Skattkammaren

Tidigare i veckan gjorde fyra ärrade veteraner ett besök vid Tystbergas hembygdsgård. Syftet vara att möta upp ett levande lexikon och titta lite i de arkiv som finns både fysiskt och digitalt.

Tystbergas hembygdsgård ligger en kilometer utanför samhället och är inhyst i ortens första skola. Färdigställd 1832 och föremål för rivning 1981, men räddades genom att hembygdsföreningen bildades och förärades stugan som sin.

Bakom denna länk ses den gamla skolan på bild från anno 1940.

Hembygdsföreningen är inte bara den gamla skolan. Det finns också ett uthus i vilket det förr fanns en tvättstuga, vedbod, höns- och svinhus. Idag har man i uthuset byggt upp ett litet museum med gamla möbler och föremål som förärats från en gård på andra sidan Tystberga.

Strax intill dessa byggnader låg tidigare ett ålderdomshem. Det revs någon gång sent 60-tal, men byggnaden som inhyste distriksköterskemottagningen finns kvar och är idag renoverat till ett bostadshus.

Vi talar således om ett område med en spännande historia och ett av de äldsta på orten. Historia hittar man också inom hembygdsgårdens väggar och det var den vi var här för att utforska.

Dockan på bilden nedan är iklädd Tystbergadräkten och till höger syns ortens kommunvapen. 1957 togs det fram och det finns en härlig legend kring den.

St Botvid for till England som handelsresande någon gång i mitten av 1000-talet. Där kristnades han och återkom till Sverige för att sprida kristendomen i vårt land. Under resans gång friköpte Botvid en slav med rötterna i dåvarande Ryssland, för att denne sedan skulle återvända och missionera kristendomen på andra sidan Östersjön. På vägen över havet stannade sällskapet på ön Rågö i Tystberga skärgård, där man lade till för att övernatta. Det bar sig inte bättre än att slaven mördade Botvid och fortsatte resan mot Ryssland utan honom. Legenden säger sedan att en vit fågel visade vägen till Rågö där kroppen av St Botvid sedan återfanns.

Sankt Botvid är idag ett av Södermanlands två skyddshelgon. Kvarlevorna av honom finns i Botkyrka kyrka.

Inne i Tystberga hembygdsförenings stuga finns både små och stora inventarier från anno dazumal som alla utgör en historisk resa bakåt i tiden.

Det är dock de stora arkiven som röner stor uppmärksamhet. Här finns böcker som berättar om Tystbergas historia, inte sällan illustrerade med de härliga svartvita bilder man hittar i diverse arkiv. Det finns också pärmar med tidningsutklipp som genom åren berör orten. De äldsta från slutet av 1800-talet. Här kan man läsa om tragiska människoöden, bankrån, tågrån, innovativa ortsbor, eldsjälar, profiler, utveckling, avveckling och allt möjligt av den historik en liten ort som Tystberga bär på. Givetvis är de timmar vi tillbringade i stugan alldeles för få och förhoppningsvis kan och kommer vi/jag att återvända för att gräva lite mer intensivt i händelser som intresserar mig mest.

Den stora frågan är den ständiga frågan. Finns det eldsjälar bland den yngre generationen som är villiga att vidareförädla den gedigna kunskap som byggt upp hembygdsföreningen och som är intresserade av att berätta om Tystbergas historia för kommande generationer?

En skattkammare som denna och säkert också andra hembygdsföreningar är alldeles för värdefulla för att falla i glömska.

Besöket hos Tystberga hembygdsförening var till ända, men ändå inte. 100 meter från den lilla stugan ligger den gamla gården Eneby. Stora delar av den är idag borta, men via denna länk kan ni se gamla bilder från Tystbergas hembygdsförenings arkiv.

Vi gick ändå dit av ett speciellt skäl.

På området och intill en av de nyrenoverade gamla magasinen finns Park Of Fame. Här gjorde man för några år sedan iordning en plats där ortsbor och turister kan sätta sig ned med sin fikakorg. Inte bara för att njuta av naturen och utsikten mot samhället, utan för att också läsa och ta del av de plaketter och informationstavlor som berättar om personer som genom åren haft och har en anknytning till orten. På tavlan nedan känner en del av er igen åtminstone ett av namnen. Elva personer finns uppräknade förnärvarande, men det återstår att fylla upp tavlan med fler.

En av senare att väljas in i Park Of Fame är Fernando Di Luca. Namnet sade inte mig ett dugg, trots att vi bott i och omkring samma ort i många år. Jag blev förvånad när radio Sörmland intervjuade honom inför ovan nämnda utmärkelse, inte minst för att han grundat ett av de mest kända varumärkena när det kommer till italienska produkter, Zeta.

Så lite man egentligen vet om sin egen uppväxtort. Tack vare Tystberga hembygdsförening och eldsjälarna bakom Park Of Fame vet jag mer idag än vad jag gjorde igår.

Nedan de sista invånarna på gården där Park Of Fame återfinns idag.