Från lite rusk till j**ligt mycket rusk

Det är bara några veckor sedan jag stack ut kameran genom altandörren och tog bilder från ett lät strilande regn.

Bara några veckor senare känns det som att allt är över.

Längtan

En vecka före jul brukar julstämningen så smått infinna sig. Julklapparna är delvis köpta, julkorten skrivna, det är bestämt var julen ska firas och vilka rätter var och en ska tillreda till julbordet. Fast om julen ska vara en riktig jul är snö en viktig ingrediens, men när jag idag vandrade genom ett gråtrist, lite småruggigt och ett helt snöfritt Nyköping, kändes julen avlägsen, så avlägsen.

Det myckna regnandet har bildat pölar man får klafsa genom och naturen erbjuder inget att glädjas åt. Utöver detta är det mörkt när man går till jobbet och mörkt när man går därifrån. Om nu inte vädret vill bjuda på julstämning, så är längtan inte så markant som den borde vara. Nej, det är inte utan att man tittar upp mot himlen och längtar avundsjukt på att få sitta i ett plan med destination varmare land.

På min gata

På min gata är det ganska lugnt, förutom några som blåser förbi bostaden i alldeles för hög hastighet och att det stjäls cyklar även här. Min bland fler….

Jag kom hem från en eftermiddagspromenad i gråtrist höstväder och möttes av en himmel som började spricka upp. Få fenomen kan vara så vackra och ombytliga som himmelen och när de grå molnen skingrades och visade upp en himmel som gick i rosa ton, var det bara att hämta kameran och knalla ut på gatan igen.

Tänk bara så fort det svänger. Från regntunga, täta och gråa moln till detta vackra himlaspel på bara några få minuter. Det visar att det finns hopp när det ser som allra tristast ut.

Det inte bara visade sig på himmelen att en förändring var på väg. Temperaturmätaren sjönk, det blev kallar och därmed drog dimman in från söder. Den syns lite i vänster bildkant och när jag lämnade min gata och klev in i lägenheten tog det inte många minuter innan dimman tätnat så pass utanför fönstret att gatlyktorna bara skymtade som orange fläckar därute.

Mulet

Efter nästan tre månader med en obarmhärtig sol, en tryckande värme och en luftfuktighet som fick mig att svettas bara av att dricka vatten, så var det inte utan att man i söndags utropade ÄNTLIGEN!

Temperaturen har rasat till 16-17° och regntunga moln drog in mot Nyköping. Det var direkt uppfriskande att ta en promenad till livsmedelsbutiken för att inhandla förnödenheter. Samma promenad en vecka tidigare slutade med en svettdrypande t-shirt jag på morgonen hade hämtat ur klädgarderoben och svettdroppar som hela tiden rann ned i ögonen.

Det svala vädret kändes så uppfriskande att jag efter hemkomst tog fram kameran och begav mig i väg på cykeln. Nog såg det ut att vara nära till både åska och regn när jag slängde mig på cykeln med riktning hamnen.

Fast det kom inget regn. Vid slottet kändes några droppar på pannan, men det kunde lika gärna varit en fågel som prickade rätt.

Hamnen blev det och runt hela stan tornade molnen upp sig. Det var väl själva tusan om de inte bar på regn.

Måste säga att området framför Nyköpings nya museum ser fint ut. Påkostat som det är får vi hoppas att det håller vad det lovar och det tror jag…

Dags att återvända hem, torrskodd utan vare sig regndroppar eller svett som klibbade fast vid kroppen. Det stora hotellet vid Högbrunn gjorde inte direkt skäl för namnet den här dagen. Annat var det under juni och juli.