Det här är platsen för min och frugans lugna stunder.
På våren och sommaren njuter vi i sällskap av grillat kött, lite vin, några kalla öl och den rofyllda atmosfär en liten trädgård inbringar. Så här på vintern är det annat som fångar vårt intresse och ger lite harmoni i tillvaron.
Precis. Fåglar.
Den här söndagen satt frugan och jag dolda bakom varsitt fönster i vardagsrummet med varsin kamera. Jag med min Nikon D7100 och frugan som lånat min Nikon Coolpix900. Föga förvånande blir bilder av fåglar, tagna genom inte så rena fönster, inte av den kvalité att man kan sälja dem till intresserade. Fast det är känslan som räknas och frugan har inte samma krav på sina bilder som jag har.
Rödhaken har blivit något av en favorit och vi har två stycken som frekventa gäster vid vårt fågelbord.
Vi har lagt om strategi från förra vintern. Borta är det öppna fågelbord med frön som lockade till sig både duvor, skator och en o annan kråka. Det verkar som de större arterna insett att de inte kommer åt maten i år, för de lyser med sin frånvaro.
Fast den här duvan måste vara ny i trakten och tji fick den när han/hon kom dit för att stöka med de mindre fåglarna. Den såg lite moloken ut när den sjönk ned i snön.
Talgoxar och blåmesar är annars de vanligaste besökarna och de välkomnar vi med glädje.
Det är klart att man vill ta bilder av dessa charmiga djur utan en smutsig ruta mellan. fast när vintern börjar klinga av, så försvinner fåglarna från omgivningen. Man hör dem, men man ser dem nästan aldrig.
Lite besviken blev jag på bilderna den här söndagen…också ska tilläggas…för det är ett tag sedan jag fångade fåglar på bilder jag blev nöjd med. Jag stängde av kameran, satte på linsskyddet och skulle resa mig från stolen, då…
Som vi har längtat efter denna syn. Vi har inte sett skymten av en domherre sedan vi flyttade ned till Högbrunn. Nu satt den där, överst på en gren i grannens trädgård. Snabbt av med linsskyddet, på med kameran, strunt i alla inställningar och pang så trycktes ett antal bilder av innan den vackra fågeln lyfte och flög iväg.
Bilden ovan är på ren svenska, skitdålig, men blev ändå den av de jag knäppte av som lämpade sig bäst för publicering. Något av ödets lott att man råkar stänga av kameran sekunderna innan ett av mina mest efterlängtade motiv landar några meter utanför fönstret. Fast nu vet vi att de finns i omgivningen och jag är rädd för att ytterligare timmar kommer att tillbringas på en stol bakom ett skitigt fönster.
stefansvardag.wordpress.com 