Vi er røde, vi er hvide. Så skulle jag kunna sjunga under tiden som Dannebrogen från 1200-talet hissas upp mot skyn.
Nu är jag inte dansk, utan svensk. Som svensk har jag också svårt att se något vackrare än ett gult rapsfält som breder ut sig under en klarblå himmel. Den svenska flaggans färger sägs härstamma från just det motivet. Fast visst är rött mot ett snötäcke av ren snö också något att fästa ögonen på.
Som det lilla Frisksportartorpet i utkanten av Nyköping.

Kanske som denna kvarglömda leksaksbil vid Anderslunds koloniområde.

Eller varför inte denna vackra ros som någon placerat vid Nya Kyrkogårdens minneslund, som ett minne av någon man hållit kär.

Naturligtvis saknas den där domherren med sitt röda bröst som skulle förgylla inlägget. Jag såg faktiskt en domherre i veckan när jag tittade ut från ett fönster på övervåningen. Den rörde sig på marken i en av grannarnas trädgård där den pickade fågelfrön som trillat ned från ett fågelbord. Får väl smyga dit med kameran när jag vet att ingen är hemma.
Förövrigt blir inte rött och vitt sämre med vetskapen om att två av mina favoritlag i fotboll har dessa färger i sina originaldräkter, Manchester United och Tystberga GIF.