På måfå

Ibland finns det inga förutbestämda tankar eller idéer kring mitt fotograferande. Ibland dyker objekten upp på måfå eller så förevigas de när man stöter på dem. Ibland blir de bilderna mer intressanta än de förutbestämda motiven, ibland inte.

Det här inlägget handlar om bilder som bara dök upp där och då och som inte var planerade i förväg.

Som de här två bojarna som ligger och skvalpar vid kanotstadion. Jag och kameran var där i ett speciellt syfte när jag såg det gula mot bakgrund av det blå. Får väl kalla bilden kontraster. Nu blev slutresultat inte det tänkta, då den blå vattenytan fick en tendens att fräta ut på bilden. Ska sägas att dessa bilder som tas på måfå aldrig blir fler än en och spänningen över slutresultatet ser jag inte förrän jag kommer hem. Blir lite mer spännande så.

Nästa bild är från Linudden. Där var jag förra helgen för att föreviga blåsipporna som växte både rikligt och tätt. När jag såg de täta, men ack så kala träden ute i reservatet kom tanken på denna bild upp. En något längre slutartid, men inte för lång, och en lätt rörelse med kameran från trädens rötter och upp, skapade denna illusion av oskärpa och rörelse.

Förra söndagen överraskades Nyköping av både hagel och snö. Den tilltänkta promenaden blev därför aldrig av och istället stack jag ut kameran genom altandörren och fångade de dasstora flingorna mot våra tujor. Synd bara att ingen fågel hade hittat till fågelbordet. Det hade gett bilden det där lilla extra.

Vi hade barnbarn på besök förra helgen och de kom springande ut i vardagsrummet och sa att en nyckelpiga satt och drack vatten i köket. Det gjorde det…

Ibland åker makroobjektivet på.På köksbänken ligger ett paket med Voltaren som jag tar mot min ömma armbåge. Det lilla geléartade pillret gör sig ganska bra mot en svart strumpa trätt över en flaska. Lite arrangerat, men påhittat där och då.

Lite mer arrangerat. Vinflaska och glas placerade framför och på ett ark med ugnsfolie. Behöver inte vara svårare än så.

Efter en klunk vin, nja…två, kom nästa idé. En bild på mitt eget öga med en kraftig underexponering. Att få till skärpan på just ögat visade sig inte vara lätt. Här måste jag erkänna att det inte blev bara en bild, utan två. Den ena raderade jag direkt i kameran, men på bilden under kom skärpan ungefär där jag ville ha den. Lite efterbearbetning i Photoshop för att göra de mer mörka parterna ännu mörkare.

Japp. Man måste inte alltid planera sina objekt innan man ger sig ut. Ibland fungerar det bra med ingivelse och lite fantasi.