Så här på sommaren fylls snart minneskortet till kameran med bilder. Det är därför svårt, för att inte säga omöjligt, att publicera dagsaktuella inlägg här på bloggen. Olika teman och händelser skulle flyta ihop i ett hopkok av bilder, inlägg, berättelser och därför får ni del av dessa några dagar/någon vecka efter att de skett.
Den uppmärksamme inser snart att det här inlägget, eller rättare sagt bilderna, har ett par veckor på nacken.
Det var en lördag jag och frugan firade att det var 17 år sedan vi träffades. Inget stort firande, men lite god mat och dryck i hemmet. Det blev inte heller så sent, men när jag släckte på övervåningen lyste en stor helmåne utanför sovrumsfönstret. Ni vet en sån där måne man bara vill föreviga med kameran. Nej, tänkte jag, jag tänker inte springa ut med kamera och stativ nu. På söndagen var det lite mulet och månen syntes bara korta stunder mellan molnen. På måndagen och min första semesterdag, var vädret däremot ganska perfekt. Jag begav mig ut när frugan gick och lade sig.
Med riktning förbi Gripenskolan där ett fantastiskt, varmt sken spred sig över den nya byggnaden.
Jag var på väg till Lindbacke där man har en fantastisk utsikt över den nedgående solen. Jo, jag vet. Det var månen jag ville fota, men den dyker snart upp.
Vid Lindbacke var solen sakta på väg ned bakom horisonten. Bilden nedan är tagen precis nedanför naturreservatet och svackan där gör att solen ser ut att stå lägre än den egentligen gjorde.
Från toppen av Lindbacke har man en bra vy bort mot vattentornet ett antal kilometer bort, men med teleobjektivet (18-300 mm) kommer man ganska nära. Med rätt vinkel från solen får himlen en ganska blek och rosafärgad nyans, men den passar ganska bra till den vita nyans som tornet är målat i.
Fast det var solnedgången jag väntade på och den kom.
Det blev ingen bra bild på månen från den plats där jag stod, men jag fick en idé. Jag gick tillbaka samma väg som jag kom och från cykelvägen mellan Lindbacke och Biostaden sågs månen lysa över Värmeverkets spektakulära byggnader. Nu ville jag zooma in på månen, så därför är det träd och inte byggnader ni ser avteckna sig i förgrunden. Att fota en fullmåne kräver att man har några eller någon detalj med i bilden. Den blir annars ganska tråkig, om man nu inte har ett riktigt ljusstarkt teleobjektiv där man kan zooma in rejält på detaljer.
Jag valde just den här bilden p.g.a. molnslöjan som drog förbi. Kanske bilden hade blivit bättre utan den kanske inte. Den vackert färgade månen var trots allt det jag vill föreviga.
Jag fick min bild och vände hemåt. Fast ute bland buskarna vid utfarten till E4:an ställde jag upp stativet och tog en bild på månen på lite längre avstånd. Bilden är inte ljusmätt på månen och fokus ligger också på andra motiv, så därav är månen mer utfrätt än vad tanken var. Ni som fotar mycket vet vilken utmaning dessa förhållanden är, men faktum är att det var ljustrimmor från förbipasserande bilar (var inte särskilt många) jag var mest intresserad av.
stefansvardag.wordpress.com 