Med stativet som följeslagare

Jag vaknade tidigt i vanlig ordning, huttrade lite, tittade på termometern utanför köksfönstret och huttrade ännu mer, men så såg jag hur fint månen lyste från en molnfri himmel och därför begav jag mig ut på en tidig långpromenad med kamera och stativ som följeslagare.

Bulb

Att fota med bulb-läget har sällan blivit av, men jag lär utöva det vid fler tillfällen framöver. Jag har ett mål, vilket ni får läsa om i slutet av inlägget.

Inbyggd väckarklocka

Det är märkligt det här med morgnar och den inbyggda väckarklocka som gör min riktiga överflödig.

Jag minns inte när jag senast vaknade av klockans tjatiga och högljudda signal, men det är lääänge sedan.  Innan vi växlade över till sommartid så vaknade jag så där 20-15 minuter innan klockan skulle till att ringa. Efter att vi växlat över till sommartid och man plötsligt kliver upp en timme tidigare, vaknar jag så där 20-15 minuter innan klockan ska till att ringa.

Märkligt, eller hur?

Tyvärr väcks jag av den inbyggda klockan oavsett när jag lägger mig på kvällen och inte ser den skillnad på helg och vardag. Det blir en ond cirkel, men i den verkar jag få leva. Fast säg nu inte det onda som inte för något gott med sig. Jag har skiftat från att vara kvällsmänniska till morgonmänniska och inget känns väl friskare än en tidig promenad i omgivningen. Så på med kläderna, häng kameran över axeln och så ut i staden där de flesta fortfarande sover.

Detaljerna

Det är de små, små, detaljerna som gör det.

Ni vet det där man sällan eller aldrig lägger märke till när man tar en promenad i omgivningarna. Om det nu inte vore för att man gillar att fotografera, för då upptäcker man sådant som familj, vänner och bekanta som saknar fotointresset bara skakar på huvudet åt. ”De där är väl inget att ta bilder på”. ”Skynda dig, vi väntar”. ”Vad tar du bilder på nu”. Ni kanske känner igen signalerna när de man umgås med saknar förståelse för det fritidsintresse man har?

Av den anledningen brukar jag ge mig ut själv på planerade fotosejourer, eller så har jag ibland med mig kameran till jobbet för att kunna gå en extra lång runda innan jag går hem. Bilderna nedan är exempel på objekt där mina vänner skulle uttrycka sig som nedan.

”Den där skylten är väl inget att ta på”

Vad tittar du på nu”

”En gammal rostig klocka på en tråkig industrifastighet, hur intressant är det”

”Ett rör, det måste väl finnas viktigare saker att ta bilder på”

”Skynda dig, den där ligger väl kvar där i morgon”

”Suck”

”Kom nu, det finns inget därinne. Det är bara en gammal källare i slottet”