Siste man låser

Så här i dagarna med allt fokus kring och glamouren runt EM i fotboll, är det bra att kunna visa den andra sidan av denna underbara sport. Här i ett inlägg som tyvärr är tidstypisk, men inte desto mindre trist.

Jag har länge haft funderingar kring innehållet och fick äntligen blodad tand när jag besökte Tonys blogg och inlägget om övergivna fotbollsmål. Bilderna i det inlägget härstammar från trakterna kring västgötska Tranemo, men man behöver inte resa längre än till mina gamla hemtrakter för att mötas av en tråkig syn och tråkiga rubriker.

Bilden nedan gjorde jag i Photoshop. Jag visste inte om jag skulle göra den i färg eller svartvitt, så jag valde en kombination. Samma tvekan stod jag inför bilderna i inlägget. Svartvitt för att beskriva känslan, eller färg för att visa verkligheten. Jag valde färg.

Jag är född och uppvuxen i Tystberga, ett par mil norr om Nyköping. Idrottsföreningen på orten heter Tystberga GIF och på dess idrottsplats kom jag att tillbringa många, många timmar, från tidig ålder tills dess att jag flyttade från orten sent 90-tal. Det fanns på den tiden mycket att välja på när det kom till aktiviteter. Hockey och bordtennis på vintern. Tennis, friidrott och fotboll under resten av året. Fotboll kom att bli min huvudsyssla.

Tystberga är i sig självt landsbygd, men på landsbygden utanför Tystberga, fanns på den tiden två andra föreningar som hade fotboll på schemat. Näsby BK och Nynäs IK. De lagen bestod mestadels av spelare från trakterna kring huvudorten, några från just Tystberga och en del hämtades in från Nyköping.

Det var härliga och många gånger ganska tuffa bataljer som utspelades när lagen mötte varandra. Tystberga GIF var historiskt sätt det bästa av de tre lagen och spelade allt som oftast en eller flera divisioner högre upp i seriesystemet. Några säsonger hände det dock att lagen träffade på varandra i samma serie och då var det minst sagt en derbystämning och oftast mycket publik som bevittnade tillställningen.

Fast då var då och nu är nu. Idag finns knappt ens smulor kvar av de stolta lag som utspelade hårda kamper på välskötta, men lite ojämna fotbollsplaner.

Först att försvinna från den lokala fotbollskartan var Nynäs IK. Föreningen finns kvar, men fotbollslaget gjorde sin sista säsong år 2000. Fjorton år tidigare hade klubbens damlag lagt ned sin verksamhet.

På bilden nedan ser ni det som återstår av Nynäs IK:s fotbollsplan vid Bygd.

Planen har varit hårt ansatt av vildsvin. Hur det är med den saken nu vet jag inte, för den förut så välskötta gräsmattan är idag vildvuxen och alla spår av vildsvin och den fotboll som en gång spelades här döljs idag av högt gräs.

Barackerna som inhyste spelare och domare är idag låsta, tomma, åtgångna av väder och vind. Träbänkarna där åskådarna satt syns knappt bland vildvuxet gräs. Anslagstavlan såg sin sista information för många år sedan och de sista vattendropparna har för all tid och evighet fyllts i lagens vattenflaskor.

Näsby BK hade i modern tid bara fotboll på schemat. Då fokuserat på herrar. Laget bestod som sagt mestadels av spelare från området väster och norr om Tystberga, men på senare år hämtade man in många spelare från storklubben i kommunen, Nyköpings BIS. Det tillsynes oundvikliga slutet kom så 2011, när klubben meddelade att man lägger ned verksamheten.

Föreningens fotbollsplan, Näsby IP, är idag den mest ansatta av de tre som återfinns i detta inlägg.

Det ni ser på bilderna ovan är det som en gång var klubbens hemmaplan.

Byggnaderna står kvar, men är nästan otillgängliga p.g.a. all vegetation som fått växa fritt i över tretton år. Dörrarna är låsta och färgen kring de smutsiga fönstren är på väg att vittra sönder, bänkraden syns knappt under allt gräs. I den höga vegetationen utanför huvudbyggnaden har man lämnat kvar den klassiska maskin som förr kritade linjerna inför matcherna och runt plan syns ansatta ljusanläggningar som visar att man en gång i tiden spelade och tränade på kvällstid.

Tystberga GIF, min moderklubb, är en av de mest aktade, välskötta och resultatsmässigt bästa klubbarna av alla landsbygdsföreningar i Nyköpings kommun. Tysrvallen, som idrottsplatsen heter, är också en av de mesta ansedda.

Här har, förutom fotboll, också utövats friidrott, ishockey, bordtennis, tennis och säkert någon sport längre bak i tiden som jag missat. Fotbollen, som blev min sport, har alltid stått som nummer ett på föreningens aktivitetslista. Ungdomslag på både pojk- och flicksidan har utövat sporten tillsammans med juniorlag, damlag och herrlag. Detta med en viss framgång i de lokala seriesystemen.

Först lades juniorlaget ned och något år senare också damlaget. I början av 2024 kom så det dystra beskedet att också herrlaget gått samma väg. Efter flera år där man kämpat för att ens få ihop en trupp, så höll det inte längre.

Ett besked som gjorde många ledsna, lite förvånade och till viss del också arga. Varför och hur? En förening där herrlaget på min tid hade en spelartrupp på över 30 man, nästan alla från orten, får inte längre ihop ett lag. Sorgligt, men också tidstypiskt.

Tillskillnad från Bygd och Näsby IP, så är Tyrsvallen fortfarande en välskött idrottsplats. Idag återstår dock bara spillror av den dagliga aktivitet som en gång livade upp området. Något enstaka ungdomslag håller fortfarande fanan i topp, men jämförelsen med idrottsföreningens verksamhet för bara några decennier sedan bleknar.

När jag nu besökte min gamla idrottspark, stod ”Torget” öde och utan tecken på att någon fotboll spelas där. ”Torget” var B-planen som fått sitt namn efter den torghandel som där skedde under tidigt 1900-tal och som vi ofta använde för att träna och stundtals spela matcher på. Grusplanen som ligger mellan A- och B-plan låg också öde och igenvuxen. Tänk så många timmar som lades av spelare, ledare och andra i föreningen för att få den spelduglig.

Här, intill skogskanten vid den forna grusplanen, hittade jag de målburar som förut användes här och borta på Torget.

Kiosken där undertecknad köpte godis och korv när A-laget spelade står tom. För all framtid? Läktarna ligger öde, igenvuxna och illa medfarna av tidens tand. Spelarbåsen som några lokala eldsjälar snickrade ihop lär kanske aldrig mer användas och huruvida rösterna från de högtalare som ropade ut laguppställningar och målgörare, kommer att eka över nejden igen, återstår att se.

Det finns en framtidstro i föreningen, fattas bara. Det finns förhoppningar om att herrlaget ska uppstå redan till nästa år för att sedan ha ett lag i seriespel lagom till 2026 då föreningen firar 100 år.

Området kring fotbollsplan visar att föreningen som sådan är engagerad i mer än bara fotboll. Det finns två gym, ett inomhus och ett utomhus. En kombinerad tennis och basketplan, skateboardpark, boulebana, grillplatser och annat som kan utnyttjas av både vuxna och unga på orten. Jag känner inte till nyttjandegraden av dessa, men även om fotbollsplanen innanför grindarna står öde, borde det finnas möjlighet till liv och rörelse utanför dem.

Tystberga GIF är inte ensamma om detta öde. Nu har trakten tappat samtliga sina tre representationslag, men det finns också ett stort antal andra föreningar på landsbygden som gått samma tråkiga väg tillmötes. Varför, undrar många? Det heter ju så fint att ”landsbygden ska leva” inför varje val och är det något som får landsbygden att leva, så är det just de lokala föreningarna.

Jag har inget egentligt svar på frågan, men tror ändå att följande två faktorer påverkar.

Då stack vi ungdomar ned till fotbollsplan för att lira boll. Nu sitter ungdomarna på sina rum och lirar boll framför datorn. Då träffades man på idrottsplatsen för att ha kul tillsammans. Nu sitter man ensam hemma och har kul med kompisarna via sin mobil.

Den andra faktorn är politiska beslut. I Nyköpings kommun, precis som i många andra, fokuseras allt kring centralorten. Landsbygden får i bästa fall smulor av alla satsningar och detta faktum får givetvis konsekvenser. Befolkningssiffrorna talar sitt tydliga språk. Merparten av de mindre orterna i Nyköpings kommun står stilla när det kommer till befolkningsutveckling och många minskar t.o.m. i antal invånare. Skolor läggs ned som följd, service försvinner, kommunikationer försämras och även andra faktorer som leder in i en spiral av utflyttade barnfamiljer och minskat underlag till de föreningar som finns på orterna.

Om vi ser en ändring i framtiden, får just framtiden visa.

Med detta nötta och bleka klubbmärke som sitter på klubbstugan, får man tillsvidare utropa att ”siste man låser”.