Bye bye

Jag förlitar mig på instinkten och tror att vintern äntligen är över och att den kommer ersättas av våren.

Det har varit en både kall och snörik vinter och säkerligen efterlängtad av många. Dock inte av mig som önskar man kunde spola förbi perioden oktober-mars. Fast visst finns det tjusningar med vintern, även för oss som inte gillar den. Att fotografera en riktig vinter i vår del av Sverige hör inte till vanligheterna och visst har både du och jag fått till bra vinterbilder, oavsett om de tagits med mobilen eller systemkameran.

Några eftersläntare nedan. Bilder som blev över när tidigare inlägg skapades och som visar att vi i Nyköping haft en riktig vinter.

Fast visst är bilderna nedan en efterlängtad syn? Istappar som hänger ned längs hustaken är ett vårtecken gott som något. Både synen och ljudet av smält is som droppar ned på marken väcker vårkänslorna.

När sedan fågelsträcken drar in över stan vet man att det är nära…

Annonser

En värld av is

Om det förra inlägget visade upp ett Nyköping som fick oss att förnimma en annalkande vår, handlar det här inlägget om ett Nyköping där vintern håller oss i ett järngrepp.

Vart i stan ska man bege sig om man vill uppleva något som för tankarna till Antarktis eller från ”Den frusna planeten” i någon science-fiction film? Jo, till Storhusfallet vid den lilla Sågarbacken. Kombinationen av fukt från fallet och kyla, kan skapa de mest fantasifulla kreationer av is och frost.

Låt vara att årets vinter inte bjudit på samma spektakulära skådespel som det för två år sedan, då Nyköpingsborna vallfärdade hit med sina kameror för att fånga området som var skrudat i en hinna av is och frost. Från själva fallet och långt ut med promenaden längs med ån. Några bilder finns att skåda på min förra blogg.

Både träd och mark hade en hinna av fruset vatten. Så hade också trappstegen ned mot ån, vilket jag upptäckte när fötterna plötsligt tog en annan väg än den jag tänkt. Instinktivt kastade jag ut den lediga handen och greppade trappräcket och lyckades därmed klara mig från en vurpa med stort V. Lite mer smärta i den redan onda axeln och ett eventuellt benbrott hade jag överlevt, men en demolerad kamera för x antal tusen vet i tusan om jag hade klarat.

Denna värld av is och snö tror jag inte man ser på andra platser i Nyköping och visst för oss tankarna till platser långt härifrån. Jag var inte ensam på platsen och inte heller den enda med kamera. Uppenbart fascineras fler av området kring Storhusfallet, men det gäller att snabba på då de milda vindarna ser ut att dra in över stan under kommande vecka.

Redan den här dagen såg man hur det frostiga lagret mer eller mindre hade försvunnit från träden en bit bort från fallet. Det var egentligen bara träden närmast som fortfarande tyngdes ned av is.

Denna kalla och snörika vinter lär få se en Nyköpingså med högt vattenstånd. Därför kommer säkerligen slussportarna vid Storhusfallet att vara öppna under längre perioder än vanligt. Ån måste helt enkelt göra sig av med vatten och vad gör det. Det är sannerligen mäktigt att se hur vattnet kastar sig utför det lilla fallet med ett mullrande dån.

En liten känsla av science-fiction får man när man ser Näcken sitta på plats bland isskulpturer och snö. Den som är extra modig kan få rätt häftiga bilder på statyn och dess omgivning. Så modig var inte jag, vis av erfarenhet från den isiga trappan ned till ån. En vurpa i slänten ned mot skulpturen, skulle kunna få förödande konsekvenser och dessa var jag inte beredd att möta.

Ytterligare en eller ett par inlägg på temat vinter kan komma i närtid, sedan hoppas jag att berättelser och bilder på våren kommer att dominera bloggen du just nu besöker.

Kända motiv

Ett inlägg som inte kräver särskilt mycket text. Motiven är välkända här i Nyköping och när bilderna togs var de fortfarande omgivna av ett snötäcke som inte börjat töa bort.

Fast lite vår nu tack!!!!!

 

Snön faller

Detta inlägg skulle publicerats för en dryg vecka sedan, men de vårtecken som spirade dagarna innan kändes viktigare. Fast nu kommer snöbilderna och utanför fönstret fortsätter snön att falla.

Det här var en promenad jag tog efter jobbet, för ganska exakt två veckor sedan. En promenad som inleddes med en grå himmel, blåst, kyla och en del snöflingor som singlade ned mot marken. En promenad som avslutades med blå himmel och en sol som gjorde sitt bästa för att värma en frusen kropp.

Egentligen började det dagen innan, när snön sakta började falla igen. En liten föraning som bekräftades av TV:s meteorolog senare på kvällen.

Klart jag tog med mig kameran till jobbet dagen efter. Nu skulle det fotas snöbilder i Nyköping.

Eftersom jag jobbar nära Spelhagen var det förstå där jag började. En bitande kall blås pinade hamnbassängen och de båtar som där ankrar året om.

Snötäcket var inte särskilt djupt, men på sina håll räckte snön en bra bit upp på vaderna. Blåsten drev snön mot fasta punkter där den samlades i drivor. Lite vanskligt att gå när man inte ser var en fast punkt slutar och en annan börjar.

Inga vurpor, inga snedsteg och ingen snö innanför skorna. Jag klarade mig helskinnad över Hamnvägen och in mot gångvägen till Nyköpingshus. Restaurang Rökeriet och hamnbodarna ligger fortfarande öde, även om butikerna ser ut att ha öppet på helger. Fast visst är det premiären på Rökeriet man längtar efter i dessa dagar?

Isflak passerade i det strömma vattnet och av den orörda snön att döma var jag först att ta promenaden bort på slottet.

Området utmed Kungsgatan, Slottsgatan och tvärgatorna, ser några av Nyköpings vackraste bostadshus. Den här gula byggnaden lyser verkligen upp både sommar och vinter, men jag tror få noterar den då man passerar på vägen nedanför. Nyköpingsån och byggnaderna vid Bryggeriet tar säkerligen upp all uppmärksamhet. Synd, för det finns en del att titta på om man bara vänder blicken åt andra hållet.

Lite kall om fingrarna var jag nu och egentligen var tanken att bilden nedan skulle bli den sista på promenaden. Det kvarvarande klocktornet i stan som syns som en välkänd siluett där den står på Klockberget.

Fast med en himmel som nu var helt snöfri och som visade sig i en allt mer klarblå nyans, blev det inte så. Jag tog en liten omväg och hade i synnerhet ett motiv jag ville föreviga innan jag vända skorna med riktning hem.

Nej, det var inte bilen nedan. Jag misstänker att ägaren tillhör kategorin ”snö-hatare” som längtar förtvivlat till våren. Jag är förövrigt en annan, även om jag inte äger något fordon.

Nej, målet var det här kapellet på Gamla Kyrkogården. Dess vita färg smälter bra in i omgivningen av nyfallen snö och visst är det något alldeles speciellt att ta en bild på orörd snö där ingen gått, vare sig människa eller djur. Den vita matta som ledde genom allén mot kapellet var av det mer sällsynta slaget. Det gäller som så ofta att vara på rätt plats vid rätt tidpunkt.

Fast snett bakom mig hade någon passerat på vägen mot någon av gravarna vid kyrkogårdens entré.

Högbrunn är mitt hem och i Högbrunn ligger en av Nyköping industris mest kända platser, Sunlight. Ett ställe dit jag ofta går, ibland för att träna, ibland för att utnyttja spa-anläggningen och ibland för att äta god mat i den trevliga restaurangen. Rekommenderar ett besök på detta ställe där det finns något för alla…nästan.

Svensk industrihistoria är ett sorgligt kapitel och inte minst i en stad som Nyköping där stora industrier i mångt o mycket försett kommunen med tusentals jobb, nya invånare och stora skatteintäkter. Idag går det si så där för de kvarvarande industrierna i denna stad. Fast visst är byggnaden i sig intressant och vacker, framför allt på den ombyggda insidan. Fast intresserar man sig för detaljer, finns mycket att skåda också på utsidan.

Nytorget är Nyköpings minsta och kanske minst kända torg. Trots det är torget en liten oas och framför allt på somrarna kan man se personer som sitter på bänkarna under de lummiga träden och bara njuter. Brunnen i mitten av torget är väl värd att skåda. Kanske inte på vintern när den är avstängd och figurerna som kantar den göms under snö.

Intill det lilla torget ligger också den katolska kyrkan. Ganska okänd för många sticker den ut från intilliggande byggnader.

Nu bar det av hemåt. De kalla fingrarna och den kurrande magen påminde mig om att det var dags. Fast det inte att undvika ett stopp vid vår förening. En himmel som nu var helt fri från moln och snö, utgjorde en perfekt bakgrund till den vita snön och de gräddgula byggnaderna.

Även här märktes att blåsten hade format små drivor av snö mot de fasta punkterna i dess väg.

Hemma igen. Nöjd med motionen och bilderna. Givetvis gav det mersmak och nu när snön fortsätter att vräka ned över Nyköping, förstår ni att det kommer mer bilder av Nyköping i vinterskrud.

Det gäller att passa på. Nästa vinter kan bli lika mild och snöfattig som flertalet de senaste åren.

Frestande

Det räcker att se bilderna nedan, titta ut genom fönstret och se att de inte är tagna idag eller ens igår.

Nej, de har legat i mappen ett tag och var egentligen tänkta att publiceras i början av veckan. Tyvärr eller dessbättre, vilket ni nu vill, återkom vintern och detta med all kraft. Snön, kylan och vinden har förlamat Nyköping under ett antal dagar och lär tydligen göra så ett antal dagar till.

När bilderna togs var det lite vårkänning i luften och visst är det bara gästerna på på öppna hamnkrogar som skiljer denna bild från senvåren eller försommaren?

Inte utan att man en dag som denna kunde förnimma lite av det som väntar oss några månader framöver.

Fast riktigt så nära våren var vi ändå inte den här dagen. Ute vid hamninloppet låg isen kvar sedan den förra köldperioden och när jag stod där längst ute på kajen, både man såg och kände att vintern inte riktigt hade släppt taget om stan. Det bet lite i kinderna och visst stelnade fingrarna till mellan varven.

Fast när man såg de stora skaror fåglar som befann sig en bit ut i vattnet, kände man ändå ett litet hopp om en snar vår.

En liten kort avstickare på gångstigen bakom Lidl och bilden nedan hade lika gärna kunnat förevigas på våren och t.o.m. sommaren. Om det nu inte vore för isen och snön som i tunt lager täckte marken kring Kilaån.

Även den här promenaden företogs innan jobbet. Tack till eftermiddagsskiftet som möjliggör detta.

Det var dags att ta sig över Arnöleden och bort mot ABB-huset där jag tillbringat ett antal år. ABB-huset är förövrigt ett missledande ord. Företaget jag jobbar på och som inhystes i denna väldiga industribyggnad, håller idag bara till i ett litet hörn…ett antal hundra medarbetare fattigare. Industri-Sverige av idag.

På vägen till jobbet tog jag den här bilden. Den har inte ett skvatt att göra med årstider, utan motivet ser likadant ut under vår, sommar, höst och vinter. Vare sig man vill eller ej, är skorstenen vid värmeverket ett landmärke som syns över hela stan och framför allt syns röken som kommer ur dess inre.

Japp, vintern kom och vårkänslan på denna promenad försvann i ett huj. Dags för lite vinterbilder igen…

…fast nästa inlägg kommer också att fresta er med lite fler bilder från Nyköping dagarna innan vargavintern sköljde över oss.

 

På snabba ben

I lördags morse satt frugan och jag och åt frukost fram TV:n och femmilen. Utanför fönstret uppenbarade sig en färggrann himmel och jag såg framför mig alla bilder jag missade att ta och förbannade mig själv i efterhand för att jag inte skippade det svenska fiaskot och gav mig ut med kameran.

Det misstaget tänkte jag inte göra om i söndags, damernas tremil till trots. Jag vaknade tidigt som vanligt, kastade en blick genom fönstret och såg att också denna morgon skulle bli vacker. Klädde mig därför i tjocka vinterkläder och gav mig ut på en morgonpromenad.

Första stoppet blev vid Gripenskolan där skymningen uppenbarade sig över Nyköping.

Det blev en promenad jäms med Oxelösundsvägen och bort mot Lindbacke. En välkänd profil som syns över hela stan uppenbarade sig under en allt färggrannare himmel.

Egentligen tänkte jag vända vid Lindbacke för att återvända till värmen hemma, en god frukost och Charlotte Kallas jakt på en ny medalj. Det blev inte så, utan jag fortsatte på stigen nedanför Lindbacke och bort mot Stora Kungsladugården. Inte tusan kunde jag gå hem när det vackraste återstod.

På Lindbackes kullar fångade jag den här enen som förekommer ganska ofta på mina och andras fotografier. Vänd från den uppgående solen, började morgonens färger synas i de moln som sakta drev in från söder. Inte samma färgprakt, men med en viss tilldragelse.

Det fanns inte mycket att fota längs med stigen bort mot Stora Kungsladugården, men när jag svängde in på gång- och cykelvägen vid Gumsbacken blickade jag bort mot Lindbacke och fick se hur solen steg över träden och svepte in landskapet i en magisk palett.

Det är inte ofta jag får chansen att fånga bilden med stort B, men när solen gömde sig bakom ”Läppstiftstornet” tyckte jag själv att detta var just ett av de få tillfällena. Solen som försökte sträcka sig över tornet, den värme som solens sken alstrade i snön och de långa skuggor som svepte över det öppna landskapet.

Det var en kall morgon och fingrarna fick allt svårare att hålla avtryckaren halvvägs nere i försöken att fokusera. Jag har precis ställt om kameran med dess ursprungsinställningar och hade av den anledningen inte fördelen av att använda den s.k. ”back button fokusen”, vilken innebär att man fokuserar med Nikons AF-L knapp som sitter på baksidan av kameran. Den funktionen har flera fördelar och syftet är att ställa in den igen, men så hade inte skett denna kyliga morgon.

Inte bara kylan (-13°) fick mig att öka stegen. Även frukosten och starten på tremilen drog mig hemåt. Fast raka vägen hem blev det nu inte, utan det blev några stopp vid Gripenskolan.

Som här när solen fångade byggnaden, samtidigt som  täta moln började närma sig.

Vid Gripenskolans fotbollsplan, där jag själv spelat ett antal matcher, blev det ett gäng bilder i motljus. Att fota i motljus är mångas mardröm, men det går att få till bra bilder om man bara använder rätt teknik och nödvändiga inställningar. Därmed inte sagt att de två bilderna nedan är bra eller sensationella. Vill bara visa vad man kan åstadkomma, trots att solen lyser rätt in i objektivet.

Denna tidiga och kalla morgonpromenad avslutades där den började, med en bild på denna byggnad, cirka en timme efter att den första bilden togs på samma motiv.

Nu var jag nästan hemma och resterande sträcka avlöpte på snabba ben. En frukost framför TV:n och unga kvinnor på ben snabbare än mina. Det blev ingen ny medalj för Kalla, men däremot för Stina Nilsson.

En vacker morgon, ett antal lyckade bilder och en avslutning på OS som är det bästa vinter-OS Sverige genomfört. Kan en söndag i februari bli bättre? Ja, faktiskt. Glömde nämna att Manchester United spöade Chelsea i eftermiddagens Premier League-omgång.

I mörkret

Sverige är på många sätt ett fantastiskt land. Landskapet är något vi ska vara stolta över, oavsett om det är de mäktiga fjällandskapen i Norrland, Österlens charm, de små fiskebyarna på Västkusten, de vidsträckta skogarna eller vår fantastiska skärgård.

Visst kan man också charmas av de fyra årstiderna och hur de förändrar landskapet utanför vår dörr. Att som nu längta efter våren och alla dess kännetecken, är inte människor i alla länder förunnat. Se bara på omgivningen, när allt fler fågelarter återvänder från varmare klimat, när vårblommorna börjar färga marken i regnbågens alla färger och hur det lyser av glädje i människors ögon.

Fast vi får inte glömma bort att Sverige är grått, mörkt och kallt under halva året. Kanske att det finns en viss charm med vinter, kanske att några trivs bättre när kyla, snö och mörker omger oss och att vinteridrottare älskar den tid vi nu befinner oss i, förstår vi alla.

Jag är personligen inget större fan av tiden oktober- mars och tillhör de som verkligen längtar efter grönt gräs, vackra blommor i rabatterna och en kall öl på uteserveringen. Därför tycker jag att denna dikt av Karin Boye lämpar sig bra.

”I mörkret ligger jag och hör, hur klockor dånar utanför med långa, tunga, jämna slag, som mörkrets djupa andetag.

De dövar allt och söver allt och löser tingens dimgestalt i långa, tunga, jämna dån, som tanken aldrig lossnar från.

Jag är bland dem som knappast finns och bara vet och bara minns det gamla mörkrets hjärteslag, som väntar ingen morgondag. som fruktar ingen morgondag”

Nja, fullt så illa kanske det ändå inte är. Fast visst är längtan efter värme, sol och friheten att gå klädd i tunna sommarkläder stor. Vi kommer dit, det vet jag. Under tiden får vi värmas av de ljus som lyser upp mörkret i våra hem.