr lade både gods- och passagerarfartyg till här, men idag är det bara de två ångbåtarna Gustav Wasa och Engelbrekt som lägger till med turister ombord.
På den här sidan kan man se många gamla och härliga bilder från Sollerön, inklusive Ångbåtsbryggan.
Från Sollerön åkte vi tillbaks till Mora för att därifrån åka de vackra småvägarna till Rättvik. Byar som Färnäs, Nusnäs, Garsås, Vikarbyn och Sjurberg passerade utanför bilfönstret. Små och pittoreska ligger de vackert framför Siljan. Det tråkiga med dessa små vägar och alla små orter är alla dessa ”till salu-skyltar” och övergivna hus som står intill vägkanten. Urbaniseringen och landsbygdsdöden slår till över hela Sverige.
I Rättvik ser det inte likadant ut. Som vanligt lite kaos på genomfartsleden och mycket folk i rörelse. Vi svängde ned på parkeringsplatsen intill sjön och begav oss till restaurang Sjövillan för att inta lunch.
Efter maten gick vi ut på Rättviks kanske störa turistattraktion. Långbryggan som byggdes 1895 för att ge plats åt ångaren S/S Rättvik (trafikerade Siljan 1895-1950) som lade till här. Eftersom det är oerhört långgrunt på platsen tvingade man angöra en lång brygga och den mäter hela 628 meter.
Från bryggan har man en bra utsikt över stan och även bort mot kyrkan med sina anor från 1200-talet.
Fast finare vyer över Siljan och Rättvik skulle vi få på nästa stopp. Aha, Vidablick tänker ni. Nej, där har vi varit så många gånger så vi valde istället att åka upp till Rättviksbacken. Här ligger en fin anläggning där man kan utöva många aktiviteter ni kan läsa om här. Den mest kända är rodelbanan som slingrar sig nedför sluttningen.
Nej, vi åkte den inte. Frugan var intresserad, men valde ändå att avstå. Fast nog var hon sugen allt…
Från toppen har man en fin vy över Siljan och Rättvik och den var minst lika magnifik som arrangemangen nedanför.
Det enda utstakade mål för dagen var Insjön där vi skulle hälsa på frugans dotter och familj. Innan vi åkte dit svängde vi av huvudvägen och åkte mot Tällberg. En smal väg som leder trafikanterna genom små byar och vackert landskap. Även här har landsbygdsdöden slagit till och vägen kantas av många övergivna gamla hus. Byn Tällberg är i sig en turistattraktion som drar mängder av turister. Den ligger oerhört vackert på en höjd med en bedårande utsikt över Siljan. Ni kan läsa mer om byn här och se vackrare bilder än mina. Värt ett besök.
Det mulna vädret höll i sig, men regnet hade åtminstone upphört när vi for från Tällberg, via Leksand och till Insjön.
I Insjön vankades det hallonplockning, fika och lek med barnen.
Från Insjön åkte vi längst den andra sidan av Siljan. Inte lika befolkad, men minst lika vacker som den andra. Det fanns inget planerat stopp på vägen, men vi svängde upp till Åsens fäbod som vi besökte för många år sedan. Härifrån är utsikten magnifik, inte minst från vandrarhemmet som ligger högst upp i området.
Ni ser på bilderna att vädret hade förbättrats. Borta var regnet och de dystra molnen. Av den anledningen ville vi få en ännu bättre vy över Siljan och därför svängde vi upp på Gesundaberget några kilometer bort. Tyvärr har man stängt av för biltrafik, så vi kom inte så högt upp att man kunde se sjön långt där nere. Att gå upp för berget var inte aktuellt, men tanke på den långa dagen, stelheten efter många timmar i bil och vad som komma skulle.
Vi åkte därför vidare mot Gopshus där vi åt en bit mat och såg från verandan hur solen sänkte sig över byn.
I nästa inlägg blir det riktiga vyer från högre toppar än Gesunda och Rättviksbacken.