Nyköping somnar

Kvällarna är ljusa allt längre. Det innebär att man tvingas vara uppe allt längre för att fånga stan i kvällsljus.

En kall och magisk kväll del 1

Nu när vintertiden är här och det normalt mörknar allt tidigare behöver man inte vara uppe allt för sent för att ta de där bilderna man gärna vill ta över en stad där ljusen tänds. Fördelen med denna tid på året.

Vatten lockar alltid och i Nyköping har vi Stadsfjärden som alltid bjuder på en fotogenetisk miljö. Jag hade med mig kameran till jobbet och tog en lång runda efter avslutat dagsverke för att stilla min längtan efter ”de bilderna” jag avstått under vår och sommar p.g.a. de ljusa kvällarna.

Det här inlägget delas upp i två. Det första behandlar de bilder jag tog innan mörkret föll och det fortfarande gick att fotografera handhållet utan att skruva upp ISO-värdet alldeles för långt. Bilderna i detta inlägg togs under en timme, men att de ser ut att ha tagits under skilda delar av dygnet beror på inställningarna jag gjorde. Skiftande med matrismätning och punktmätning, exponeringskompensation, olika bländare och varvat med solen i ansiktet och ryggen.

Först en bild över tornen vid Rosvalla som badade i sent kvällsljus.

Jag som amatör ser också skillnaden med att ta bilder som denna under dagsljus eller med kvällsljuset i ryggen. Det blir mer mättade färger, toner man inte får under dagen och ett helt annat djup. Från den punkten där jag tog bilden ovan var det bara tiotalet meter tills nästa bild togs. Skillnaden med att plåta med solen i ansiktet och ryggen är påtaglig. Om bilden på tornen kan kallas kall, kan bilden på de nya utemöblerna intill strandpromenaden kallas för varm. Trots att bilderna togs från ungefär samma plats och med bara några minuters mellanrum, så blev det två helt skilda resultat.

Så blev det solen i ryggen igen och en bild bort mot Brandholmen som speglar den lite kyliga kvällen i Nyköping.

Den tyvärr lite slitna och till stora delar tomma byggnaden som har innehållit såväl speakertorn och restaurang får trots allt figurera på merparten av de bilder som tas nere vid Stadsfjärden. Visst önskar man att turister som lägger till i gästhamnen kunde mötas av något bättre än detta. Fast byggnaden gör sig fortfarande på bild och kvällen till ära hade några av stans kanotister ett litet träningspass. Kände mig inte särskilt avundsjuk där jag huttrade framför kameran.

Ännu en bild bort mot tornen, den här gången från den långa piren. Nu var jag tvungen att dra upp ISO-värdet då mörkret sänkte sig allt mer och lite tunga moln drog in över stan.

Som ni märker höll sig solen fortfarande över horisonten och kastade sina sista värmande stålar över tornen där borta vid Rosvalla. Det blev en bild till innan jag fäste kameran på stativet och en ny typ av bild stod på agendan.

Även hösten kan vara vacker, om än tråkig.

I nästa inlägg som är en fortsättning på denna fina, men kalla kväll, är kameran placerad på stativ och slutartiden uppskruvad rejält. Stay Tune!

 

Manipulation 4

En ganska vardaglig bild från ett gråtrist Nyköping…

…kan med Photoshop och ett par timmar förvandlas till något mer intressant.

Man tager vad man haver

Bildsviten nedan är tagen tidigt en lördagsmorgon innan det bara av till Ohlsons konditori för att inhandla färskt bröd till frukosten. Kameran hängde över axeln, men stativet låg kvar hemma.

Alla som fotograferar på en något högre nivå än den renodlade fotografen, vet att ett stativ är att föredra, för att inte säga nödvändigt, när man ska ta bilder i dåligt ljus.

Strunt samma tänkte jag som inte hade lust att bära med mig stativet runt stan och till konditoriet. Man tager istället vad man haver och utnyttjar det som finns tillgängligt för att uppnå de skarpa bilder som den renodlade amatören struntar blankt i.

Som är när jag tog denna bild över ett tyst och öde hamnområde. Här fick stentrappan ned från Lenningsväg utgöra underlag. Lite obekvämt att titta i sökaren när jag skulle se om kameran stod någorlunda rakt och fokus var där jag vill ha det.

Här använde jag handhållen kamera med cykelsadeln som stöd för händerna. Svårt att hålla kameran helt stilla under en lång exponering, men jag tycker ändå att jag fick till en hyfsat skarp bild.

Här står kameran på ett kabelskåp. Tyvärr gick det inte att undvika staketet och växtligheten kring detta, men det kanske skapar en annan dimension åt bilden?

Bilden över Brandholmen är fångad när kameran står på träbron över kanalen.

Även denna bild visar Brandholmen i bakgrunden, men här står kameran på en bänk på en av träbryggorna intill hamnpromenaden.

Här placerade jag kameran på en sliten bänk under en av belysningsstolparna. Därav det orangea skenet. Fukten i luften skapar prismorna i överkanten.

Vid Vattensportens hus ställde jag kameran på trästaketet på den långa bryggan. Jämför denna bild med bilden i förra inlägget. På den använde jag den inbyggda blixten, här är bilden tagen utan blixt. Det blir lite skillnad och här ser man vad en blixt kan åstadkomma i landskapsfotografering.

Åter tillbaka vid hamnen och här placerade jag kameran på en av ”träsofforna”. Lika tyst och öde som timmen innan.

Vad lär man sig av en dylik fotosejour? Jo, att stativ är att föredra framför det som omgivningen har att erbjuda. Inte för att bänkar, kabelskåp, trästaket eller stentrappor är att förakta när när man tar bilder med långa exponeringar. Utan för att man blir lite ledbruten när man ska böja sig fram för att titta i sökaren då kameran står på marken eller 0,5 meter ovan.