I väntan på vintern

Just hemkommen från ett Dalarna i vinterskrud med ett minneskort fulladdat med vinterbilder. I väntan på att de gås igenom får ni följa med på en promenad genom Nyköping förra veckan.

En kvällspromenad

Så här års är mörkrets påverkan på dygnet mer markant än kanske någon gång under året. Mörkret lämnar landskapet allt senare för att återkomma allt tidigare. Samtidigt lyser snön med sin frånvaro och novembers dystra förutsättningar följer ofta med långt in i december.

Fördelen är att man kan ta promenader med kameran för att fånga kvällen utan att man behöver vara uppe okristligt sent.

2017 —- 2018

Ett nytt år, nya förhoppningar, nya besvikelser….trots nya siffror i almanackan blir väl 2018 lik 2017 och det är väl så det ska vara. Ett nytt år, nya förhoppningar och nya besvikelser.

En trevlig tradition på Nyårsafton är att gå Nyårspromenaden. Det var fjärde gången  vi gick den och till synes är detta en tradition som verkar vara här för att stanna. Uppskattningsvis 3 000 personer gick årets sträcka. Jubileumsåret bjöd på några nya inslag och nytt behövs alltid för att en tradition ska hållas vid liv, inte minst i Nyköping där traditioner haft en tendens att tappa i intresse.

Vi samlades på Stora Torget redan trettio minuter innan invigningen av årets promenad. Inte så mycket folk just då, vilket vi hade kalkylerat med.

Visa av erfarenhet ville vi träffas innan torget fylldes av deltagare. Arrangörerna hade förhoppningar om att Nyköpingsborna skulle lysa upp promenadvägen iklädda medhavda ljuskällor och så var det. Många hade letat bland julsakerna och hittat ljusslingor att trä på sig, andra hade förmodligen plundrat granen redan nu och några hade tillverkat egna i olika modeller. Själva var vi så bekväma att hämtade varsin liten led-lampa som delades ut.

Vi inväntade inte invigningstalet och missade därför den korta uppvisning som ägde rum på stadshustrappan. Det gjorde oss inget, för vi ville komma iväg innan massan av människor begav sig runt på den upplysta slingan.

Jag hade av naturliga skäl valt att inte bära runt på stativet, vilka en del valde att göra. Ett stort tack till dagens kameratillverkare som tillåter höga ISO-värden utan alltför mycket brus i bilderna. Tyvärr äger jag inte ett tillräckligt ljusstarkt objektiv, så lite efterbearbetning i Photoshop gick inte att undvika.

Bilden ovan hade inte kunnat fångas på detta relativt godkända vis, för så där tiotalet år sedan. Åtminstone inte med kameror som min budget tillåter.

Tillsynes inte så mycket folk på Storgatan. Mest beroende på att Stora torget hade börjat fyllas och att bansträckningen gick över gatan och inte längs med.

Vårt första stopp blev i Sågarbacken där det bjöds på kaffe med tillbehör. Kanske inte så billigt, men väl värt pengarna enligt de som köpte sig något gott att dricka.

Trots ett par plusgrader, kändes det råkallt och därför tog några chansen att värma sig vid de uppställda eldarna.

En blick bort mot Storhusqvarn sade oss att invigningen på torget ännu inte var överspelad. Glest med folk längs ån.

Vi gick vidare längs sträckan, passerade Pelles lusthus, Bryggeriet…

och gick in i NK-villan där det framfördes musik av ett gäng duktiga ungdomar. Det blev inget längre besök, men många verkade uppskatta det de hörde.

Någon i gänget uttalade en önskan om att slottet skulle kunna belysas bättre än det gör och det kan vara ett tips väl värt att ta till sig för ansvariga. Då menas förstås inte bara under denna nyårspromenad, utan under hela den mörka årstid som hösten och vintern utgör. Självklart också en förhoppning hos oss amatör- och proffsfotografer.

En tradition mitt i denna tradition, är att stanna vid bryggan intill ån. Här intar vi medhavd glögg och så här långt under resans färd, smakar det extra gott. I år var det inte lika kallt som vid tidigare promenader, men glöggen och pepparkakorna smakade inte sämre för det.

Nu började också den stora massan hinna ikapp oss och som spökfigurer gled de förbi oss där vi stod på bryggan och höll i våra muggar.

Vi tog oss vidare, passerade ett hotell där det var fullt med gäster som intog soppa och champagne. Ett nytt inslag och uppenbart ett välkommet sådant. Vi valde att inte gå in, utan fortsatte förbi de små hamnbodarna, över bron och till andra sidan ån. Det hade utlovats en överraskning på borggården vid 18-tiden. Vi var så tidigt ute att denna fick anstå och i skrivandets stund vet jag inte vad eller vem överraskningen bestod av.

Strunt samma, men borggården var ändå full av folk som lyssnade på inspelad musik och såg ungdomar som hade en dansshow.

Här var det trångt och nu började det märkas att årets promenad såg ut att ha slagit deltagarrekord. Lite bilder på exteriörer och omgivningar hanns dock med.

Promenaden nalkades sitt slut och efter att ha vandrat ut från denna historiska mark, såg vi från södra sidan av Nyköpingsån att det på norra sidan var en fortsatt strid ström av människor som var på väg att ta sig runt slingan. Måste kännas kul för arrangörerna att intresset håller i sig.

På väg upp mot torget, passerade upplysta fönster som på sitt vis inramade promenaden på ett fint sätt.

Stora torget var nu nästan öde och utrustningar höll på att packas ned. Kan tyckas synd att den här ljusshowen bara används under denna dag. Åtminstone skulle stadshuset må bra av lite utsmyckning. En byggnad som i mina ögon inte passar in på denna plats.

Nyårspromenaden 2017 var därmed avklarad och nu väntade nya äventyr.

Det blev en lång kväll i goda vänner lag. God mat, god dryck, lite tävlingar, bubbel och raketer som lyste upp himmelen över Nyköping. Kan avslöja att det inte blev många timmars sömn, men vad gör det. Jag ska ju bara gå upp klockan 05:00 i morgon och påbörja en ny vecka med förmiddagsskift. Sova får jag väl göra nästa helg…förhoppningsvis.

Kvällspromenad

Att vandra genom ett Nyköping i sommarskrud är en fröjd för ögat…om man väljer att ta promenaden genom väl utvalda områden vill säga.

Att vandra genom Nyköping under andra årstider och perioder på dygnet kan vara minst lika intressant. Exempelvis en klar, men lite småkall höstkväll.

Hamnområdet erbjuder av naturliga skäl vatten och vatten i kombination med en vacker kvällshimmel är för en fotograf som ett glas 55-årig Glenfiddich för en whiskyälskare. Vackert är ordet som jag först tänker på.

När solen gick ned bakom Värmeverket färgades himlen i det gyllene sken som innebär en kall natt. Det var lite småkyligt, inte minst för händerna som greppade det stativ som är nödvändigt när man ska ta bilder under lite mörkare förhållanden.

I hamnbassängen krusade sig vattenytan något, men med en lång slutartid skapades det silkeslena vatten man ser på många bilder i fototidningar.

Inte för att jag på några vis vill eller tänker jämföra mig med proffsen som får sina bilder publicerade, men även en renodlad amatör kan få till det om utrustningen och inställningen är den rätta.

Promenaden ledde mig vidare mot slottet och intill slottet ligger Vallarna och ståendes nedanför Vallarna kunde man skåda toppen av skorstenen vid Värmeverket.

På toppen av den kulle ni ser ovan, får man en bra utsikt över Svandammen, Spelhagen och den arbetsplats där jag tillbringat alla mina yrkesverksamma år. Törs inte avslöja hur många de är, men de är ett antal…

Det blev allt kallare ju längre ned solen försvann i fjärran och egentligen var mitt nästa mål hemmet för en varm dusch och en välbehövlig måltid, men…

…det var svårt att motstå förhållandena denna kväll och därför beslöt jag mig för att tillbringa mer tid i Nyköpingskvällen. Bl.a. på andra sidan Nyköpingshus där välbekanta motiv väntade.

Först slottet, sedan NK-villan tvärs över ån…

…för att sedan avsluta denna lilla sejour med att blicka över bron och mot Bryggeriet.

I tankarna fanns motiv som Storhusfallet och Stora Torget, men kylan och hemlängtan blev övermäktig och istället för att sätta upp stativet vid nämna platser styrde jag kosan mot hemmet, fast…

…helt klar med kvällens åtaganden var jag nu inte. I området där jag bor finns några motiv jag haft i åtanke under en tid. Därför stannade jag till vid Sunlight, där den gamla fabriksbyggnaden fick se sig förevigad.

Liksom den Katolska kyrkan vid det lilla Nytorget.

Nu var det bara några hundra meter hem där en varm dusch och en måltid väntade. Fast riktigt klar var jag inte. Jag tänkte mig att prova på något ja hittills inte gjort.

Att fånga stjärnornas färd över natthimlen med en extremt lång slutartid. Platsen där det skulle ske var vid Gripenskolan.

Jag vet att man bäst fångar detta motiv på natten och helst på en plats där man inte störs av andra ljuskällor. Definitivt inga optimala förhållanden m.a.o. och med tanke på kylan och hungern, avslutades detta test nästan innan det börjat. Är ni lite uppmärksamma ser ni dock några stjärnor på natthimlen och jag kan avslöja att dessa inte syntes med blotta ögat.

Jag hoppas kunna fortsätta med detta motiv, fast då under mer gynnsamma omständigheter.