Del elva i antologin ”Fyra bilder som blev över” bjuder idag på…
…välkända Nyköpingsmotiv och ett av naturens underverk. Fortsätt läsa
silohuset
Alla inlägg märkta silohuset
Motiven på några av Nyköpings mer kända byggnader har förevigats åtskilliga gånger och kommer även framledes att förevigas med allt från systemkameror och mobiler, såväl av amatörer som proffs.
Det finns väl egentligen bara en utmaning som rör dessa byggnadsverk och det är att finna de där detaljerna och vinklarna som ingen annan funnit. Om detta handlar inte det här inlägget, för man kan också passera dessa områden i syfte att föreviga det man ser under sina promenader. Fast också en amatör som undertecknad har svårt att stå framför en välkänd byggnad för att bara plåta några bilder utan någon form av tanke bakom.
Den klockstapel som under några år låg i ruiner är ett omtyckt fotomotiv och är kanske mer uppskattat idag när de som renoverat den gamla byggnaden gjort ett bra jobb. Det gäller bara att hitta den där platsen från vilken få Nyköpingsbor tagit sina bilder. Som här, över staketet vid Prosten Pihls gård.
Bryggeriet fångat från en vinkel ni sett tusentals gånger. Den här gången från premiärpromenaden på den nyligen återinvigda träbryggan.
Bilder på Silohuset är vanligt förekommande, men jag tror inte att så många har fångat det från den här vinkeln.
Sunlight, ett före detta industriområde som inhyste ett av de mer välkända företagen i Nyköpings industrihistoria. Idag omgjort till hotell, konferensanläggning, gym och spa. Rekommenderas!
Vattensportens hus är ett populärt motiv. 999 gånger av 1 000 är bilder på byggnaden tagna från den långa piren och in mot land. Den här vinkeln kanske är just den 1 000:e?
Den ”vackra” sidan av Stora Torget. Må vara att det gamla och charmiga Rådhuset ligger på andra sidan, men det förfulas av sin i sammanhanget nya granne, Stadshuset. Må vara att just den byggnaden kan vara fotogenetisk om ljuset är det rätta, men på ett gammalt torg som omges av gamla byggnader hör det knappas hemma.
Nicolaiskolan, ett exempel på att skolor inte behöver inhysas i moderna och arkitektoniskt ointressanta lador.
En gång framröstad som Nyköpings vackraste byggnad och varför inte? Sparbankshuset sett från samma plats där tusentals fotografer stått.
Fast Qvarnen på bilden nedan brukar oftast vara förevigad ur andra vinklar. Juste den här har jag inte sett så ofta. Så synd att den forna grannen, Karlfors kvarn, brändes ned av brandkåren under tidigt 70-tal. Den hade gjort området mer komplett ur ett historiskt perspektiv.
Östra Kvarngatan, där undertecknad bodde några år, kantas av Nyköpingsån på ena sidan och dessa gamla byggnader på en andra. Nyköpings vackraste passage?
Hamnbodarna som bara väntar på våren och alla besökare.
Tillbaka till Silohuset och en vinkel från allt fler tar sina bilder. Fungerar oavsett årstid och tid på dygnet.
Nyköpings kanske största turistattraktion. Merparten av de bilder man ser på detta historiska slott är tagna från det här hållet. Fast alltför många väljer att stå på bron när de tar sina bilder. Vill man hitta det där ”lilla extra” får man försöka hitta andra platser att stå på. Den här bilden är tagen från gångbron intill Bryggeriet, men jag försöker fortfarande leta efter den där vinkeln där ingen, eller åtminstone få, stått tidigare.
Just nämnda Bryggeriet och en bild tagen från den nyligen återinvigda gångpromenaden.
Ett tips till dig som känner att motivationen tryter när det gäller hobbyn att fotografera. Hitta ett välkänt motiv och försök hitta den där vinkeln, det där ljuset och den där detaljen som ingen annan av dina vänner funnit. Det om något är en utmaning värd namnet.
Som så många gånger började den här kvällspromenaden nere vid Vattensportens hus. Nja, promenaden som sådan inleddes inte här, men väl detta blogginlägg. Kvällen bjöd på en färgpalett som bara himlen kan erbjuda.
Det är ganska lätt att förälska sig i den här typen av fotograferande. Många tycker det räcker med solnedgångar, soluppgångar, grynings- och skymningsbilder. Inte jag.
Från Vattensportens hus bar det av hemåt och givetvis måste man då passera mellan hamnbassängen och de hamnkrogar som ligger öde i väntan på våren. Är vatten med i bilden finns det alltid motiv att föreviga. Den här kranen är ingen vacker tingest, inte heller särskilt spännande, men ack så bra den gör sig i bilder med en betydligt mer spännande bakgrund.
Vände man sedan blicken och kameran lite till höger så fångades denna bild. Ni ser skillnaden i färger, bara genom att vrida kameran några futtiga grader.
Lite mer rosa i den första bilden och lite mer gult i den andra.
En sista blick bort mot Stadsfjärden och de båtar som ligger vid kaj, till synes året om. En ganska vacker vy i mina ögon.
Tvärsöver vattnet skådas detta välkända landmärke. Den f.d. silon som numera utgör bostäder åt ett antal Nyköpingsbor. Kanske inte stans vackraste byggnad, men väl en av de mer spännande och då talar jag förstås om förvandlingen från en trist och grå silobyggnad, till ett tämligen smäckert och läckert bostadshus.
Här kan jag säga att fler än jag passade på att ta bilder med den vackra himlen som lyser upp det nya bostadsområdet.
Som jag skrivit förut, så går man inte gärna hem utan att passera vårt kända slott. Klart att också det gör sig bra i skymningsljus även om solen nu hade nått så långt ned bakom horisonten att de vackraste färgerna hade försvunnit från himlen.
Nu gick det fort och bara tiotalet minuter och tiotalet meter bort så lyste skymningens sista färger upp horisonten.
Handhållen kamera och mörkerbilder kanske inte alltid är den bästa av kombinationer, men dagens systemkameror löser problemet på ett helt godkänt vis.
Det hade blivit ganska kylslaget, så det blev från denna punkt en ganska rask promenad hem. Fast jag var bara tvungen att föreviga vårt grannskap och en bild som känns ganska hemtrevlig.
Det här inlägget är en fortsättning på det förra och är således en bildberättelse från söndagen den 1:a december.
Jag nämnde i det inlägget att det inte bara var en jakt på julstämning som fick mig att vandra ut med kamera och stativ vid 5-tiden på morgonen. Syftet var också att visa upp ett Nyköping i decemberskrud och när förnuftiga människor ligger och sover.
Det här inlägget inleds med en bild från Teatertorget och på ljusdisplayen på taket ser ni klockslaget. Då hade jag vandrat från hemmet i Högbrunn och tagit några bilder i Teaterparken. Ni ser också att Storgatan bakom skulpturerna ligger lika öde som man förväntar sig denna arla tid på dygnet.
Via denna öde gågata tog jag mig över ett likaledes öde torg och fram till Nicolaikyrkan där man tänt upp i fönstren på ett charmigt och färggrant sätt.
Det blev några bilder innan jag sneddade över vägen och ned på promenaden intill Nyköpingsån. Det är svårt att ta den promenaden utan att föreviga vyn mot Sparbankshuset och på statyn Svalorna som står där ute i vattnet. Det spelar ingen roll om det är sommar, vinter eller någon annan årstid. Det här är motiv som merparten av alla Nyköpingsbor med en kamera förevigat någon gång och visst är det lätt att förstå dem, förlåt….oss?
Lite längre ned vid ån passeras både Behmbron med sin dekorativa ljusuppsättning och Fiskbron som är omgiven av turistmagneter som Bryggeriet, NK-villan och Nyköpingshus.
Det är väl bara att traska vidare längs med ån och var hamnar man då? Jo, nere vid hamnen dit åtminstone merparten av alla mina promenader leder mig. Från Clarion hotell har man denna underbara utsikt mot hamnbodarna och de gamla industribyggnaderna på andra sidan Hamnvägen.
Tyvärr var trafiken gles, så de tilltänkta ljusstrimmorna från förbipasserande bilar uteblev i de närmaste. I normala fall älskar jag när trafiken är gles, eller t.o.m. obefintlig, men i fotoprojekt som det ovan är fordon ett välkommet inslag i stadsmiljön.
På andra sidan Hamnvägen placerade jag stativet och tog bilden på Hamnmagasinet under en himmel där gryningen sakta började färga himlen i det färgspektra man så gärna vill se.
Ett hamnområde, lika öde som centrala Nyköping och det är inte utan att man längtar efter sommaren då det är liv och rörelse i området. Inte ens en fiskare syntes till på kajen, inte ens en morgonpigg joggare eller hundägare som tvingats ut i kylan. Bara jag och min kamera.
Dags att vända hem till en efterlängtad frukost, men dessförinnan några bilder till. Att gå hem utan någon bild på Silohuset är inte att tänka på. I synnerhet inte när ljusförhållandet är så där att man bara inte kan motstå det.
Snart var jag åter framme vid Teatertorget som var lika öde som det var när jag begav mig ut på rundturen.
När jag var på toppen av den omdiskuterade viadukten började himlen visa sig från dess bästa sida. Vem kan ana att ett annars trist industriområde kan fånga intresset, men även värmeverket gör sig bra när bakgrunden lyser upp trista byggnader i ett trist område.
Nu fällde jag in benen på stativet för sista gången under denna arla promenad…var det tänkt.
Fast när jag med snabba steg tog mig hemåt mot värmen inomhus och den efterlängtade frukosten, råkade jag vända blicken bakåt och såg den här synen.
Då jag inte ville ta några bilder med handhållen kamera, blev det att åter fälla ut benen och så placerade jag mig på gång- och cykelvägen där jag knäppte av några bilder.
Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Sömn och sena morgnar i all ära, men någon gång bör ni ta chansen och ge er ut i staden när merparten av dess invånare sover. Upplevelsen är något helt annat än under dagen där människor trängs på trottoarer och ljuden från förbipasserande bilar överröstar de fåglar som kvittrar bland buskarna. Givetvis är sommaren att föredra då också dofterna slår emot en på ett helt annat sätt än under dagen, men dit är det tyvärr långt.
