Tema: högt

I helgen som gick besökte vi frugans dotter och familj i Dalarna, närmare bestämt Insjön.

Det blev ett kärt återseende, då pandemin och andra faktorer gjort att vi inte setts på fem månader. Vi hade redan innan avresan bestämt att ta med barnen på något de tidigare inte upplevt. Därav namnet på rubriken.

Tour The Dalarna – dag 3

Förra året var frugan och jag upp till Idrefjällen för att titta. Det blev en tripp att minnas, vilket ni kan se i blogginlägget jag skapade då. Vi valde att gå ett par kilometer från parkeringen och upp på berget och upptäckte där att man kunde ta bilden ända upp. Det var molnigt och dimmigt när vi kom upp, men vi valde att med våra vardagskläder ta en kort promenad runt fjällen då vi efter 1 kilometer överraskades av regn. Därifrån och till bilen i foten av berget var det alltså 3 kilometers promenad i hällande regn. Ja, vi blev blöta…

I år tänkte vi ta revansch. Vädret visade sig från en betydligt bättre sida. Nu var vi också bättre förberedda och klädda för en vandring i fjällen. Det var förutsättningen när vi rullade från Gopshus och norrut.

Det var en sträcka på cirka 14 mil med ett varierande landskap som passerade revy. Den enda större orten mellan Gopshus och Idre är Särna och det var en ganska sorglig syn med stängda butiker, förfallna bostadshus och ”Till salu”-skyltar med jämna mellanrum. Desto trevligare var det att stanna intill vägkanten vid Åsens kraftstation. Vyn över vattnet gav en liten försmak av det som komma skulle.

Vi anlände så småningom till Idrefjällen och topparna Nipfjället (1 191 m.ö.h.) och Städjan (1 131 m.ö.h.).

Det är faktiskt tredje besöket här. Förutom förra årets minnesvärda besök, var jag med kommunen när de besökte Idre för ett antal år sedan. Då gick vi från en annan plats och avslutade där vi nu började vår promenad.

Den här gången tog vi bilen hela vägen upp till startområdet och passerade därför ”Trollpunkten”, en liten punkt på vägen upp på fjället där det skapas en illusion av att bilen rullar uppför backen trots att det bär utför. En ganska häftig och märklig känsla som ni absolut inte får missa om ni gör ett besök här.

Det var många besökare som passade på, allt från friskusarna som knatade iväg med god fart till pensionärerna som bara tog en fika vid borden i foten av fjällen. Här var barnfamiljerna och här var det utländska turisterna. Nedan ett bildspel på de otroliga vyer vi fick förmånen att ta del av.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Tro nu inte att vi hade fått nog av vackra vyer och vandring.

Nej, på hemvägen svängde vi av och körde drygt 2 mil genom en tillsynes ändlös skog. Slutmålet besökte jag och frugan för många år sedan, medan svågern gjorde sitt första besök i…

Området är värt ett besök. Det finns förstås en cafeteria och toaletter, men det är knappast därför man beger sig hit. På området finns ett Naturum som beskriver naturen och djuren på plats. Både älg, björn, lo och varg kan skådas om man har tur/otur, vilket vi inte gjorde. Här finns urskogar, världens äldsta träd och spår efter ett oväder som sägs vara det värsta på 1 000 år. Ni kan läsa mer om detta på nationalparkens webbsida.

Den största attraktionen och den alla besökare drar sig mot, är Sveriges högsta vattenfall. Njupeskär med sina 93 meter. Nedan ett bildspel från fallet och vägen dit.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Det blev en lång dag med många promenader i ett landskap vi sörmlänningar inte är vana vid. Väl hemma i Gopshus dukade vi bordet med sill, färsk potatis och nubbe. Onsdagen stod för dörren och med den fler vandringar, fast beskedligare….trodde vi.