Sammanfattning

Följande bildserie får väl sammanfatta en härlig vecka på Kreta.

”Våra parasoller”…

…och våra närmsta grannar.

Huvudet måste skyddas i sådan värme som var, så jag undrar varför frugan lade sin nyinköpta hatt på fundamentet?

När t.o.m. hästar begriper att skydda det viktigaste.

Så gick vi då från sommar och rakt in i hösten…

…och efterlämnade vågor som slog in mot den glödheta sanden.

Blomsterprakt precis utanför vår altan.

…men fråga mig inte vad detta är?

Hotellet egen drink, Ibiscos Special, som var läskande god. Vad den innehöll minns jag inte och jag lovar att det bara blev en sådan…och några andra under hotellets happy hour. Jag erkänner….

Som sagt. Underbara solnedgångar och soluppgångar…

 

..som bara blev vackrare ju senare dagen led.

Man behöver ju inte sola och bada för att må bra i solen.

 

Det fanns en del shopping, faktiskt ganska mycket. Som denna butik där alla kläder gick i svart och vitt.

Det här med pool när det finns ett härligt hav bara några meter bort, är inget för mig. Fast en och annan bild går det väl att knäppa.

En härlig vecka gick fort i trevligt sällskap. Vi får väl tacka frugan som valde Rethymnon på Kreta som mål på sin 50-årsdag.

 

 

Svettigt värre

På nästan varje semesterresa brukar jag vilja ta en egen promenad och utforska området där vi håller till med bara kameran som vän. Rethymnon var förstås inget undantag.

Vill man ägna mer tid åt fotografering är det av respekt för medresenärerna, som annars skulle tvingas vänta in mig vid varje fotogenetiskt objekt. Dessutom är dessa ensamma promenader bra för att slippa stressen vid dessa objekt när andra står en bit ifrån och bara väntar.

Jag ägnade en eftermiddag och kväll åt en promenad in till Rethymnons gamla stad, där jag besökte både charmiga gränder, livliga restauranger, marinor och ett medeltida fort.

Jag började vandringen med en middag på en närliggande restaurang. En tidig middag vill säga och detta för att slippa sitta i svettiga kläder bland andra matgäster, för svettig i ordets rätta bemärkelse blev jag under den långa promenaden.

Efter middagen som bestod av en pizza och två kalla öl, travade jag över vägen och in på strandpromenaden. Halvvägs mellan restaurangen och gamla stan vände jag mig om och knäppte av denna bild över delar av det område som är vikt för butiker och just restauranger. Den väldiga stranden och hotellområdena ligger en bit till vänster om denna vy.

Den biten av stranden ni ser är egentligen inte till för badande, vilket också står på skyltar. Där har vi åter detta med regler som man i dessa länder ibland rycker på axlarna åt.

Vid marinan som ligger i anslutning till gamla stan har sitt givna landmärke, ljusfyren ute på piren.

Ska man nu besöka gamla stan, kan man från marinan välja att gå till vänster eller till höger. Går man till vänster, går man rätt in i ett myller av människor som är på väg in och ut från butiker, restauranger och andra turistfällor. Går man istället till höger kommer man till en betydligt lugnare del av området. Förvisso finns det butiker och restauranger också här, men de är färre till antalet och tempot är inte lika kaotiskt. Dessutom kommer man närmare lokalbefolkningen och den kanske största attraktionen i staden.

Fast först måste man passera en område med en rad restauranger som ligger fint intill vattnet. Färsk fisk är deras specialitet, men det går förstås bra att få annan mat också. Lite dyrare, lite fler av dessa jobbiga inkastare, men visar man att intresset är obefintligt får man ofta vara ifred.

Som sagt är denna del av gamla stan fylld med smala och charmiga gränder. De flesta av dessa passerar förbi lokalbefolkningens bostäder och man kommer väldigt nära. Kanske inte direkt läge att ta upp kameran och fota rätt in i andra människors lägenheter. I andra gränder samsas små restauranger med caféer och en o annan butik. Fast helt fri från biltrafik är inte heller denna delen av Rethymnon.

Nu hade jag bestämt mig för att gå en lång promenad och denna tog mig runt det berömda fortet. Jag begav mig av från gamla stans smala gränder och upp på en gångväg som slingrade sig ovanför det blå havet som var ganska ystert denna eftermiddag.

På andra sidan tronade fortet upp sig på sin klippa.

Det tog ett tag att ta sig runt och hela vägen kunde man blicka ut över vattnet och den bedårande utsikten över bukten och bergen på andra sidan. Nu var det dags att ta sig upp till fortet och eftersom fortet (Fortezza of Rethymnon) ligger på ett berg, måste man självklart ta sig uppför. Det skedde på branta vägar och ännu brantare trappor. Som gjort för en som redan var genomsvett i den 32-gradiga värmen.

Innan ni får se några av de bilder jag tog, ska ni få lite information.

Namnet Fortezza är italienskt och betyder fästning. Ordet kommer sig av att fortet byggdes av venetianerna på 1500-talet när republiken Venedig ockuperade Kreta.

Redan innan fortet uppfördes fanns här en försvarsanläggning, som bysantinerna (det östromerska riket) hade byggt som försvar när de ockuperade området mellan 1000 och 1300-talet. Efter att Venedig intagit Kreta och man gjort Rethymnon till en viktig hamnstad, påbörjade man bygget av en befästning runt staden. Denna befästning var dock inte tillräckligt stabil och staden Rethymnon ådrog sig stora skador när ottomanerna (turkarna) angrep ön i mitten av 1500-talet.

1573 började man därför bygget av ett nytt fort, uppe på kullen Paleocastro där det ligger idag, och detta stod färdigt 1580. Ända fram till 1646 stod fortet och Rethymnon pall mot ottomanernas angrepp. Under det femte venetianska/ottomanska kriget kunde en stor flotta ockupera staden och invånarna flydde innanför fortets murar. Sjukdomar, brist på mat, vatten och ammunition, gjorde att venetianerna slutligen gav upp.

Slottet var i bruk ända till början av 1900-talet, men är idag en turistattraktion som bl.a. innehåller det arkeologiska museet.

Vill man besöka fortets innandöme måste man betala. Jag hade gärna gjort det, men min allt svettigare kropp gjorde att jag avstod. I efterhand kan det tyckas synd, då vi förmodligen inte kommer att återvända hit. Jag får nöja mig med bilder och filmer som finns tillgängliga på nätet.

Den här gigantiska porten fotade jag enkom för att visa dess storlek. Inte utan att man undrar över storleken när man vet att sydeuropeiska människor generellt är kortare än oss i norra Europa och på tiden när fortet byggdes, torde de ha varit ännu kortare.

Det fanns ännu ett skäl till att jag inte betalade entré till fortet. Solen började sänka sig över Kreta och jag ville gärna ta bilder på den fantastiska solnedgång som visade sig över Rethymnon varje kväll.

Jag snabbade på stegen genom gamla stans smala gränder och tillbaks till ljusfyren på andra sidan. Den hade nu skiftat färg och fått den lite varmare kulören som uppstår när solen står lågt på himlen.

Det går fort när solen går ned på dessa breddgrader och snart badade hela marinan i ett härligt sken.

På vägen tillbaks till hotellet vände jag mig om och blickade ut över gamla stan, fortet och himlen som nu intagit en härlig orange färg.

Ganska nöjd anlände jag hotellet strax efter 20:00, några minuter efter frugan och övriga i resesällskapet som hade ägnat eftermiddagen åt lite bad och shopping.

Hur långt jag gick under denna tur vet jag inte, men stegräknaren stod på 22 000, lite drygt, så det blev ett bra tillskott till den stegtävling som fortfarande pågår. Jag hade nog svettats bort någon liter, så det var tur att jag höll vätskebalansen uppe med 1 liter öl innan avfärden och 1/2 liter när jag kom hem.

 

 

March Of The Ants

En av alla dessa varma dagar satt vi på vår altan, lirade Yatzy och drogs i oss några kalla Mythos. Plötsligt utropade svågern att något rörde sig på stengolvet framför den lilla grinden som ledde ut till gräsmattan utanför.

Snart såg vi vad det var och framför våra ögon utspelade sig ett drama i miniatyr.

På stenbeläggningen såg vi hur väldigt små myror kånkade och slet med en geting som irriterat omgivningen för sista gången. Det är oerhört fascinerande att se dessa hårt arbetande myror arbetar i grupp och hur de på något sätt måste kommunicera med varandra.

Inte nog med att de bar getingen längs med det någorlunda platta golvet. De skulle uppför stenväggen framför vår altan med sitt byte. Ni skulle bli förvånade hur snabbt det gick, men de stötte snart på patrull.

Precis på kanten till altanväggen fanns det en liten utskjutning och vi tänkte att där måste det vara stopp. Ja, lite problem fick de när de tappade getingen en gång…

…men de ilade snabbt ned för väggen, hämtade getingen och fortsatte åter att kånka upp för den branta väggen. Efter ytterligare ett försök var de så över kanten.

Därifrån var det en enkel promenad, men vart hann vi aldrig se då nya äventyr väntade oss den varma sommarkvällen på hotell Ibiscos i Rethymnon.

 

Hotellet och staden

Det var vårt andra besök i detta land och det andra besöket på en av de hundratals öar som illustrerar en av världens vackraste skärgårdar.

Förra besöket var på den mindre och kanske något charmigare Skiathos. Årets besök, som tillkom för att fira frugans 50-årsdag, var på den betydligt större och mer kända ön Kreta.

Bodde gjorde vi på hotellet Ibiscos Garden i Rethymnon

Ett trevligt litet hotell och framför allt barnvänligt. Vi hade två barn, två och fem år gamla, med i resesällskapet och det fanns något för dem att sysselsätta sig med under hela dagarna. Den äldre generationen var i det avseendet inte lottlösa den heller, fast genom andra aktiviteter.

Ibiscos Garden är förvisso inte märkvärdigare än andra hotell i samma prisklass. Man vet vad man får helt enkelt. Det som skiljer hotellen åt är ofta läget. Det här hotellet ligger strax nedanför ett berg och det finns ingen bebyggelse bakom. Däremot ligger det intill en liten, men väldigt trafikerad väg som man måste ta sig över när man ska till stranden. Trafiken hörs dock inte, om man nu inte får rummen på gaveln ni ser till vänster på bilden ovan. Lite drygt 100 m har man till stranden, ett antal hundra meter till själva stadskärnan, men både butiker och restauranger finns inom vänligt gångavstånd för både gamla och barn.

Havsutsikt då? Nej, om man nu inte bor på någon av de översta våningarna eller i de två byggnader som ligger högst upp i backen. Hotellet består av flera byggnader, varav butik, bar, restaurang och den stora poolen ligger i de två nedersta.

Inte så mycket mer att säga om hotellet. Trevligt som sagt, välskött och ett tämligen bra läge.

Om Staden Rethymnon finns mer att berätta. Det är Kretas tredje största med sina cirka 40 000 invånare och ligger på den norra sidan av ön, ganska mitt emellan de två största städerna Chania och Heraklion.

Bilden nedan föreställer Rethymnons stadsvapen.

Den trafikerade gata som går framför hotellet är också huvudgatan som går från väster till öster. Annars är det förstås strandgatan som trafikeras mest, fast då mer av taxibilar, bussar, hyrbilar, turistfordon och en o annan lokal bil eller motorcykel. Stoppskyltar, hastighetsskyltar och trafikljus respekteras inte alltid, så det gäller att se upp när man ska gå på övergångsställen.

Annars är förstås den gigantiska stranden stadens mest kända del. Den är lång och kantas av butiker, barer och restauranger. Det verkar blåsa ständigt och gjorde så varje dag vi besökte den, ibland mer och ibland mindre. Det gjorde inget, tvärtom då det fläktade skönt i kontrast till den varma luften. Dessutom utgör höga vågor en förnöjelse för både gammal och ung.

Skulle jag uppskatta, skulle jag uppskatta att stranden är 4-5 kilometer lång och längs hela vägen står solparasollerna på parad, olikfärgade efter de ägarna. Blått och orange var färgerna på parasollerna vi utnyttjade.

Till marinan, gamla stan och själva centrum var det en promenad på cirka 1 kilometer. En promenad som för min del innebar en nyduschad, men kropp och rena kläder med svettfläckar som lyste mörkt på de ljusa kläderna. På vänstra sidan vägen kantades trottoaren av barer, restauranger, inkastare, butiker och den undvek man i största möjliga mån. På andra sidan låg den betydligt lugnare och trevligare strandpromenaden, vilken vi tog de gånger vi besökte den livligare delen av Rethymnon.

Gamla stan tänker jag inte orda så mycket om nu, den delen får ett alldeles eget inlägg. Kan nämna att man kommer närmare det riktiga Kreta om man besöker den norra delen av gamla stan, än den södra och framför allt jämfört med den turistanpassade delen. Hamnen nedanför gamla stan kantas av restauranger som främst har nyfångad fisk på menyn, men ska man äta lite billigare ska man bege sig ut bland gränderna. Min syster och svåger tror jag inser detta idag. Utsikten och inramningen är det dock inget fel på.

Det är kuperat i Rethymnon, vilket inte minst märks i just gamla stan. Fast i andra städer vi besökte var det än värre och inget för människor med dålig ork och onda knän. Fast nu behöver man ju inte ta sig till just de delarna av städerna. Gatorna kring stränderna och shoppinggatorna räcker bra.

Många länder har något vi i Sverige saknar. Ett folkliv, där den inhemska befolkningen umgås ute istället för att sitta ensamma hemma. Gammal och ung umgås under trevliga former och det känns betydligt mer gemytligt än i Sverige där vi är ganska generationshämmade och hemmasittande.

Tyvärr hade jag inget stativ med, så en vy över vattnet blev till ett rejält misslyckande, vilket även en hobbyfotograf vågar erkänna. Fast i konstnärskretsar skulle motivet säkerligen belönas med tummen upp och ryggdunkningar.

Gamla stan är ett virrvarr av smala och mysiga gränder. Jag återkommer som sagt, men visar redan nu hur det kan se ut när mörkret sänkt sig.

Fortezza är ett gammalt fort som uppfördes 1573 av de venetianska ockupanterna och är en av stans stora sevärdheter, både under dags- och kvällstid. Upplyst ligger det där längst ut på udden och dit återkommer jag i kommande inlägg.

Från vägen som går runt fortet kan man se ut över bergen och Medelhavet. Dit gick man gärna om man vill se solnedgångarna över Rethymnon, för de var verkligen magiska. Lite möda och mycket svett, men det var värt varje steg och liten svettdroppe.

Fast från en av våra favoritrestauranger, inte långt från vårt hotell, var utsikten knappast sämre när vi intog en god middag som slukades tillsammans med ett par kalla Mythos och den efterrätt med tillhörande Raki eller Ouzo man alltid bjöds på.

Så långt om hotellet och staden, men förutom gamla stan, stranden och fortet finns annat att se för den mer nyfikne och kulturintresserade.

Vid fortet finns också ett arkeologiskt museum med fynd som sträcker sig tillbaks till romartiden. I utkanten av gamla stan finns också ett historiskt museum med över 5 000 objekt. Här visas lite modernare objekt från 1700-talet och fram till våra dagar. En stor utomhusbiograf finns i gamla stan. Fast passa er. Utländska filmer dubbas på grekiska och en liknande bisarr upplevelse hade vi i Mexiko, när vi på rummet skulle se en klassisk Clintan-film, dubbad till franska och med textad på spanska. Det finns också religiösa byggnader, allt från kristna kyrkor, kloster till moskéer. De flesta uppförda av olika ockupationsmakter som genom åren sett Kreta som sitt.

Kreta blev självständigt först 1898, då man också valde att tillhöra Grekland framför Turkiet eller någon annan av de muslimska staterna vid Medelhavet.

Vill man hyra bil finns det också kulturhistoriskt intresse att finna en bit utanför själva Rethymnon. Det gjorde inte vi och så vidare kulturella var vi överhuvudtaget inte under resan. Bara lite och till det återkommer jag också.

Fast nästa inlägg handlar om dramatik, något vi fick erfara på hotellet.