Solnedgång eller soluppgång? Skymning eller gryning? Våra personligheter avgör om vi är kvälls- eller morgonmänniskor. Som hobbyfotograf är valet ofta svårt, för även om man är morgon- eller kvällspigg vill man gärna föreviga de vackra morgnar/kvällar vi bjuds på helt gratis. Fortsätt läsa
skymning
Alla inlägg märkta skymning
Jag älskar att dagarna blir längre, men vill man ge sig ut på stan för att fånga solen innan den försvinner bakom horisonten måste man nu ge sig ut allt senare på kvällen. Fortsätt läsa
Som så många gånger började den här kvällspromenaden nere vid Vattensportens hus. Nja, promenaden som sådan inleddes inte här, men väl detta blogginlägg. Kvällen bjöd på en färgpalett som bara himlen kan erbjuda.
Det är ganska lätt att förälska sig i den här typen av fotograferande. Många tycker det räcker med solnedgångar, soluppgångar, grynings- och skymningsbilder. Inte jag.
Från Vattensportens hus bar det av hemåt och givetvis måste man då passera mellan hamnbassängen och de hamnkrogar som ligger öde i väntan på våren. Är vatten med i bilden finns det alltid motiv att föreviga. Den här kranen är ingen vacker tingest, inte heller särskilt spännande, men ack så bra den gör sig i bilder med en betydligt mer spännande bakgrund.
Vände man sedan blicken och kameran lite till höger så fångades denna bild. Ni ser skillnaden i färger, bara genom att vrida kameran några futtiga grader.
Lite mer rosa i den första bilden och lite mer gult i den andra.
En sista blick bort mot Stadsfjärden och de båtar som ligger vid kaj, till synes året om. En ganska vacker vy i mina ögon.
Tvärsöver vattnet skådas detta välkända landmärke. Den f.d. silon som numera utgör bostäder åt ett antal Nyköpingsbor. Kanske inte stans vackraste byggnad, men väl en av de mer spännande och då talar jag förstås om förvandlingen från en trist och grå silobyggnad, till ett tämligen smäckert och läckert bostadshus.
Här kan jag säga att fler än jag passade på att ta bilder med den vackra himlen som lyser upp det nya bostadsområdet.
Som jag skrivit förut, så går man inte gärna hem utan att passera vårt kända slott. Klart att också det gör sig bra i skymningsljus även om solen nu hade nått så långt ned bakom horisonten att de vackraste färgerna hade försvunnit från himlen.
Nu gick det fort och bara tiotalet minuter och tiotalet meter bort så lyste skymningens sista färger upp horisonten.
Handhållen kamera och mörkerbilder kanske inte alltid är den bästa av kombinationer, men dagens systemkameror löser problemet på ett helt godkänt vis.
Det hade blivit ganska kylslaget, så det blev från denna punkt en ganska rask promenad hem. Fast jag var bara tvungen att föreviga vårt grannskap och en bild som känns ganska hemtrevlig.
Det blir lite som en ond spiral. Efter en arbetsvecka med sena kvällar (jädra fotboll) märker man hur tröttheten infinner sig allt tidigare på kvällen ju närmare helgen man kommer. Så anländer äntligen fredagen, man häller upp den traditionella fredagswhiskyn, lagar god mat tillsammans med frugan som sedan slinker ned tillsammans med god dryck. Därefter placerar man sig framför tv:n för att se något av det man spelat in under den gångna veckan och snart upplever man hur ögonen sakta sluts och hakan intar sitt läge mot bröstkorgen.
Den känslan har ni säkert varit med om själva?
De som då händer är att den sköna sängen hägrar, att inspelningarna får återupptas dagen efter och att fredagskvällen blir tidig…ibland väldigt tidig. Fast nu är jag så funtad att den inbyggda väckarklockan ringer samma tid varje morgon och att den inte tar hänsyn till om det är en arbets- eller vilodag. Jag vaknar runt 05:00 och har man inget arbete att gå till, får man hitta på någon annan sysselsättning innan frugan vaknar och det är dags för frukost.
På lördagarna blir det alltid en promenad till stans enda morgonöppna bageri för att där inhandla färskt bröd till frukosten. Det är både nyttigt och utgör ett tidsfördriv och ibland följer både kamera och stativ med på den arla promenaden. Som den här morgonen när färden först gick mot hamnen.
Detta välbekanta motiv får man aldrig nog av, även om jag och säkert andra Nyköpingsbor har åtskilliga versioner av byggnaden i våra fotoalbum. Den långa piren är kanske inte lika ofta förevigad, men också den utgör ett trevligt motiv. I synnerhet med en lite längre slutartid som gör vattnet så där härligt sammetslen.
Vidare upp mot centrum och självklart måste man passera Storhusfallet nu när man äntligen öppnat dammluckorna och låter vattnet kasta sig utför med ett dån.
Nackdelen är att vatten och imma belägrar linsen och att det bildas små, nästan osynliga droppar, som ser oerhört stora ut på slutresultatet.
Innan jag klev in på Ohlsons bageri ställde jag upp stativet med kameran en sista gång. Just den här vyn är kanske som vackrast en tidig sommarmorgon, men duger även tidigt en januarimorgon. Här använde jag vitbalansen ”skuggor” och den inställningen skapade den lite glödande effekten på bron och bakomliggande kyrka.
Det blev förresten en bild till, fast efter besöket på bageriet. De här skulpturerna står längs Västra Storgatan. Vet ej vad de föreställer, men någon kan kanske ge lite information.
Även den här morgonen gick att slå ihjäl. Nu en god frukost och sedan lite nya äventyr. Ikväll är det inte risk att jag somnar framför tv:n då den kommer att ägnas tillsammans med vänner på lokal.
