Längs de vägar jag vandrar med min kamera passeras mycket historia. En del är välbekanta för oss Nyköpingsbor, andra mindre välkända. Den här dagen företogs promenaden förbi platser där industrihistoria gett kommunen en plats på kartan, där tusentals Nyköpingsbor passerat revy och där våra förfäder satt märken sedan tusen år tillbaks.
Promenaden börjar på bron över TGOJ:s gamla spår. Fortsätt läsa
Årets första riktiga cykeltur bjöd på gammalt och nytt, slitet och välputsat och svensk historia genom tiderna.
Varje semester brukar jag ta en längre cykeltur av modell längre. Årets runda är redan inplanerad och till den hoppas jag återkomma någon gång i juli. Det här fick bli en liten försmak och träningsrunda på cirka tre mil och den tog mig till både avdankad landsbygd och Nyköpings ansikte utåt.
Ni märker snart vart det bar iväg, men innan det så gjorde jag ett kort stopp vid denna historiska plats.
Gravfältet vid Skresta, bara någon kilometer utanför Harg. Många av er har passerat på den moderna och asfalterade väg 53, men utan att ens noterat denna historiska plats. Förr gick däremot landsvägen strax intill gravfältet och detta kan vara svårt att tro då vägen idag mest påminner om en smal grusväg där bara traktorer kan köra. Om gravfältet vid Skresta kan man bl.a. läsa följande på en informationsskylt.
Vill man läsa mer kan man med fördel gå in på den intressanta webbsidan Svenska runstenar. På sidan kan bl.a. följande information hämtas.
Ett kort stopp på denna historiska mark och sedan upp på cykeln mot mer välkända, men inte lika historiska platser.
Några kilometer till på denna trafikerad väg, därefter över Täckhammars bro där jag möter en bil med någon som frenetiskt vinkar från förarsätet. Hej Mari, så inte att det var du och Bengt förrän du talade om det.
Nästa anhalt på turen skymtade snart till höger.
Tista slott förstås, till vilken denna kilometerlånga mäktiga allé leder.
Tista omnämns första gången på 1500-talet och man tror att namnet är hämtat från asaguden Tyr. Tista slott är byggd på mark vars förste ägare var Åke Johansson Bååt och som på 1600-talet övertogs av släkten Rosenhane. På den tiden bestod Tista av en större gård. Själv slottet som är byggt i dåtida italiensk stil uppfördes först åren 1766-1771. Genom åren har slottet varit i ägo av nobel adel i form av släkterna Sparre och Gyllenankar. Från 1809 har slottet ägts av släkten Wachtmeister och gör så än idag.
Slottet är idag omgiven av mer moderna byggnader och strax intill ligger den lilla byn Tista med sina 50-60 invånare.
Förutom att stanna för att ta några bilder blev det ingen länge paus här. Jag har utforskat området tidigare och kommer kanske att göra det framöver också. Dock har jag aldrig besökt själva slottet och slottsträdgården, vilket man tydligen kan göra i guidade och förbokade turer. Det ska tydligen finnas en kaffestuga i ett gammalt sädesmagasin bakom slottet…om nu webbsidan inte är dåligt uppdaterad?
Tista slott ligger i Bärbo socken och är en del av Nyköpings kommun sedan 1971. Innan dess tillhörde socknen Jönåkers härad tillsammans med orter som Björkvik, Kila, Stigtomta, Bergshammar och Tunaberg. I den gamla socknen återfinns även godsen Nääs och Täckhammar, samt den lilla kyrkan och det var dit jag var på väg.
Kyrkan har sitt ursprung på 1200-talet och har byggts till och om i omgångar fram t.o.m. 1740. Som många gamla kyrkor har också denna restaurerats och detta skedde åren 1938-1939. Tyvärr har det nutida Sverige tvingat många kyrkor att hållas låsta för allmänheten. Kyrkstölder, men också vandalisering kännetecknar dagens Sverige. Tråkigt, för även om jag själv tillhör kategorin icke-troende är kyrkor en del av vårt kulturarv och det finns så mycket och så intressant historik kring dessa byggnader att man bara vill få chansen att sätta sig in i denna. Utan att avslöja för mycket kommer ett av inläggen i sommar att handla om detta.
Några hundra meter innan kyrkan ligger ett litet kapell inramad av härlig grönska. Varför det ligger just där och inte intill kyrkan har jag inte hittat någon information över. Inte heller när det uppfördes av av vem. Får bli en utmaning att söka efter info i framtiden, om inte du har något att delge mig?
Tista/Bärbo är ett intressant och historiskt område. Tyvärr finner man också här baksidan av den svenska landsbygden. På den smala vägen mellan Tista och Bärbo passerar man övergivna torp och andra fastigheter. Den döende landsbygden har här ett ansikte, precis som många områden i denna ”expansiva” kommun.
Ett trist faktum.
Ett lika trist faktum är att det alltid blåser under mina cykelturer och alltid är det motvind. Jag måste gratulera alla er cyklister jag möter på mina turer, för ni måste ha ständig medvind eftersom jag själv har ständig motvind. Just motvind var det på de öppna ytorna mot nästa mål. Hade jag haft 80-talets hockeyfrilla kvar, hade den stått som en strut från huvudet. Nuförtiden har jag åtminstone inte det problemet, men icke desto mindre sitter jag ibland och svär högt när vinden tar i och det känns som jag tar tre tramptag för varje meter cykeln tar mig framåt.
Nästa mål och även lunchpaus var Nyköpings ansikte utåt.
Skavsta, Sveriges femte största flygplats i passagerare räknat (uppgifter från 2017).
På den lilla utsiktskullen brukar jag ta mig någon gång per år. Om det är en perfekt plats att inta lunch på eller om man här kan drömma sig bort till de resmål planen anländer från eller är på väg till, får bli en tolkningsfråga.
Visst är det fascinerande att se dessa kolosser landa och lyfta. Den ständiga frågan infinner sig. Är det mest fascinerande att plan på 350 ton kan flyga eller att ett fartyg på 30 000 ton kan flyta? Där fick du något att fundera på…
Strax under utsiktskullen välkomnar Moder Jord alla till Nyköping.
Skulpturen är karvad ur en jätteek av bildhuggaren Bengt-Erik Nilsson efter en idé av Anita Grede, boendes utanför Tystberga där hon i många år delade sitt liv med filmaren Kjell Grede. Moder Jord invigdes 2016.
Fast mest känt är väl ändå Skavsta för sin militära historia.
Här återfanns Södermanlands flygflottilj (F11) mellan åren 1941-1980. Det finns naturligtvis mycket att läsa om F11 på nätet, men det får ni göra själva. Däremot tycker jag ni ska bege er hit och besöka museet, flygsimulatorn och andra tilldragelser, inte minst den nya attraktionen som lyftes på plats i höstas.
En 50 år gammal Drake S35E som användes som spaningsflyg fram till det att F11 lades ned.
Förhoppningsvis drar detta plan till sig fler besökare.
Fast inget gott som inte har något mindre gott bakom ryggen.
Skavsta flygplats är idag en modern flygplats med välputsade ankomsthallar, hotell och nya företag. Detta lockar flygresenärer, men vill man locka fler turister till attraktionerna kring utsiktskullen bör man nog fundera på att slipa lite på fasaden.
Jag vet inte hur länge den här båten fått stå och rosta alldeles intill museet, men inte bidrar den till helheten av en modern och välkomnade turistattraktion. En båt på en flygplats några mil från närmaste stora vattendrag?
Låt vara att Skavsta idag har en ganska ny och ståtlig infart, men den gamla används än idag och detta märkte jag när jag kom på min cykel. Ett par flygbussar passerade på vägen dit och hem. Från och till den nya parkeringen vid Skavstalund körde transportbussarna passagerare och vad får alla dessa se när de kör in på Skavstas område.
Jo, den gamla och oerhört slitna byggnad som under F11:s glansdagar innehöll flottiljvakten. Vet inte om den är K eller Q-märkt, men inte för byggnaden tankarna till en modern flygplats som vill locka turister. Ska den stå kvar som ett monument över en förfluten tid, borde ansvariga kanske fundera på att åtminstone ge den nya färg….om man nu får det på K och Q-märkta byggnader?
Så var det detta med motvind. Cykelturen hem bar genom öppna landskap ända fram till Anderslunds koloniområde och här tog vinden i ordentligt. Tro mig eller ej, men när jag svängde ut på väg 52 mot Nyköping möttes jag också här av en motvind. Har man cyklat i en riktning där motvinden piskat en i ansiktet och svänger tvärt i en annan riktning, borde man väl rimligtvis få vinden i sidan? Nix, även den kvarvarande kilometern i öppet landskap företogs i stark motvind.
Ett märkligt fenomen som bara drabbar mig?
 | En vanlig man om Där gick jag en gång |
 | stefansvardag om #Skyltsöndag 12 |
 | BP om #Skyltsöndag 12 |
| stefansvardag om Moonlight serenade |
 | Anki om Moonlight serenade |
stefansvardag.wordpress.com 