Svansjön

Fortsättningen på mitt inlägg från igår visar bilder på Sveriges vackraste fågel, svanen. Jo, det blir lite könsumgänge också här. Detta med oblyga fåglar ni vet…

Zooma in

Min reservkamera heter Nikon Coolpix P900 och används mer av frugan än av mig. Lite synd, för det är en bra kamera och framför allt har den en zoom i absolut toppklass.

Fågelräkning

Det pågår en fågelräkning i Sverige mellan den 25:e och 28:e januari. En tillställning som lockar många att räkna fåglar i sin trädgård. Frugan är en av dem som smyger bakom gardinerna med kikaren framför ögonen för att räkna fåglar som övervintrar i Sverige. Hon är inte ensam. Runt 20 000 medborgare från norr till söder brukar delta i evenemanget.

Fåglar hittar man inte bara i trädgården där de ivrigt knaprar på utplacerad mat. Fåglar som övervintrar i Sverige kan man också se under de promenader man företar över is och snö. Som dessa ofta irriterande måsar.

Har ni som jag tänkt tanken att måsar inte är lika högljudda under vintern? Under sommarens besök vid badstränder och uteserveringar ses de sitta på span och inte sällan har de spejare som flaxar högt över våra huvuden med sina gälla läten. En tappad brödbit eller någon som medvetet kastar till dem mat och det utbryter ett högljutt kaos när måsar från alla håll plötsligt dyker upp som ur tomma intet.

Nu vet jag inte om måsar ingår i fågelräkningen, inte heller denna betydligt vackrare och trevligare fågel.

Vi en promenad vid hamnen kom en stor svanfamilj simmandes in från viken. Ingen kan säga annat än att de är både vackra och ståtliga. Med sig hade de fjolårsungarna som nu vuxit upp och blivit lika stora som morsan och farsan. Nu väntar de på att få byta färg, från smutsbrunt till vitt.

Den här svanen (fråga mig inte om det är en hona eller hane) såg ut att vara ledaren i gänget. Han/hon simmade runt bland övriga familjemedlemmar och svassade med utspända vingar.

Som i mänskliga familjer råder det ibland osämja mellan familjemedlemmar. En av de vuxna svanarna var tydligen olydig, för plötsligt satte svanen ovan fart mot honom/henne och gav ett nyp som förmodligen kändes. Tyvärr han jag inte riktigt med för att ta en bra bild. Denna kommer dock i ett kommande inlägg över misslyckade bilder. Den olydiga svanen stack dock iväg mot säkrare sjö, men med ledarsvanen strax efter.

Lite längre ut i viken slog de sig ned och familjefriden verkade ha återgått till det normala.

Nej, så vitt jag vet handlar fågelräkningen om småfåglar som håller till inpå knutarna och de kan vara nog så intressanta att skåda. Frugan sitter bakom gardinerna med sin kikare och jag med kameran. Vi har de vanliga arterna som gråsparv, talgoxe, blåmes, rödhake, nötväcka, pilfink och koltrast. Någon gång har frugan sett sidensvansar och grönfinkar. På den här sidan återfinns de tolv vanligaste fåglarna vid fågelborden. Den jag saknar är förstås domherren.

En domherre mot en snövit bakgrund är ett av de motiv jag saknar i mitt fotoalbum. Tyvärr har jag inte sett skymten av någon i vår lilla trädgård, vare sig i år, tidigare år eller överhuvudtaget sedan kameran blev en nära vän. Jag söker vidare på mina promenader…

Sedan önskar jag förstås att jag kunde ta lika fina bilder som de bakom länken ovan. Jag har mina planer när vädret är lite behagligare ute, men när vädret är som behagligast sticker fåglarna ut i skogen och vårt fågelbord ställs åt sidan.

Nu sitter jag bakom fönsterrutor med mitt zoomobjektiv på ett avstånd av tio meter, så det är väl inte helt optimalt om man vill fånga de små liven på bra bilder.

Nu ska jag ut i vinterkylan och leta domherrar. Återkommer om jag stöter på någon.

 

Vid Brannäs med frugan

Brannäs våtmarker utanför Oxelösund är en kär bekant. Hit tar jag mig några gånger per år, framför allt på sommaren. En tur hit under hösten är något nytt för mig, men eftersom vi hyrde bil förra helgen och var i närheten, så kom jag med förslaget till frugan som faktiskt aldrig varit här.

Det som skiljer hösten från sommaren är att antalet djur, i främsta hand de mindre, inte är lika rikligt förekommande och att vassen kring de konstgjorda gölarna växer så högt att de ibland skymmer de fåglar som simmar därute. Ibland är bilder i svartvitt att föredra, då dessa ger en bättre bild av det ibland väldigt karga landskapet.

Fast den här dagen var varm, ganska solig och växtligheten väldigt frodig.

De första djur som vi stötte på var sniglar som låg på stigen och åt av den grönska som där växer. Djur ska man helst fånga i dess rätta höjd, så därför låg snart 193 cm Karlsson på marken i ett försök att fånga en av dem så naturligt det bara gick. Det gjorde förstås att gräset skymde, men det blev mest naturligt så.

Kaveldunen, eller ”cigarrerna som vi sa som barn” växte rikligt kring vattnen. Visst ni förresten att kaveldunens rotstock kan ätas både råa och kokta? Jo, i svenska arméns ”Handbok för överlevnad” från 1988 kan man läsa att dessa 14 växter är prioriterade: Kaveldun, björk, hundkäx, kärleksört, islandslav, skägglav, tuschlav, maskros, mjölkört, nypon, ormrot, tall, ullig kardborre och vass.

Boken kan du ladda ned som pdf-fil här och de växter man kan använda sig av finns att läsa mer om på sida 72.

Apropå kargt. Det här trädet pekar ganska olycksbådande mot träskmarkerna. Varför det och en del andra är så avskalade när växtligheten runt omkring är så frodigt har säkert en förklaring jag inte känner till.

Svanar är det gott om vid våtmarkerna. Den här svanfamiljen roade oss en bra stund.

Det blev trångt i svanbona när ungarna nu växt upp och blivit nästan lika stora som föräldrarna. En annan fågel som förekommer rikligt vid Brannäs är häger. Tyvärr är de inte lika medgörliga som svanarna och vill inte gärna vara med på bild. Här gäller det att vara snabb med kameran, men hägern på bilden nedan hann både lyfta och bege sig in bland träden innan jag fick en bra bild.

Vilken fågel den här fjädern en gång tillhörde vet jag inte. Någon…?

Längst ut i våtmarkerna finns ett fågeltorn som lovar att man kan få se rovfåglar. Jag har dock aldrig sett några och frugan hade ingen tur hon heller. Fast det kanske inte var rovfåglar hon spanade efter.

Kanske det var det ovanliga landskapet ute vid Brannäs våtmarker eller så spanade hon avundsjukt på den båt som låg ute vid en av öarna utanför. Eller så kar hon kanske sugen på att ta sig ett dopp i Östersjön? Samma helg hade det uppmätts 17° i vattnet och det är badbart för alla som inte är så känsliga. Fast nu vet jag att frugan föredrar temperaturer upp mot 24° för att njuta, om det nu inte är midsommarafton och hon har en snaps i varje ben.

Även om de mindre djuren inte var lika frekventa, så fanns de där. Sländorna, humlorna, fjärilarna m.m. Fast frugan har mindre intresse för dessa och desto större för blommor. Hon har fingertoppskänsla för fotografering och fick överta min gamla systemkamera, men den har legat kvar i skåpet några år och istället är mobilen en kär vän.

Klart en mobilkamera fungerar för ändamålet, men vill man skriva ut och jobba med bilder har den ingen chans mot en systemkamera. Mindre djur var det ja.

En av de mer vanligt förekommande fjärilarna och en för mig ny variant av nyckelpiga. Man upplever ofta något nytt när man vandrar runt i våtmarkerna. Nypon tillhör väl inte de ovanliga arterna, men gör sig ganska bra på bild med sin starka färg. Fast nypon mot en vit bakgrund av snö är att föredra.

Förutom de karga träden som spretar på sina håll, är Brannäs våtmarker ett frodigt och tillsynes välmående ställe där växter och djur ser ut att trivas.

Förvisso ligger området i Oxelösunds kommun, men varför inte besöka en av vår grannkommuns största attraktioner innan vintern slår klorna i oss. Kombinationen natur och motion är ofta oslagbar och med kameran som sällskap kan man hitta både det ena och det andra att lägga ut på bloggar och andra sociala medier.