Rundtur

Det här inlägget är en fortsättning på det förra och är således en bildberättelse från söndagen den 1:a december.

Jag nämnde i det inlägget att det inte bara var en jakt på julstämning som fick mig att vandra ut med kamera och stativ vid 5-tiden på morgonen. Syftet var också att visa upp ett Nyköping i decemberskrud och när förnuftiga människor ligger och sover.

Det här inlägget inleds med en bild från Teatertorget och på ljusdisplayen på taket ser ni klockslaget. Då hade jag vandrat från hemmet i Högbrunn och tagit några bilder i Teaterparken. Ni ser också att Storgatan bakom skulpturerna ligger lika öde som man förväntar sig denna arla tid på dygnet.

Via denna öde gågata tog jag mig över ett likaledes öde torg och fram till Nicolaikyrkan där man tänt upp i fönstren på ett charmigt och färggrant sätt.

Det blev några bilder innan jag sneddade över vägen och ned på promenaden intill Nyköpingsån. Det är svårt att ta den promenaden utan att föreviga vyn mot Sparbankshuset och på statyn Svalorna som står där ute i vattnet. Det spelar ingen roll om det är sommar, vinter eller någon annan årstid. Det här är motiv som merparten av alla Nyköpingsbor med en kamera förevigat någon gång och visst är det lätt att förstå dem, förlåt….oss?

Lite längre ned vid ån passeras både Behmbron med sin dekorativa ljusuppsättning och Fiskbron som är omgiven av turistmagneter som Bryggeriet, NK-villan och Nyköpingshus.

Det är väl bara att traska vidare längs med ån och var hamnar man då? Jo, nere vid hamnen dit åtminstone merparten av alla mina promenader leder mig. Från Clarion hotell har man denna underbara utsikt mot hamnbodarna och de gamla industribyggnaderna på andra sidan Hamnvägen.

Tyvärr var trafiken gles, så de tilltänkta ljusstrimmorna från förbipasserande bilar uteblev i de närmaste. I normala fall älskar jag när trafiken är gles, eller t.o.m. obefintlig, men i fotoprojekt som det ovan är fordon ett välkommet inslag i stadsmiljön.

På andra sidan Hamnvägen placerade jag stativet och tog bilden på Hamnmagasinet under en himmel där gryningen sakta började färga himlen i det färgspektra man så gärna vill se.

Ett hamnområde, lika öde som centrala Nyköping och det är inte utan att man längtar efter sommaren då det är liv och rörelse i området. Inte ens en fiskare syntes till på kajen, inte ens en morgonpigg joggare eller hundägare som tvingats ut i kylan. Bara jag och min kamera.

Dags att vända hem till en efterlängtad frukost, men dessförinnan några bilder till. Att gå hem utan någon bild på Silohuset är inte att tänka på. I synnerhet inte när ljusförhållandet är så där att man bara inte kan motstå det.

Snart var jag åter framme vid Teatertorget som var lika öde som det var när jag begav mig ut på rundturen.

När jag var på toppen av den omdiskuterade viadukten började himlen visa sig från dess bästa sida. Vem kan ana att ett annars trist industriområde kan fånga intresset, men även värmeverket gör sig bra när bakgrunden lyser upp trista byggnader i ett trist område.

Nu fällde jag in benen på stativet för sista gången under denna arla promenad…var det tänkt.

Fast när jag med snabba steg tog mig hemåt mot värmen inomhus och den efterlängtade frukosten, råkade jag vända blicken bakåt och såg den här synen.

Då jag inte ville ta några bilder med handhållen kamera, blev det att åter fälla ut benen och så placerade jag mig på gång- och cykelvägen där jag knäppte av några bilder.

Jag har skrivit det förr och skriver det igen. Sömn och sena morgnar i all ära, men någon gång bör ni ta chansen och ge er ut i staden när merparten av dess invånare sover. Upplevelsen är något helt annat än under dagen där människor trängs på trottoarer och ljuden från förbipasserande bilar överröstar de fåglar som kvittrar bland buskarna. Givetvis är sommaren att föredra då också dofterna slår emot en på ett helt annat sätt än under dagen, men dit är det tyvärr långt.

 

Det ger mycket – del 1

Det ger mycket att gå långa promenader, både för hälsan och upplevelsen. I två inlägg får ni se vad jag såg under några dagar i juni. Del ett hämtas från mer stadslika miljöer…

…som den här gamla byggnaden vid Nyköpings lasarett. Tror jag haft både trevliga och mindre trevliga upplevelser därifrån.

Även denna bild från lasarettsområdet. Lite extra träning skadar ingen.

Storgatan i sommarskrud, sett från Teatertorget.

En av de groteska figurerna i fontänen vid Nytorget.

Lite mer vattensprut, nu i Teaterparken.

Det nya museet, välkommet och kritiserat. Skulpturen utanför…nja…

Silohuset en lugn söndagsförmiddag.

Man kan och ska kritisera kommunen för mycket, men här har de lyckats. Ännu inget klotter, ännu inga märken efter knivar i trät och väldigt rent.

Tyvärr kan/vill man inte bada i Stadsfjärden, men njuta intill densamma går alldeles utmärkt.

Stadsfjärden ja. Turisterna börjar anlända nu. Jag har lärt mig att man hissar flaggor efter besökarnas nationaliteter. Stämmer det?

Det var bangolfare i stan.

Vid slottet hade man dekorerat inför årets Gästabudsspel.

Alldeles intill lystes området upp av denna vackra buske.

Fortfarande kvar vid slottet och lite Stairways To Heaven. Såg inte duvan som fladdrade förbi förrän jag såg bilden i datorn.

Vår kanotkung tittar hungrigt mot ett stängt Rökeriet.

På väg att möta upp frugan vid tågstationen…

…där personal var fullt sysselsatta att serva ett lok.

En sista blick från station och mot Sunlights industriområde.

To be continued….

 

Dagen efter

Igår firade hundratals barn och ungdomar att det äntligen är sommarlov i Nyköping. För några av ungdomarna var det en särskild dag, nämligen deras sista i gymnasiet. Nu väntar många spännande äventyr, en ovisshet och det första klivet in i vuxenvärlden. Det kommer att gå bra för de flesta av dem, men tyvärr säger statistiken att det inte går riktigt lika bra för andra. Hursomhelst, låt njuta av det efterlängtade lovet och den sommar vi alla vill ska bli fin.

Jag har inga barn som slutade skolan igår, så av den anledningen närvarade jag varken på Stora torget, Vallarna, vid någon skola eller vid den traditionella kortegen genom Nyköping.

Därför tänkte jag försöka dokumentera Nyköping dagen efter den stora dagen. Vad är bättre än att göra detta tidigt på morgonen när jag ändå skulle ta den långa promenaden till Ohlsons för att inhandla färskt bröd till frukosten.

Det första spåret av gårdagens och nattens firande syntes ganska snart.

Annars var spåren glesa. Det syntes inte mycket av den dekoration som mötte mig på vägen hem från jobbet igår. Ungdomarna och deras föräldrar hade gjort ett bra jobb med att städa undan efter sig. Förövrigt märktes det inte mycket alls av något firande igår kväll, åtminstone inte i kvarteret där frugan och jag bor.

Borta vid viadukten hördes ett muller och en dekorerad bil kom åkandes nedför backen.

Jag tänkte först att det var ett deltagande ekipage till det Rally-SM som just nu pågår i skogarna utanför Nyköping och kanske så är fallet, även om Volvon på bilden skiljer sig från de mer moderna bilar som svischat förbi på vägen mot Sunlight där de håller till mellan fartsträckorna.

Sunlight ja, denna pärla i Nyköping. Morgonsolen gjorde sitt till där jag stod uppe på viadukten och tittade ut över Högbrunn. Lite mörka moln i bakgrunden. Kunde det verkligen stämma när meteorologerna lovat sol och ett stort antal plusgrader idag? Meteorologer är ju annars som politiker. Man litar på allt det säger…

På en öde Storgatan hade kommunens renhållningsarbetare gjort ett bra jobb, som alltid ska tilläggas. Under perioder när jag jobbade skift och såg Nyköpings gator innan renhållningsarbetarna gjort sitt, var det ibland ingen vacker syn som jag möttes av. Lort-Sverige gjorde verkligen skäl för namnet.

Nu på morgonen var det städat och fint och den här dekorationen var en av få som lämnats kvar sedan igår.

Storgatan ja. Så här öde brukar den vara arla lördagsmorgnar.

Personligen njuter jag av denna tystnad som möter upp under mina tidiga promenader. Fast ibland stöter man på tråkigheter. Förra lördagen var det ett krossat skyltfönster till en av centrala Nyköpings klädbutiker. Nu på morgonen låg cyklar på både gator och i buskar. Som en lokal cykelförsäljare beskrev det i SN den 7:e maj.

”Jämfört med Stockholm är det brutalt. Nästan varannan dag kommer det kunder som blivit av med sin cykel”

Han är själv från Stockholm, men upplever att problemet är större i vårt lilla Nyköping. Han har blivit bestulen på sin cykel vid två tillfällen, något jag själv drabbats av vid ett.

Efter inköpet av färskt frukostbröd stötte jag på två skolungdomar som spatserade nedför gatan. Av tonläget att döma var de inte riktigt sams, men vi får hoppas att allt ordnar upp sig när de fått sova en stund.

Annars var det blomsterprakten som fäste min uppmärksamhet. Ibland kan man mötas av uppdragna planteringar och omkullvälta blomkrukor, men inte idag.

Tidiga morgnar brukar ofta innebära lugna morgnar. Vinden verkar också den vara morgontrött och ligger vilande tills det är dags att göra sitt, för blåser verkar det göra allt oftare i denna del av Sverige. Nu låg Nyköpingsån alldeles stilla bland de grönskande träden. Vackert och rofyllt.

Flaggorna vid Stora torget hängde rätt ned och inte ens en liten vindpust gjorde sitt för att väcka liv i dem. Den här flaggan utanför en av stans matserveringar får symbolisera alla vackra svenska flaggor som syntes över hela Nyköping igår.

Det nya Teatertorget är en liten pärla. Inte minst sedan en av mina favoritbutiker äntligen fått sitt tillstånd att öppna en uteservering. Få fik och restauranger i stan kan skryta med att kunderna kan njuta av ljudet från porlande vatten när de intar sitt kaffe med tillbehör.

Nu låg torget öde och sakta men säkert började solen titta fram bakom husen som omgärdar.

Snart var jag hemma, men innan frugan och jag hann sätta oss vid frukostbordet kom en rejäl regnskur. Det gäller att ha tur, något jag tyvärr aldrig har när jag tippar. Ett av de mycket få mörka molnen jag nämnde tidigare i inlägget, släppte av sin last på sin väg österut.

Så mycket mer om fredagens skolavslutningar blev det inte. Ansvarsfulla ungdomar och föräldrar hade tillsammans med kommunens personal gjort ett bra jobb med att städa bort spår och rester av gårdagens firande.

Långpromenad i kylan

Det bet rejält i kinderna när jag tog med mig stativet och kameran ut på en långpromenad i området. ”Området” ifråga är Högbrunn och dess närmsta grannar.

Promenaden började vid Gripenskolan där jag en gång i tiden utstakade mina framtida mål. Nej, det blev inte riktigt som jag tänkt mig. Drömmarna om att ägna dagarna åt astronomi eller arkeologi med världens som skådeplats slutade på ett lager i Nyköping. Hursomhelst var det här jag ställde upp mitt stativ med kameran på lång slutartid.

Varken elever eller lärare syntes vara kvar i den nybyggda skolan, när jag knäppte av några bilder.

Ett par nyfikna grabbar kom gående från andra hållet och frågade åt vem jag tog bilderna. Det tråkiga svaret var ”mig själv”.

På andra sidan skolan ställde jag åter upp stativet och fångade ”den gula måsen” borta vid Gumsbacken.

Som sagt, lite kyliga vindar, så både mössa och handskar hade letats upp från garderoben. Handskarna kom väl till pass när det kalla stativet bars genom området och över Norrköpingsvägen mot Lindbacke.

Där, på cykelvägen, ställde jag upp stativet och fångade den nedgående solen bakom de täta molnen. Jag hade hoppats på en riktig solnedgång, men den får vänta till en annan gång.

Uppe vid själva naturreservatet färgades molnen och himlen lite mer rosa. Det måste vara solens vinkel som gör att en himmel kan få så olika nyanser med bara några minuters mellanrum.

Särskilt skönt var det nu inte, så jag hastade vidare efter att bilden ovan togs. Det blev en lång sträcka genom Högbrunn, upp över viadukten och ned på det nya Teatertorget. Jag har tagit den här bilden förr, men kunde inte låta bli att förnya den. Min egentliga förhoppning var att fånga Storgatan från en högre nivå. lite längre upp i backen. Att ställa upp kameran i mittrefugen på körbanan var ingen bra idé och från gångbanan intill fick jag inte riktigt den vinkel som krävs för att få med gågatan och dess butiker.

Kanske man måste bege sig ut sent på natten när inga eller åtminstone få bilar passerar. Ett senare projekt, kanske…

Som sagt, inte särskilt skönt den här kvällen. Promenaden sträckte sig inte längre än till torget ovan. Därifrån bar det raka vägen hem, men strax innan vår bostad ställde jag upp stativet igen och tog denna bild. Ibland behöver man inte ge sig långt för att hitta något av det man är ute efter. De stjärnformationer som skapas i gatlyktorna när bländaren är satt, som i det här fallet, på f/20.

Vintern närmar sig, men först ytterligare en kvällspromenad för att utföra ett annat litet projekt med mörkret som kuliss. Till det återkommer jag och därefter får ni en dryg vecka nöja er med inlägg som redan tagits fram och bara väntar på att publiceras.

Det handlar om en ny turistattraktion, välkända platser i svartvitt, färgprakt och lite till. När ni ser dem befinner jag mig lite söderöver där vädret förmodligen är något mildare än här.