Ödesmättat

Igår var frugan upptagen med annat, så jag passade på att ta en runda med bilen. Det blev en del fotoprojekt och till dessa återkommer jag. Dagen startade med ett härligt försommarväder, men i bakgrunden tornade mörka moln upp sig.

Storm is coming

Jag hade en knapp timme på mig mellan arbetsdagens slut och ett besök på en fotvårdsklinik. Jag brukar ta med mig kameran för att på bästa möjliga sätt fördriva tiden under denna stund.

När jag kliver ut genom portarna på jobbet visar sig mörka moln över Nyköping. Ganska perfekt, för då fick jag möjligheten att genomföra ett fotoprojekt jag planerat sedan länge. Blå himlar i all ära, men himlar med mörka och tunga moln slår det mesta. Jag höll mig intill Nyköpingshus då kliniken ligger i närheten av denna historiska byggnad och härifrån såg jag de mörka molnen närma sig. Mörka moln brukar innebära spännande bilder och många tvistar om det är bäst att föreviga detta i färg eller svartvitt.

Döm själva. Bilderna är tagna i färg, men konverterade till svartvitt i Photoshop. I slutet av inlägget kommer en liten omröstning där du får göra ditt eget val. Hoppas du svarar på den.

Silohuset och Sörmlands museum ligger förvisso inte på slottsområdet, men tvärs över gatan. Det vita höghuset som tecknar sig mot de mörka molnen är ett motiv jag länge spanat på när jag kliver ut från jobbet och ser vyn på lite avstånd.

Kungstornet är fotat från alla håll, vinklar och i alla vädertyper. Här framför…just det, mörka moln.

En bild över Svandammen och bort mot Silohuset är vanligt förekommande på Instagram, Facebook och i andra sociala medier. Visst förstår man varför, även om de tunga molnen skrämt bort de som brukar sola och äter sin lunch på vallarna.

Den här trappan brukar jag föreviga i alla möjliga sammanhang och kallar den alltid för ”Stairway To Heaven” efter en låt av historiens kanske mest berömda hårdrocksband.

Flaggspelet på toppen av vallarna brukar placeras ut i samband med Nyköpings gästabud och de utgör ett litet extra tillskott till denna spännande miljö.

Mörka och regntunga moln. Fast jag klarade mig från regnet och klev så småningom in genom dörrarna på fotvårdskliniken.

Naturligtvis inträffar det man inte vill ska inträffa. Klart regnet kom. När jag lämnar kliniken och har gått cirka 50 meter känner jag några regnstänk och när jag befinner mig på viadukten intill Teaterparken öppnar sig himlen och sedan störtregnar det hela vägen hem…tills jag befinner mig cirka 20 meter från lägenheten. Då upphör regnet så sakteliga för att sedan på kvällen skina upp och bli fint.

Det kallas otur.

Nu var jag inte utrustad med utrustning för regn, som vissa andra. Att jag blev dyblöt förvånar säkert ingen, men kameran klarade sig ganska bra trots allt.

Så detta med omröstningen.

Blött värre

33 millimeter regn kom det under fredagen, mer än sommaren gett tillsammans. Jag jobbade förmiddagsskift och hann hem innan himlen öppnade sig. När den väl gjorde det, blev det med besked. Jag satt framför datorn och ägnade mig åt släktforskning, vilket jag ämnar ta upp, när det plötsligt började smattra på altanen utanför källarfönstret.

I fjärran hördes också åskan mullra och emellanåt lystes himlen upp av blixtar som tack o lov höll sig på betryggande avstånd. Det blev att hämta kameran, för det här ville jag inte missa. Av naturliga skäl togs bilderna från hemmets torra vrå och med det 18-200 mm-objektiv som satt påskruvat.

Stundtals höll regnet uppe och då passade jag på att tassa ut i vår lilla trädgård för att försöka få de där vattendropparna på blomblad och grönsaker.

Fast det gällde att vara snabb, för vädret är lynnigt och snart kände jag hur regndropparna blev både fler och tyngre. In under tak igen och från dörren till altanen togs bilder på grönska som glänste av fukt och vårt fågelbord där regndropparna höll sig krampaktigt kvar i ställningen. Givetvis går det inte att förmedla känslan när man står fem till sex meter bort, men är man rädd om kameran så är man.

Regnet tilltog stundtals så att det riktigt dundrade på taket och detta ackompanjerat med mullrande åska. Regnet är välkommet, även om man hade önskat sig ett mer strilande och fint sådant. Ett busväder som detta har andra fördelar. Bland annat att man kan stå bakom ett fönster och se hur regndropparna slår sig ned på detta för att sedan strila nedför glaset på sin väg mot fönsterblecket.

Det orangea ni ser i bild är spegelbilden av de levande ljus vi tände till fredagsmaten.

På bilden ovan ligger fokus på fönstret och regndropparna. På bilden nedan fokuserade jag manuellt på ljusen som speglades i fönstret och visst ser det ut som att buskarna brinner…

Raskt över till köksfönstret för att se om jag kunde hitta något motiv att föreviga där. Inte så mycket tyvärr, så jag lekte lite med den manuella fokusen. Bilden nedan är oskarp och det är medvetet. Även en oskarp bild kan ibland väcka intresse och stundtals kan den utgöra ett bättre blickfång än ett knivskarpt foto på regndroppar som klamrar sig fast i ett fönster eller i ene buske utanför detta.

Det känns som att hösten nu närmar sig. En period jag gärna skulle sova bort, men visst måste man tillstå att det finns en viss mysfaktor med att tända levande ljus, hälla upp ett glas rött och inta en god middag. Att göra detta samtidigt som åskan mullrar i fjärran och regnet smattrar mot fönsterblecket går inte av för hackor det heller.

Regnet tilltog under några timmar, så någon kvällspromenad blev det aldrig tal om.

33 millimeter som sagt. Nu hoppas jag på lite mer regn under hösten och framför allt jakten på den där extraordinära regnbågen som då kan visa sig.