Den blomstertid nu….

På en lång promenad i vår vackra stad Nyköping, kan man få se dessa vackra växter på platser man inte skulle reagerat på om inte kameran hängde över axeln. Det här inlägget kommer kort och gott att handla om blommor.

Jag är ingen botanist och känner inte till namnet på alla arter ni kan se på bilderna nedan. Då jag inte vill gissa eller ägna tid att googla, låter jag helt enkelt bli att namnge dem. Bara platserna där de växer får sin plats.

Nya kyrkogården. Jo, jag vet att det känns märkligt och kanske fel att ta bilder på det som växer här, men kyrkogårdar tillhör våra vackraste och mest rofyllda platser. Dess bättre var det ganska folktomt den här dagen, så jag kunde ta bilderna såsom bilder på växter helst ska tas…i ögonhöjd med dem. Av den förklaringen förstår ni att jag kom hem med gröna knän och armbågar. Tack o lov var det sommar den här dagen och därför var det t-shirt och shorts som gällde och jag slapp därför kasta kläderna i tvättkorgen när jag kom hem.

Tvärs över vägen från kyrkogården sett ligger Frisksportartorpet. Ett litet eldorado för de som vill fota blommor och småfåglar.

På vägen hem gick jag in på motionsspåret vid Hållet, genom tunneln under E4:an och till lasarettsområdet. Där växer detta träd.

I en klippskreva inte långt därifrån växte denna maskros. Inte särskilt vacker, inte särskilt spektakulär, men gör sig ändå ganska bra i omgivningen. Hade du tagit en bild på denna, eller ens lagt märke till den? Förmodligen inte och det hade inte jag heller om inte mitt fotointresse försöker hitta nya utmaningar och motiv.

Snart var jag hemma igen och där märkte jag att frugans intresse för trädgården börjat visa sig från sin bästa sida. Man behöver som sagt inte gå över ån för att hitta vatten…

Annonser

Lugnet på landet del 1

Det är nog bara att konstatera. Jag är ingen stadsmänniska, utan trivs bättre på landet.

Man behöver inte ta sig särskilt långt utanför Nyköping för att finna det man letar efter. Lugnet, tystnaden, stillheten och i ett huj rinner vardagens stress och bekymmer bort som vattendroppar på en nyduschad kropp. Under två dagar upplevde jag detta, detta som var och en borde prova på ibland. Livet är inte bara asfalt, betong, avgaser och shopping. Livet är så mycket mer än så.

På kvällen satte jag mig på cykeln och begav mig till Svanviken. Naturreservatet bortom Ärila golfbana och nedanför Ryssbergen. Här är det skönt att ta sig genom den sanka marken och ut till fågeltornet längst ut på promenaden.

Att bara sitta här intill Kilaån endast omgiven av ljudet från kvittrande fåglar och vinden som susar i säven är en ynnest.

Dagen till ära var det ont om fåglar ute på den sanka ängen och ingen bäver sågs simma förbi. Fåglar fanns det annars gott om, men utom synhåll. De hördes dock väl och ibland såg man dem flaxa som skuggor ute bland vassen. Det finns en del rovfåglar här ute. Ett par stycken fick jag syn på, men på lite väl långt avstånd för att få dem bra på bild.

Vilka arter törs jag inte säga, då min kunskap i flora & fauna är tämligen begränsad. De här änderna som flög förbi känner jag igen utan benägen hjälp.

Annars var det här det enda i djurväg jag lyckades se. Jag tror, bara tror, att det är en tjugotvåprickig nyckelpiga. Det lär förövrigt finnas 60 arter av nyckelpigor i Sverige.

Växtligheten är det man annars märker av mest. Det är lite av träskmark mellan Kilaån och Ryssbergen, så jag kan tänka mig att det kryllar av liv därute. Bland vassen som omger fågeltornet kvittrar det rejält som sagt, men visa av erfarenhet verkar fåglarna ha respekt för människan och det är kanske tur det.

Arterna på bilderna nedan är välkända, även om det bara är vitsippan jag kan namnge.

Cirka en timme satt jag på bänken vid fågeltornet, filosoferade lite om livet och saker som händer i världen. Därefter trampade jag med riktning Nyköping. Golfare är ett säreget folk, men de verkar ha kul därute.

Del 2 följer i morgon….

Jag håller mig inne

Skitväder ute och av sommarens blommor finns inget kvar.

Vad gör man då? Jo, man håller sig inne och tar bilder av de blommor som frodas i vårt hem. En stunds tidsfördriv innan det bär av till jobbet.

 

 

Frost

Efter sommaren väntar en vinter och däremellan har vi en höst. I gränslandet mellan höst och vinter har det mesta av färgen försvunnit från träden, men istället har vi frosten som förgyller det som växer på marken och nära den.

Som i vår lilla trädgård.

Intill hemmets lugna vrå

Ibland behöver man inte ta särskilt många steg för att finna färgprakt. En kort promenad till återvinningsstation och tillbaka, visade upp en bild av hösten som t.o.m. jag kan stå ut med.

Innan vi räfsade ihop lite skräp på altanen fick denna pion stå modell…

…och blickade man över staketet och upp mot en nästan molnfri himmel, hamnade denna björk i blickfånget.

100 meter från hemmet ligger något som man med god vilja kan kalla park, eller åtminstone grönområde. Just dessa blir allt mer sällsynta i ett Nyköping där politikernas mål på 700 nya invånare varje år, får staden att allt mer fjärma sig från den småstadsidyll som lockat storstadströtta stockholmare.

Inte mycket för världen, men visst finns är det en härlig färgpalett som visas upp?

Precis intill återvinningsstationen växer det buskar och i dessa glesa buskar finns ett och annat rött löv som förgyller. Skulle tro att dessa är borta inom några dagar. Kylan har anlänt och det bådar inte gott för växtligheten.

Fast borta bra, men hemma bäst. Gammalt, men trevligt, gemytligt och höstlikt.

Betraktelser 1 – utanför staden

Detta och kommande inlägg visar lite av det jag sett på mina promenader i och utanför Nyköping.

Fortfarande är det tre veckor till den efterlängtade semestern och tittar man på vad meteorologerna visar den närmsta veckan, har jag inga problem med att längta. Dessa dagliga promenader brukar underlättas av att kameran hänger på axeln. Den senaste månaden och två månader framåt inspireras jag också av den stegtävling som arrangeras världen över. ABB har cirka 5 960 lag anmälda, 4 från ABB Cewe och mitt lag ligger just i skrivandets stund på en 4:e plats i Sverige med sikte uppåt.

Motion, hobby och inspiration på en och samma gång. Vad kan bli fel?

Det här inlägget visar då lite bilder från promenader i Nyköpings utkanter.

Som den här gamla skylten som numera göms i grönska på vägen till Minninge gård.

De här till synes ganska nyinköpta vandringskängorna som fortfarande hänger på informationstavlan vid Lindbacke.

Apropå Lindbacke, ett av favoritställena i stan. Två växter som lyste upp i det gröna.

Hackspetten som inte ville vara med på bild är också den förevigad vid Lindbacke…

…liksom den här natursköna gångstigen.

Vid Arnö gård finns det många intressanta byggnader att fördjupa sig i, men också intressant natur. Som exempelvis den här mörka dungen som leder ut i ljuset vid Svanviken.

Inte så naturskönt kanske och lite av en bild i tiden. Landsbygden förfaller få den väl kallas.

Nästa gång blir det lite bilder från centrala Nyköping och lite av det jag sett under mina promenader där.

 

I ögonhöjd

Det säga att två motiv alltid ska fångas i ögonhöjd. Barn och husdjur. Fast givetvis får man en annan dimension av växter om man fångar dem på deras egen nivå. Visserligen innebär det lite mödor och människor som passerat 1,93 cm Stefan liggandes på magen, har nog haft svårt att hålla flinet borta ibland.

Oömma kläder är alltså vad som gäller när man vill uppleva blommor på deras naturliga höjd. Att man får med sig en och annan insekt hem, får väl räknas som ett oönskat inslag. Så länge det inte är fästingar som hittar in under kläderna, är det väl ändå ett umbärande man får stå ut med. Bilderna nedan är alla tagna vid och i skogen kring koloniområdet Anderslund i utkanten av Nyköping.