Frugans kelgrisar

Min fru älskar sina blommor och vårdar dem lika ömt som nyblivna mammor vårdar sina barn.

Vårtecknen

Nu börjar de dyka upp, de där tecknen som så många längtar efter.

Jag talar givetvis om vårtecknen.

Vår lilla oas

Frugan och jag har skapat oss en liten oas i det Nyköping som förlorar allt mer av sin charm när nya, moderna och framför allt dyra bostäder poppar upp som svampar.

Vi har bägge en bakgrund som boendes i hyresfastigheter, både i staden och på landsbygden. För fyra år sedan fick vi chansen att bryta denna trend då vi kunde matcha de bud som låg på en bostad i ett av Nyköpings lugnaste områden.

Den makroskopiska världen

Jag satt i vår lilla trädgård och njöt av värmen. Plötsligt fick jag en idé om ett inlägg på bloggen. Varför inte skruva på makroobjektivet på kameran?

Ja, varför inte? Så det gjorde jag och begav mig därefter ut på jakt efter motiv i det vår lilla täppa kan erbjuda. Det ska sägas med en gång att fota med ett makroobjektiv är en utmaning i sig. Är den sedan handhållen med en liten bländare för att få så mycket som möjligt av bilden skarp, så är det inte enklare.

En utmaning så klart, men utmaningar är till för att utmana, så…

Det blev inga mästerverk, men några av bilderna är jag riktigt nöjd med. Andra får följa med som utfyllnad, som den här lilla blomman där fokus ligger på pistillerna och inte bladen.

Det hade regnat lite timmarna innan och blir det mer perfekt att fota annars ointressanta blad med några regndroppar på?

Det här är nederdelen på en potatisblomma. Eller rättare sagt blomman som växer i toppen på de plantor som har potatisar under jord.

Jag är väldigt dålig på växtnamn, men den här är ganska vacker och är fotad på håll.

På nära håll ser man hur regndropparna klamrar sig kvar i bladen.

Jag vet att detta är jordgubbar och de är nu uppätna. Att fokusera med ett makroobjektiv för att få en hel jordgubbe skarp är omöjligt om man inte använder stacking. Stacking innebär att du tar flera olika bilder på samma motiv, lägger fokus på olika delar och sätter samman bilderna i ett fotoredigeringsprogram. Det gjorde jag inte här, så fokus ligger på toppen av jordgubben i mitten.

Så över till djurens värld. Den här fågeln är fotad från tre meters håll och här lämpar sig självklart ett teleobjektiv bättre, men utmaningar som sagt. Det syns både missfärgningar och kromatisk abberation, så bilden får symbolisera ett misslyckande.

Den här snigeln hade lyckats ta sig ändå upp på vår förvaringsbox och man kunde nästan följa den slemmiga massa den lämnade efter sig. Den var på väg ned igen när bilden togs.

En nattfjäril hade parkerat sig på altandörren.

En liten gräshoppas hade förirrat sig in i trädgården och nu var den på väg ned i en väska när jag skrämde den.

Om detta är en tvestjärt eller något annat vet jag inte med säkerhet, men den hade mött sitt öde i ett spindelnät (som knappt syns)

Så till de två bilder jag är mest nöjd med. En av de mer irriterade arter vi har i vår trädgård.

Att ta bilder med ett makroobjektiv är en utmaning, men ganska trevligt. Jag planerar ett tema nu i sommar, men då får det bli med kameran på stativ och en ringblixt på makroobjektivet.