Förmiddagen efter den härliga kvällen på Steam Hotel ägnades åt en längre promenad från hotellet och runt de centrala delarna av Västerås. Fortsätt läsa
steam hotel
Alla inlägg märkta steam hotel
Som ett led i vårt firande av Kristallbröllopet var det tänkt att en vecka i Barcelona skulle stå på programmet. Pandemin och osäkerheten kring denna gjorde dock att vi skrinlade den resan i ett ganska tidigt stadium. Istället hamnade vi i Västerås… Fortsätt läsa
Steam Hotel i Västerås är ett 18 våningar högt hotell som är beläget i ett gammalt kondenskraftverk vid Mälarens strand. 2005 presenterades ett förslag till kommunen om att göra om byggnaden till ett kombinerat museum och äventyrsbad.
Projektet fick namnet Kokpunkten där äventyrsbadet stod färdigt först och anläggningen öppnade 2014. Tre år senare öppnade Steam Hotel som i mångt och mycket är ett levande museum över en tid som flytt.
Hotellet har nått kultstatus och det märktes av den strida ström av människor som checkade ut och in. Äventyrsbadet som ligger vägg i vägg med hotellet är också oerhört populärt och väljer du att förboka hotellpaketet ”The Splash” ingår entrén till badet. Det pågick också en rejäl tillbyggnad av hotellet när vi var där, men om det är nya rum eller konferenslokaler man bygger till vet jag inte.
Att kliva in genom hotellets entrédörr är som sagt att kliva in i ett stycke svensk industrihistoria.
Kraftverket togs i drift 1917 och avvecklades så sent som 1992. Västerås ångkraftverk, som byggdes av Kungliga vattenfallsstyrelsen, var från början tänkt att användas som ett reservverk till Älvkarlebys kraftverk som stod klart några år tidigare. Kraftverket bestod av fyra tornpannor och redan när den andra stod klar 1937 var kraftverket Europas största. 1952 stod den fjärde och sista klar.
1960 byggde Västerås stad ett eget kraftvärmeverk och ångkraftverket blev mer och mer överflödigt. På 70-talet hade kärnkraften börjat utvecklas i Sverige och kraftverkets tillskott till elförsörjningen i landet minskade allt mer i betydelse och 1982 kom beslutet om att avveckla verksamheten, vilket då tog tio år.
Det unika med Steam Hotel är att mycket av interiören från verkets gamla dagar finns kvar. Väggarna nere i lobbyn, i en av restaurangerna, delar av rummen och de gemensamma utrymmena är original och det går att se spår efter tiden som var.
Andra detaljer från kraftverkets glansdagar finns kvar, om än i modererat skick.
När man checkar in på hotellet passerar man montrar med detaljer från förr, allt från gamla böcker till verktyg och utrustning. Själva disken är dock av det moderna slaget och bakom tjejerna som jobbar vid incheckningen står ett barskåp som i alla fall jag är avundsjuk på.
Från lobbyn kliver man sedan in i mörkret, för Steam Hotel har en väldigt nedtonad belysning. Många moderna hotell badar i ljus, men här är man återhållsam. Min vilda gissning är att man vill återskapa den verklighet som arbetarna jobbade i under kraftverkets nästan 100 år som industribyggnad. Det är mysigt och tillför en dimension till närvaron. Ett fåtal moderna lampor, levande ljus, eldstäder och så dessa fantastiska ljuskronor är av vad som erbjuds i belysning.
Så här ser det ut när man tar en drink i spelrummet på våning två och blickar ut över matsalen våningen nedanför. Apropå mat så åt vi en trerätters första kvällen. Man måste förboka för att försäkra sig om plats och det hade vi gjort. Måste säga att denna var något av det godaste jag ätit och frugan satt mittemot och nickade instämmande.
Hissarna är dock moderna i sitt slag.
18 våningar innehåller hotellet, även om den översta används som restaurang och bar.
Vi bodde på våning 7 med förvald utsikt över Mälaren. Rummen var lagom stora. så lagom med tanke på att man inte befinner sig på Steam Hotel för att sova eller vila. Vårt rum bestod av en fantastisk skön dubbelsäng och så de sedvanliga skåpen, lådorna och ett badrum/en toalett av modernaste slag. Jag har hört att rummen kan variera, men i de flesta syns spår av den gamla verksamheten. Tegelväggar, murade väggar och mellan våra inre och yttre fönsterglas låg en järnbalk som förmodligen användes till att stadga upp något. En vägg, en maskin, en travers…?
Här kunde man ligga i sängen på kvällen och morgonen och titta rätt ut över Mälaren, den småbåtshamn som ligger nedanför hotellet och bort mot de nya och vräkiga bostadskvarter som byggs intill.
Dämpad belysning ja. Korridorerna på våningsplanen var väldigt nedtonade, för att inte säga mörka. Endast upplysta med mindre lampor kunde man här ta del av konstverk från gammal industrihistoria inramad av soft musik från högtalaranläggningen. Nej, det var inte svårt att hitta till rummen om någon nu undrar.
Sista kvällen hade vi bestämt oss för att besöka baren på våning 18. Här ligger också en av restaurangerna, men eftersom vi hade ätit en bit mat uppe i centrala Västerås, var det bara dryck som gällde. Jag hade med min kamera till baren med förväntningen att solnedgången över Västerås skulle utgöra ett mäktigt avslut på vår vistelse på Steam Hotell.
Den kom och det blev ett antal bilder. Nu var varken jag eller frugan ensamma om att föreviga den vackra himlen över Västerås. Flera gäster satt med mobilen och knäppte bilder för fulla muggar. Att ta bilder genom glasrutor är sällan lätt och visst kunde man önska att det funnits en takterrass där kan kunde sitta och njuta av både kvällsbris och en solnedgång utan störande glas mellan lins och motiv. Jag förstår dock varför man inte har det.
Så var en trevlig minisemester på Steam Hotel till ända….not!
Det bästa återstod faktiskt. Hotellet har en spa-anläggning som inte går av för hackor. Vill man försäkra sig om en plats i denna bör man förboka ett paket där Voltage Lounge ingår. Har man inte gjort det, så får man chansa några minuter innan öppning (tre pass per dag) och köra på drop-in. Kvällen innan när det var tänkt att vi skulle utnyttja denna möjlighet var det kört. Fullsatt. Istället smög vi upp efter frukosten och lyssnade med tjejerna om det fanns plats och det fanns det.
Fem timmar får man utnyttja per pass och dessa fem timmar går fort, även om vi nu bara utnyttjade fyra p.g.a. hemresan.
Det blev fyra härliga timmar som vi inledde i inomhuspoolen…
Att ta med kameran på en spa-anläggning är det inte tal om. Fukten skulle göra det närmast omöjligt att ta bilder, för att inte tala om mekaniken som skulle skadas. Därav kom min lilla digitalkamera (Nikon Coolpix S9300) väl till pass. Den tar självklart inte lika bra bilder som min systemkamera, men fyller sin funktion väl.
Från inomhuspoolen och bastun (gemensam) gick vi in till relaxavdelningen där de står åtta stora bäddar där man kan ligga och slappa framför en tänd brasa. Väldigt mysigt och väldigt lätt att somna….
Sedan blev det mer bad, fast denna gången i utomhuspoolen…
Vattnet är tempererat om någon nu undrar. Dagen till ära var det en ganska behaglig utomhustemperatur, även om molnen skymde en klarblå himmel. Annars kan jag tänka mig att det är lite av samma känsla att ligga här på hösten och kanske också vintern (om poolen är öppen) som att ligga i den Blå Lagunen på Island.
Spa-anläggningen och givetvis också denna pool, ligger på hotellets sjunde våning och från poolkanten kan man blicka ut över Mälaren och bostadsområdena runt omkring.
Det finns också ett gym på anläggningen, men detta utnyttjade vi aldrig. Inte heller förbokade vi någon av de behandlingar som finns att tillgå. För att göra det sistnämnda måste man boka ett paket i förväg och inte använda sig av drop-in som vi gjorde. Det finns också en liten bar där man förutom dryck kan beställa enklare rätter med en touch av asiatiskt. Det gjorde vi och för första gången åt vi med pinnar. Det gick bättre än förväntat och tur var väl det eftersom vi hade ett tåg att passa.
Efter detta härliga besök i spa-avdelningen Voltage Lounge var så minisemestern över och efter en dusch så begav vi oss iväg mot Västerås resecentrum. En promenad på cirka en kvart.
Om jag skulle besöka Steam Hotel igen? Svaret är ett rungande ja och om bror och syster läser detta, kanske vi kan stråla samman och enas om ett datum när vi tillsammans kan tillbringa någon helg här framöver.
Är ni intresserade av gamla bilder från Ångkraftverkets glansdagar kan ni besöka den här sidan
Vi har sedan länge nåtts av förtjusta tillmälen om Steam Hotel i Västerås. Flera bekanta har tillbringat en eller flera nätter på detta välkända och välbesökta hotell, så nu var det vår tur.
Fast innan ni får besöka hotellet genom min kameralins och beskrivning, ger vi oss ut i Västerås.
Steam Hotel ligger mellan de idag exklusiva och nybyggda bostadsområdena Lillåudden och Öster Mälarstrand. Här stod den ena mer exklusiva bostadskomplexet efter det andra uppradade och fler höll på att färdigställas. Tankarna för till Hammarby Sjöstad, men tänker man lite närmare finns dessa dyra och nybyggda bostadsområden i varje stad som gränsar till stora vatten. Man kan nog enas om att här bor människor med gott om pengar och människor som satt allt på ett spel, men som fruktar en räntehöjning eller andra otrevligheter som kan påverka deras vardag mer än de hoppas.
De nya bostadskvarteren är delvis insprängda mellan olika fabriksbyggnader och intill strandpromenaden ligger båtvarv och butikslokaler som påminner om att Västerås till stora delar är en hamnstad.
Fast nu var det Västerås som stad detta inlägg skulle handla om. Västerås är idag Sveriges till folkmängd sjätte största stad med med cirka 123 000 invånare. I kommunen, som är Sveriges till folkmängd sjunde största, har drygt 153 000 invånare.
Västerås är en industristad och förknippas kanske mest med ASEA, idag ABB, och det är genom detta bolag jag har mest anknytning till staden. Personligen har jag bara besökt Västerås vid ett tillfälle och det var när jag blev veteran (25 års anställning) och vi var bjudna på en väldigt trevlig tillställning i staden. Det besöket var kort och någon sightseeing runt staden var det aldrig tal om. Därför var det extra kul att passa på när vi ända befann oss i närheten.
Västerås sägs vara en ful stad, men som så ofta är är ryktet ganska oförtjänt. Visst, jämfört med grannstaden Örebro kanske inte Västerås är den stad man besöker om man vill njuta av arkitektur och historiska platser. Fast även här finns det smultronställen att besöka och föreviga med kamerans hjälp.
Djäkneberget. En trevlig park på cirka 12 hektar som ligger strax utanför citykärnan.
Mest känd är parken för sina inskriptioner. Över 500 är inristade med namn och citat av kända personer i områdets berg och på uppställda stenformationer. Annars är utsikten härifrån det man mest minns.
Två av de byggnader man ser över Västerås slåss om att vara stadens högsta.
Skrapan med sina 25 våningar och 81 meter är idag ganska beskedlig med tanke på de skyskrapor som byggts och håller på att byggas i Sverige. När byggnaden stod klar 1990 var den Sveriges 8:e högsta.
Den ligger dock i lä gentemot Domkyrkan som mäter 92 meter, men med antennerna på Skrapans tak får den dock stryk med någon meter.
Västerås Domkyrka. Domkyrkan som invigdes 1271 ligger inte långt från Djäkneberget. Det tvistas om detta var stadens första domkyrka eftersom Västerås benämndes som stiftsort redan 1164. Man ser kyrkan över hela Västerås, men en så hög byggnad är svår att fotografera på nära håll då den är omgiven av andra mindre.
Bilden nedan är tagen från Botaniska trädgården och är den bästa helhetsbild det gick att åstadkomma för dagen. Trädgården i sig blev en liten besvikelse för oss som bl.a. besökt Uppsalas dit. Betydligt mindre och det mesta i växtväg var redan utblommat.
Det blev istället fler interiörbilder från det mäktiga innandömet. Två guidade turer pågick när vi var där, så därför fick jag smyga omkring för att inte störa.
Utanför domkyrkan ligger en väldigt liten, väldigt gammal och väldigt oansenlig byggnad. Djäknefängelset, eller Proban, som är det idag enda bevarade skolfängelset i Sverige. Djäknar för er som inte vet är detsamma som studenter och i detta lilla fängelse placerades främst studenter som misskötte sig, men även lärare och präster kunde hamna här om de hade otur. Fram till 1801 användes Proban i Västerås. Tyvärr stod det fordon framför byggnaden, så någon bild på denna blev det inte, förutom denna skylt som sitter på fasaden.
Västerås har också en gammal del som kännetecknas av gamla byggnader och kullersten. Svartån som rinner genom staden passerar alldeles nedanför och tillför en extra dimension.
På bilden ovan skymtas en annan välkänd byggnad i staden. Stadshuset med sina 65 meter påbörjades 1953 och är en av Västerås mest berömda siluetter. Olika tillbyggnader har gjorts och den senaste i raden 1988.
Lite mer modern konst finns att skåda utanför byggnaden som de på bilden ovan och så denna tjur som jag inte vet vad den symboliserar.
Skulpturen vid Fiskartorget och utanför stadshusets entré heter ”Vindarnas grotta” och ställdes på plats 1960. Tre år senare stod den bladguldsfärgade bronsstatyn ”Tjuren” på sin piedestal.
Annars var frånvaron av statyer märkbar. Visst fanns de, men med tanke på stadens storlek var de ändå påfallande få. En av de som finns är Carl Milles staty, ”Johannes Rudbeckius” som står på plats utanför Domkyrkan…
…och en annan är från 1864, heter Gustav Vasa och står i….just det, Vasaparken.
Jag kanske ljög angående stadens skulpturer och statyer. Det jag menar med statyer är just sådan som ses på bilderna ovan, inte de moderna som knappt någon begriper sig på. Vi har några i Nyköping som ni som bor här känner till.
Västerås är en industristad och gamla ASEA kanske är den mest välkända. Den här skulpturen heter ”ASEA-strömmen” och föreställer arbetare på väg till sina jobb på just ASEA.
Den står precis utanför Stadshotellet där vi övernattade vid veterandagen 2006. Då lade jag inte märke till den och det visar hur värdefullt det är att ta en promenad i våra städer och inte bara svischa förbi dem i bil.
Lite humor kanske…eller är det en allvarligt menad varning?
Svartån är 91 km lång. Den har sina källor utanför Norberg, passerar genom Västerås och ut i Mälaren. Strax innan mynningen ligger Turbinhuset som just nu är under renovering. Denna byggnad tillkom 1884 när elektricitet skulle dras till Domkyrkan och Slottet. Turbinhuset sägs också vara skälet till att ASEA förlade sin verksamhet i Västerås.
Slottet ja. Där pågick en renovering och hela byggnaden var inlindad, så några bilder på det blev det inte. Den som tror att Västerås har ett slott som kan mäta sig med Kalmar, Mariefred eller Örebro, tror fel. Ganska litet och i utformning rejält ointressant, så det gjorde inget att jag kom hem utan bilder därifrån.
Är då Västerås bara asfalt och betong? Nej, förutom tidigare nämnda Djäkneberget finns här et antal parker där man kan slå sig ned och njuta. Den största är Vasaparken där statyn på Gustav Vasa är placerad.
Från den ser man också Skrapan som slåss med Domkyrkan om uppmärksamhet.
Mellan Vasaparken och hamnpromenaden ligger också en gångtunnel som många städer, inte minst Nyköping, borde vara avundsjuk på. Inget klotter och rikt utsmyckad.
Det blev en promenad på fem timmar och jag tror vi hann avverka allt vi ville se. Nej, Västerås är inte Sveriges vackraste stad och heller inte den mest spännande, men den är värd ett besök och stannar ni på Steam Hotel någon gång, använd några timmar till ett besök i själva stadskärnan. Kanske ni hittar egna guldkorn att berätta hem om.
Läs mer om Västerås här och ni kommer säkert märka att vi missade något.
stefansvardag.wordpress.com 